Tyskarna vaknade på måndagsmorgonen till en ny verklighet. Som ett eko från det förflutna har extremhögern åter tagit säte i parlamentet, för första gången efter Andra världskriget.

Från att vid valet 2013 inte kommit över den 5 procents spärr som partierna måste klara för att ta säte i parlamentet, är nu högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AfD) tredje största parti med ett understöd på 12,6 procent.

Orsaken till AfD:s framgång står att söka i Merkels flyktingbeslut från 2015, då hon öppnade dörrarna för de hjälpbehövande. I söndagens förbundsdagsval straffade därför tyskarna de två regeringspartierna, Angela Merkels kristdemokrater (CDU/CSU) och Martin Schulz socialdemokrater (SPD) med hård hand, trots att de under resans gång ändrat sin flyktingpolitik från "vi klarar det" till "nu är det stopp".


CDU/CSU) fick 33 procent av rösterna mot 41,5 procent i förra valet, medan SPD som näst största parti backade från ett understöd på 25,7 procent i valet 2013 till 20,5 procent. Det gjorde att Schulz genast meddelade att SPD inte deltar i följande regering.

Det är i praktiken omöjligt att få ihop en regering i Tyskland utan CDU/CSU, och Angela Merkel fortsätter givetvis som förbundskansler.

Eftersom vänsterpartiet Die Linke (9,2 procent) inte samarbetar över den politiska mittgränsen och Afd också är uteslutna som samarbetspartner, återstår bara ett regeringsalternativ: en så kallad "Jamaica" koalition. Så kallas nämligen konstellationen bestående av Kristdemokraterna (svart) Liberala FDP (gul) och miljöpartiet Die Grünen (grön), eftersom partifärgerna speglar färgerna i den karibiska ö-nationens flagga.

Det blir i så fall första gången som ”Jamaica” testas på riksplanet. Konstellationen styr sedan tidigare i delstaten Schleswig-Holstein.


FDP föll ur parlamentet 2013 men lyckades nu samla 10,7 procent av rösterna och partiet har tidigare samarbetar med Kristdemokraterna. Die Grünen ökade nu sitt understöd med 0,5 procentenheter till 8,9 procent, vilket innebär att ”Jamaica” samlade 52,6 procent av rösterna i valet.

Dessutom bör man komma ihåg att räkna kristdemokraternas (CDU:s) bayerska systerparti CSU vilket i praktiken innebär att det blir fyra parter som ska förhandla.

Därför kommer Merkel att få ett tufft arbete med att sy ihop ett fungerande regeringsprogram. Lyckas det inte genom ”Jamaica” koalitionen återstår nyval, förutsatt att SPD inte omprövar sitt nej till regeringssamarbete. Det är alltså bäddat för politiskt taktikspel i den högre skolan.


Inrikespolitiskt handlar det, förutom flyktingfrågan, om de växande sociala klyftorna, trots att Tysklands ekonomi går på högvarv och arbetslösheten är rekordlåg. Speciellt i de tidigare östtyska delarna av landet är missnöjet stort mot eliten, och det märktes också i röstningsbeteendet.

Också vård, skola och omsorg är sektorer som satts på undantag i ambitionen att hålla Tyskland konkurrenskraftigt. Nu håller det inte längre. Överraskande nog släpar också den digitala infrastrukturen efter, därför kräver såväl medborgarna som näringslivet utbyggnad av bredbandsnätet och snabbare teleuppkoppling.

Förtroendekrisen för den tyska bilindustrin, dieselmotorns framtid och förmågan att snabbt ställa om till förnyelsebara drivmedel är avgörande frågor som rör många arbetstagare och framför allt landets ekonomi.


De utländska politiker som gratulerat Merkel till valsegern har betonat det europeiska samarbetet och stabiliteten i Europa. Men i ett europeiskt perspektiv kan det tyska valresultatet försvåra den ekonomiska tillväxten i Europa, eftersom sammansättningen i den tyska förbundsdagen inte blir så Europavänlig som speciellt Frankrikes president Emmanuel Macron hade hoppats.

Speciellt som liberala FPD fikar efter finansministerposten i den nya tyska regeringen, något som skulle bromsa Macrons planer på ökad centralstyrning av den europeiska ekonomin. Därför avspeglar sig det tyska valresultatet på utvecklingen i hela Europa.

För Angela Merkel innebär denna hennes fjärde period som förbundskansler början på slutet av en magnifik politisk karriär. Nya tider väntar.