Det investeras i finländsk skogsindustri just nu. Användningen av virke såväl för pappersmassa som för energibruk ökar.Men samtidigt kommer det ekonomiska värdet av produktionen att minska de närmaste 15–20 åren. Det visar den prognos för skogs- och bioindustrin som Pellervos forskningsinstitut PTT presenterade förra veckan.

Förädlingsvärdet kommer att minska i relation till förbrukningen av råvara.

Något förenklat: Virke som tas ur finländsk skog lämnar i högre grad landet i form av oförädlad pappersmassa eller eldas upp som sådant. Att produktionen av kartong och biobränslen ökar räcker inte för att väga upp utvecklingen.

Det gröna guldet degraderas till silver eller brons. Den trenden är inte bra ur nationalekonomisk synvinkel. (Och om det är ett plus eller minus att utländska företag står bakom några av storsatsningarna på biobränsle kan diskuteras).Visst kan de investeringar som är på gång skapa arbetsplatser, och ökar tveklöst efterfrågan på virke. Och Metsä Groups satsning i Äänekoski blir en föregångare med att tillvarata alla biprodukter i ett helt ekosystem kring fabriken.

Men den utveckling som PTT förutspår är inte en optimal användning av naturresurser. Och det är heller inte något odelat positivt med tanke på Finlands internationella konkurrenskraft.

I stället försvinner potentiellt mervärde utomlands, samtidigt som Finland inte kan tävla med lågkostnadsländer om lågkvalificerad produktion.

PTT:s skogsekonom Jyri Hietala konstaterar i ett pressmeddelande att det behövs mer både privat och offentlig satsning på forskning och utveckling av nya produkter. Det kan gälla allt från nanocellulosa till användning av biprodukter.

Det här resonemanget kan utvidgas också till lantbruk och grönsakssektorn, viktiga näringar i Österbotten.Råvarorna – spannmålen, gurkorna, tomaterna, köttet, mjölken – hör till de bästa och renaste i världen. Men den internationella konkurrensen är stentuff, inte minst när det gäller priser.

För att garantera och utveckla primärnäringarnas ställning kan det vara nödvändigt att satsa mer på förädling också här.

En del görs redan, men det finns tveklöst utrymme för mer insatser i syfte att skapa mervärde och intäkter i flera led. Kapital som skulle stanna i landet och till och med i landskapet och regionerna.

Ser man till landet och industrin som helhet har företagens investeringar i forskning och utveckling stagnerat och till och med minskat sedan 2012, visar en rapport som statsrådets forskningsenhet publicerade förra veckan.Det konstateras att Finland började övergå till en så kallad innovationsdriven tillväxt i början av 1990-talet. Men nu kan man fråga sig om den eran är förbi.

Det ska också beaktas att Nokia låg bakom en stor del av innovationsboomen. Finland ligger i dag på medelnivå i Europa vad gäller investeringar i forskning och utveckling.

Minskningen sedan 2012 gäller också när elektronikindustrin räknas bort, och är kraftigare än i flertalet andra europeiska länder de senaste åren.

Några större problem att låna kapital har finländska företag inte, så vad beror den här stagnationen på? Det har rapporten inga direkta svar på.

Men den klara rekommendationen är att det krävs politiska insatser från offentlig sektor för att få fart på företagens forskning och utveckling.

Vilka slutsatser regeringen kommer att dra av detta återstår att se. En av dem är förhoppningsvis att anslagen till universitet och forskning måste öka, inte minska.Regeringen kunde också kasta en blick västerut för att se vad Sverige gör rätt. Där investerar företagen som aldrig förr i forskning och utveckling.

Och när det gäller våra naturresurser måste Finlands mål vara ställda mot förädling och innovation. Trenden med sjunkande förädlingsgrad och - om man vill hårdra lite - kolonial ekonomi där utländska företag kapitaliserar på finländska naturtillgångar, är inte en önskvärd utveckling.