Missbrukarvården vid Pixnekliniken torde få en fortsättning. Malax kommun har beslutat ta ett temporärt ansvar för kliniken fram till 2019 då vården ska överföras till de nya landskapen. Beslutet är viktigt eftersom Pixnekliniken är den enda kliniken i Finland som erbjuder missbrukarvård på svenska.

Kliniken drivs nu av Kårkulla samkommun, men verksamheten har visat underskott de senaste åren. Därför beslöt Kårkullas styrelse i september att lägga ned kliniken från årsskiftet. Efter förhandlingar gick Kårkulla med på att hålla i gång verksamheten till slutet av juni, och från början av augusti tar Malax över.

Under de knappa två år som återstår tills landskapet övertar ansvaret för missbrukarvården är tanken att Pixnekliniken ska börja bygga upp ett nytt vårdkoncept med bland annat individualiserade vårdplaner och flexiblare vårdtider.

Det har nämligen visat sig att den gamla modellen med 28 dygns inskrivning ofta inte räcker till då allt mer drog- och blandmissbruk kommit in i bilden. Ofta behövs vård från en till tre månader.

Kliniken kommer också att i högre grad individualisera vårdplanerna. Vidare vill kliniken satsa på preventiv verksamhet, till exempel i form av friskvårdskurser, samt avdela resurser för att bygga upp starkare kontakter till och samarbete med andra aktörer inom missbrukarvården.

Tanken är att ändra prissättningen så att årsavgiften blir lägre och patientavgifterna högre. Det nya vårdkonceptet höjer priset per vårddygn från cirka 109 euro till ungefär 180 euro per dygn vilket gör att ekonomin fortsättningsvis kommer att vara en utmaning.

Därför behöver värdkommunen Malax hjälp av andra två- och svenskspråkiga kommuner för att ro projektet i hamn. Malax föreslår att samarbetskommunerna betalar en årsavgift per svenskspråkig invånare, som räknas till godo då eventuella dygnsavgifter debiteras. Om hela Österbotten går med blir avgiften en euro per svenskspråkig invånare (i fjol var den 2,90 euro). Avtalskommunerna skulle täcka eventuella underskott i proportion till antalet svenskspråkiga invånare.

I alla kommuner har Pixneklinikens framtid ännu inte diskuterats, och hittills är det få kommuner som hunnit fatta ett officiellt beslut om ett nytt avtal med kliniken, men många lovar preliminärt att stödja projektet (VBL 29.1).

Såväl Vasa som Korsholm, Närpes, Vörå och Korsnäs, flaggar för avtalet. De här kommunerna betalar nu en årsavgift för tillgången till vård på Pixnekliniken. Åtminstone två kommuner till, Nykarleby och Pedersöre, torde godkänna står i beråd att ansluta sig till den skaran i och med att de sannolikt godkänner avtalet.

Varken Kristinestad eller Kaskö betalar nu årsavgift till Pixnekliniken utan har gett betalningsförbindelser för vården. Ingendera kommunen har ännu tagit ställning till det nya avtalet.

Jakobstad är enda kommunen i landskapets norra del som nu betalar årsavgiften. Det är dock oklart hur det blir framöver. Larsmo har ett principbeslut om att inte betala årsavgifter och de Larsmobor som behövt missbrukarvård har hittills oftast fått vård på finska.

I Karleby har både finsk- och svenskspråkiga hänvisats till missbrukarcentret Porten i Karleby. Kronobybor har fått vård både i Karleby och på Pixnekliniken, men något nytt beslut har ännu inte fattats.

Utanför Österbotten var det i fjol bara Kimito och några åländska kommuner som betalade årsavgift.

För personer med missbrukarproblem talar vi oftast dessutom om ett brett spektrum av problem som kanske endera orsakat missbruket eller som är ett resultat av detsamma.

Multiproblem som kräver specialkunnande från olika sektorer och därför ett helikopterperspektiv för att greppa helheterna. Därför är Pixneklinikens nya vårdkoncept med individualiserade vårdplaner en utveckling i rätt riktning.

Pixnekliniken erbjuder faktiskt en sådan service på svenska som inte erbjuds någon annanstans.

Man kunde därför tycka att denna typ av vård borde ha ett allfinlandssvenskt intresse, och att intresset för att delta i finansieringen skulle vara naturligt självklar.

Presidentens oro är befogad

Vid riksmötets öppnande på torsdagen andades president Sauli Niinistös tal en stor oro för såväl inrikespolitiken som osäkerheten inom den internationella politiska arenan. Niinistö kommenterade inrikespolitiken med att upprepa att något måste göras, men konstaterade samtidigt att vi nu sett att det inte finns några lätta lösningar: "Misstag kan hända, och ibland blir misstagen många". Han hyllade dock den finländska demokratin och uppmanade riksdagsledamöterna att hålla huvudet kallt.

I den utrikespolitiska delen framhöll Niinistö att den nya västerländska positioneringen väcker många frågor och funderingar (läs Trump).

Samtidigt uttryckte han sin lättnad över att det är riksdagen som avgör ifall presidenten och regeringen är av olika åsikt om utrikespolitiken. En god och stark signal över att makten i Finland är i den folkvalda riksdagens händer.