Finland diskuterar eutanasi i höst

Många länder har börjat att legalisera "EUTANASIN". Detta är ett steg i rätt riktning . Det lärs ju i våra sjukvårdsskolor , att vi bör sträva till en "OPTIMAL" hälsa , eller optimal död . Vid våra sjukhus och åldringshem , har vi brister i "TERMINALVÅRDEN" . Där ej olika terapier eller starka narkotiska mediciner mera hjälper , bör människan om hon/han så önskar , få hjälp med att somna in i den eviga sömnen för vår jordiska kropp .

Leif Broman Maxmo.

Mellan passiv eutanasi och aktiv eutanasi finns en gräns som vi inte får överskrida. Går vi över den gränsen börjar vi röra oss på ett sluttande plan som ingen kan säga var det slutar. Så som vårt lands ekonoimiska framtid ser ut kommer vi snart inte att ha råd (eller åtminstone inte TYCKA oss ha råd) att upprätthålla dagens äldreomsorg. Ifall vi börjar tillämpa aktiv eutanasi är steget sedan inte alls långt till det som bl.a. Kaari Utrio föreslog: Att alla över 70 borde ta ett piller... Hemska tanke!

Aktiv eutanasi blir nog infört i de flesta länder inom 20 år.

Med 10 000 aborter bara i Finland per år är nog inte steget till eutanasi särskilt långt. Säkert hittas tillräckligt med argument för att få igenom den lagstiftningen också. Rätt smart att börja från moderlivet med tummen upp, tummen ner och sedan fortsätta med åldringar och sjuka. Vi mitt i livet är ju trygga tillsvidare..?

Vuxen abort

Vad finns det att diskutera? Mitt liv, mina val.

Över min döda kropp!

Leif.B

Menar du med: "Många länder har börjat att legalisera "EUTANASIN"", den passiva eutanasin? För den aktiva är olaglig på de allra flesta ställen, med enstaka undantag.

Ingen konsekvent linje kan existera sedan man öppnar dörren för aktiv eutanasi, som KHP redan var inne på. Till skillnad från abort kan man i och för sig göra den skillnaden här att det från en sida sett existerar "en viss" frivillighet, åtminstone i något skede. För en patient måste vara vid sina sinnens fulla bruk när ett sådant beslut fattas, fast saker och ting kan ändra på vägen. Sedan kan frivilligheten i många fall ifrågasättas. Dels eftersom synen på det egna värdet och den egna rollen färgas av om man av samhället betraktas som onyttig och en belastning, samtidigt som livskvaliten påverkas av de yttre omständigheter samhället och anhöriga skapar. Var och en får gå till sig vad beträffar motiven. Sedan är den aktiva eutanasin också ett uttryck för det friska samhällets behov av att avskärma sig från sjukdom och bräcklighet. Fast det är just livets bräcklighet den nutida människa inser allt för lite av och perspektiven och prioriteringarna som följer därav är en svaghet för hela vårt samhälle.

Igen, ingen lever för sig själv eller förgäves. Allt man gör, alternativt inte gör, har återverkningar utanför det personliga subjektiva livet.

TK . Bildlikt talat menar jag den form som många åker till Hålland eller schveiz för att få gjord . Allt måste ske på individens egen önskan . I de fall där inte individens medvetande längre fungerar , måste det finnas ett lagstadgat testamente med vittnens bestyrkelse . En annan person kan inte muntligt ge lov för detta . Inte ens en läkare kan själv besluta om saken .mvh. Leif.B.

vill man få eutanasi så skall man få det. Han som inte vill gha så tackar nej, men vad har han att säga vad jag skall göra?

Tack för förtydligandet Leif!

Som ett sidospår undrar jag sådär allmänt hur det betraktas, att ett land tar livet av ett annat lands medborgare... (?) Sker det i någon verklig omfattning?

"Allt måste ske på individens egen önskan . I de fall där inte individens medvetande längre fungerar , måste det finnas ett lagstadgat testamente med vittnens bestyrkelse."

Håller själv överlag mycket starkt på individuell beslutanderätt och frihet, så jag tror jag förstår vad du vill värna om. Men om individens önskan görs till en sådan storhet, vad hindrar att samma önskan inte kan respekteras i andra skeden av livet? "Livets slutskede" är också lite beroende på och något som kan konstateras (alldeles) för tidigt. Individens önskan att dö är också något som kan ändra under sjukdomsförloppet. Livet känns trots allt inte så meningslöst som det tedde sig i inledningsskedet när man föreställde sig framtiden. Är man sedan t.ex. tillräckligt dement lider man kanske rent av inte så mycket längre, men då är det för sent att ångra sig...? Och som redan skrivits så kan motivationen och viljan att leva, alternativt dö, påverkas starkt av yttre faktorer och den syn på livet samhället präglas av.

Problemet kära "Abstrakt" är att ditt val ska utföras av annan person....

vardagsfilosofen> varför är det ett problem?

eutanasi - nä tack> ingen tvingar dig, men låt de som vill dö, dö.

TK . Du har mycket rätt i dina funderingar . Vi måste nog inom alla sektorer i alla skeden av en människas liv , ta i beaktande individens "historik" och tolka och tyda även det non-verbala ! Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med personal vid våra vårdinrättningar , så att vi kan ge den tid som behöves vid "Terminal vården". Vi måste ha ett lyhött öra och massor av medkänsla . "NÄR DU GÅR ÖVER FLODEN GÅR DU ENSAM"?

Mitt liv, min kropp - mitt val! Om jag klart uttryckt min vilja att kontakten ska dras ur, ska den åxå dragas ur! Det har ingen nåt att göra med, varken självutnämnda profeter eller andra!

Herr "vardagsfilosof", jag kan förstå ditt resonemang. Men, vi talar inte om vanliga människor på gatan, utan yrkeskunniga läkare som hoppeligen är väl medvetna över den last deras yrke kan åsamka dem. Förväntar jag mig för mycket om dessa personer skall klara av att hantera liv och död?

Jag är säker att det alltid kommer att finnas människor som är beredda att uppfylla en annan medmänniskas sista önskan, läkare eller ej.

Klart, skulle den dagen komma, när jag ligger inför en långsam och plågsam död, så skulle jag givetvis helst avsluta lidandet själv. Fast det kanske är bättra att leva som en grönsak än att eventuellt betynga en annan människa? Förr se tycks många se det, och inte för vad det egentligen är, en frigörelse och en god gärning.

Många räds döden, men döden har många former. Människor som skulle uppskatta eutanasi är de som möter en av dödens värsta skepnader. Samhället är alldeles för Jag-centrerat och jag hoppas, innerligen, att den dagen skall komma när Vi-centrerat är den nya refrängen.

Ack, denna förrymda solidaritet.