Det sista arbetsschemat är utdelat. Snart kommer varken barnmorskor eller gravida kvinnor med värkar längre in genom dörrarna.
I den långa korridoren rullas köksvagnen med frukost in. Grötdoften sprider sig och blandas med den för sjukhus så typiska doften av desinfektionsmedel. Ur rum 407 dyker Désirée Saarela-Portin och Anders Portin från Sundby i Pedersöre upp. De fick sitt första barn, en son, för fem dagar sedan och förbereder sig för hemfärd.
– Det ska bli spännande att komma hem och pröva på vardagen, säger Anders Portin och försvinner in i rummet med frukostbrickan. De närmaste veckorna är det han som får stå för frukostbestyren då han ska vara pappaledig.
I barnkammaren rullar barnskötare Mayvor Snellman in en dygnsgammal bebis. Han har hållit sin mamma vaken hela natten och nu behöver hon få vila en stund. Under tiden passar Mayvor Snellman på att tvätta och väga den lille.
62-åriga Mayvor Snellman började jobba på BB i Jakobstad för 40 år sedan. Med vana händer placerar hon den gnyende bebisen under duschen. Rutinerna på BB har ändrats mycket under åren.
– Tidigare var bebisarna hungriga bara var fjärde timme, nu är de hungriga jämt, säger Mayvor Snellman och flyttar bebisen till vågen.
Tidigare var det barnskötarna som hade hand om bebisarna och barnmorskorna om mammorna. Numera ska barnmorskorna göra allt, några barnskötare utbildas inte längre. Mayvor Snellman sköter nu också mammor som haft komplikationsfria förlossningar. Hon fortsätter torka bebisen. Noga.
– Alla veck ska vara torra, det lärde vi oss i barnskötarskolan. Till sist ska bebisens några få hårfjun borstas.
– Men var har vi hårborsten? Har vi skickat den till Karleby redan?
28 maj är sista dagen en gravid kvinna kan föda på Malmska i Jakobstad. Efter det datumet kommer föderskorna i trakten förmodligen främst välja att föda på centralsjukhuset i Karleby. Fyra barnmorskor och en barnskötare från Jakobstad flyttar över dit och resten får andra arbetsuppgifter.
– Vi är maktlösa och i dag tänker vi väl lite som hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann: Det är som det är och det blir som det blir, säger barnmorskan Britta Nyman som ska börja jobba på Malmskas sjuksköterskemottagning.
I barnmorskornas rum sprider sig doften av nybryggt kaffe. På bordet står ett fång vackra rosor. Dem fick personalen av en mamma för några dagar sedan. Rosorna symboliserar alla de barn hon fött på Malmska; tolv röda för de barn mamman fick åka hem med och en vit ros för det barn som inte fick leva.
– Oj, vad vi grät när hon gav oss rosorna och höll ett tal, säger Nina Martenson Nygård. Hon kommer från Helsingfors och har jobbat som barnmorska också i Schweiz och Italien. I Jakobstad har hon arbetat sedan år 2005 och njutit av mångsidigheten.
– Det är härligt här jämfört med på ett stort sjukhus. Du lär dig mycket på ett litet sjukhus när du får jobba med många olika slags patienter.
En gäll, pipande signal hörs och Nina Martenson Nygård reagerar genast. En av hennes mammor behöver hjälp och hon går med raska steg mot patientens rum.
Överläkaren och gynekologen Fikre Fundusa dyker upp vid kaffebordet. I dag är han ensam gynekolog i tjänst och ska hinna med både gynekologiska poliklinikens patienter och avdelningen. Han har jobbat i Jakobstad i tretton år.
– Jag tycker om att hjälpa kvinnorna och det här har varit mitt liv. Men att avdelningen stänger är värst för barnmorskorna. För mig personligen blir det egentligen bättre, jag slipper jourandet.
Fikre Fundusa kommer fortsätta jobba med poliklinikpatienter. Den sidan finns kvar och har precis flyttat en trappa upp till avdelning 5. Stressen i hans liv minskar och han behöver inte längre vara beredd att rusa till sjukhuset mitt i natten. Dessutom minskar det ansvar som ständigt tynger honom.
– En människa ska leva i 80 år, om något förstörs redan i början är det väldigt tråkigt. Men sådant händer och då grubblar man alltid över vad man gjorde fel.
Mitt i diskussionen skär en ringsignal genom barnmorskornas rum, det är telefonen som ringer. Det gör den ofta. Nu är det en mamma som väntar sitt andra barn som vill komma in för att kolla att babyn mår bra. Det får hon.
– Vi har en låg tröskel och tycker det är bättre att mammorna kommer in en gång för mycket och kollar än en gång för lite. Eftersom vi är ett litet sjukhus har vi den möjligheten, säger barnmorskan och biträdande avdelningsskötare Maria Kronqvist.
Hon vet redan att hon förlöst sitt sista barn på Malmska. På hennes arbetsschema finns inga fler arbetspass i förlossningssalen inprickade.
– Det känns sorgligt. Och för varje familj som åker hem känns det bara mer vemodigt.
Kaffepausen är slut. Barnmorskan Cia Sundström förbereder koksaltdropp till en cancerpatient. Avdelning fyra vid Malmska sjukhus är nämligen mycket mer än förlossning och BB. Här behandlas också gynekologiska sjukdomar. Just nu finns tio patienter som regelbundet kommer in för att få cytostatika mot olika cancerformer. Det är fler än någonsin tidigare.
I rum 410 ligger Margareta Kellari redan och väntar. Det är tre veckor sedan hon var här senast. Hon hälsar glatt på Cia Sundström och Mikaela Björkskog som hjälps åt att sätta in droppet i hennes inopererade kanyl.
Margareta Kellari har i flera år följt med personalens process, alla stängningshot och det slutgiltiga beskedet. Hon har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon talar om stängningen. Hon är besviken på politikerna och sörjer för barnmorskornas och mammornas del, inte bara för sin egen.
– Jag är själv född på BB på Kvarnbacken under krigstiden. Då var det minsann fattigt, men ett BB hade vi råd med i Jakobstad. Det är en skam att politikerna gör så här. Det är hemskt. De vet inte vad de ställer till med.
Själv kommer Margareta Kellari få sina behandlingar på den kirurgiska avdelning tre i fortsättningen. Men där är allt obekant.
– Det har varit så härligt att vara här. Personalen är helt fantastisk och jag har lärt känna alla; städerskor, läkare och barnmorskor. Och jag njuter av att höra barnskriken och se att det är nya liv på väg.
Från det lilla mottagningsrummet på förlossningssidan hörs rytmiskt dunkande ljud. Det är den gravida kvinnan, 27-åriga Nguyen Thu Nam från Nykarleby, som kommit in. Nu ligger hon i en så kallad CTG-kurva, som mäter bebisens hjärtljud och mammans sammandragningar.
Nguyen Thu Nam har drygt två veckor kvar till beräknat datum, men har känt sammandragningar sedan förra veckan.
– Jag har varit lite rädd på grund av sammandragningarna. Jag ville bara komma in och kolla att bebisen mår bra.
Nguyen Thu Nam, som kommer från Vietnam, har bott i Nykarleby i nio år. Hemma finns en dotter som fyller fyra år i höst. Nu vet Nguyen Thu Nam att familjen ska utökas med en lillebror. Storasyster föddes på centralsjukhuset i Vasa.
– Men jag tycker det är för långt dit, jag vill hinna föda här i Jakobstad, säger hon.
Efter en halvtimme i CTG-kurvan får Thu Nam åka hem. Allt såg bra ut.
I barnkammaren har barnläkaren Markus Granholm kommit in för att göra hemundersökning på de bebisar som ska lämna sjukhuset under dagen. En bebis som föddes i går ska också "nygranskas". Markus Granholm har själv en alldeles nyfödd bebis hemma, förstås född i Jakobstad, och gratuleras av barnmorskorna.
Markus Granholm börjar med att undersöka Magdalena Sunds andra barn, en liten pojke. Hela tiden pratar han med lugn röst med bebisen och berättar samtidigt för mamman vad han gör. Mamma och bebis Sund ska hämtas av pappa och knappt treårige storebror i dag och åka hem till Nykarleby. Storebror hade kolik och nu oroar sig Magdalena Sund för att det ska bli mycket skrik och lite sömn igen.
– Ta inte ut något i förskott, det brukar inte komma två kolikbebisar i rad, lugnar Markus Granholm den något skeptiska mamman. Den nyfödde har nämligen hållit låda rejält det senaste dygnet.
Magdalena Sund har trivts på BB i Jakobstad både den här gången och för tre år sedan och tycker det är ledsamt att avdelningen ska stänga.
– Jag har varit jättenöjd och det är skönt att få vara här så länge man behöver. Jag har inte känt att de vill köra hem mig, säger hon.
Det är något många av mammorna säger. De uppskattar den lugna takten, att de får vila ut.
Markus Granholm är klar med undersökningen av bebis Sund.
– Det här är en riktigt fin pojke, jag har inget att klaga på, säger han.
Markus Granholm har redan börjat joura på centralsjukhuset i Vasa en gång i månaden för att upprätthålla kunskapen om akutvård. Snart gör han sin sista hemundersökning i Jakobstad.
– Det är jättesorgligt att förlossningsavdelningen försvinner. Det är en stor tjusning att träffa nyfödda, det är en av de bättre sakerna man kan göra i livet.
I rum 408 sitter Magdalena Belhoucine och tittar på sina två bebisar som ligger och sover tillsammans i den för BB så karakteristiska plastsängen på hjul. Hennes pojke och flicka är det sista tvillingparet som kommer födas på Malmska. De kom med kejsarsnitt för två dagar sedan eftersom tvilling nummer ett låg i sätesläge, alltså med fötterna neråt. Hon är tacksam över att BB i Jakobstad ännu var öppet.
– Jag har haft snabba förlossningar tidigare och när vattnet gick fick vi åka in och det blev akut snitt. Hade vi tvingats köra till Karleby hade det antagligen blivit katastrofsnitt och de hade sövt ner mig. Nu fick jag vara vaken. När det inte blev som det var tänkt blev det ändå så bra det kunde bli.
Magdalena Belhoucine, som kommer från Sverige men bor i Jakobstad med sin man Peter Hauptmann sedan i höstas, är en van mamma och utstrålar ett otroligt lugn. Hemma finns redan fyra barn och ett bonusbarn, det yngsta bara ett år. Ett av barnen födde hon hemma eftersom hon inte hann till sjukhus. Resten av dem är födda på större sjukhus i Sverige.
– Tempot här är så mycket lugnare, det uppskattar jag. Samtidigt förstår jag att allt måste centraliseras, den utvecklingen har pågått länge i Sverige redan.
I barnkammaren har Anders Portin bytt blöja på sin son tre gånger i rad nu och kan inget annat än skratta. Precis när han blivit klar har sonen bajsat igen. Nu är en ny blöja på än en gång och Anders Portin kämpar med omlottröjan.
– När vi kommer hem får du vara utan kläder! säger han.
Men han är inte orolig över att börja ta hand om ett helt nytt liv, trots att han aldrig ens bytt blöja på ett barn tidigare.
– Om andra kan, så varför skulle inte jag? säger han och klär på sonen strumpor med texten "I love mom" och "I love dad".
En stund senare klär paret Portin på sin son ytterkläderna, spänner fast honom i babyskyddet och packar ihop.
– Vi har känt oss trygga och haft det jättebra här. Personalen är mångsidig och hjärtlig. Det är verkligen inte roligt att BB stänger, jag kan ännu inte riktigt förstå det, säger Désirée Saarela-Portin.
Sedan tar de farväl av BB i Jakobstad - för att aldrig återvända. Blir det fler barn kommer de inte födas här.