Kinas idrottsminister Liu Peng har mötts av många breda leenden under sitt tre dagar långa besök i Finland. De vänliga värdarna hoppas ta del av Kinas enorma ekonomiska satsning inför vinter-OS i Peking 2022. – I Kina finns det pengar, men vi saknar teknik, utrustning och patent. I Finland finns det kunnande i vintergrenar, så förutsättningarna är goda för ett samarbete. Vi är i själva verket i en win-win-situation, säger Liu. Kina uppger sig satsa 3,5 miljarder euro på arenabyggen i Peking inför 2022. Dessutom ska 500 nya ishallar byggas på andra håll i landet. – Vårt mål är att få 300 miljoner kineser att syssla med vinteridrott fram till OS i Peking. Vinteridrott blir alltså en stor marknad i Kina, säger Liu. Han uppger att det inte bara är frågan om en OS-satsning, utan också om folkhälsan. – För tillfället sysslar 33,6 procent av kineserna med motion, men vi vill bli ett stort land också inom motionsidrott. Vi sporrar till ett idrottsligt leverne genom att utveckla möjligheterna till vinteridrott. Liu ser stor potential i att samarbeta med Finland och delar upp sin vision i tre huvudspår. – För det första har vi träning och planering av träningen. För det andra organisationen för vinterevenemang, för finländarna har erfarenhet av det. För det tredje, utveckling av Kinas vintersportindustri. Den officiella inbjudan för Lius delegation kom från Rovaniemi stad, men även Utbildnings- och kulturministeriet har varit aktivt, liksom Finlands ishockeyförbund. Den nyligen pensionerade ishockeybossen Kalervo Kummola var den som tog det första initiativet. Eftersom det finns planer på att grunda ett KHL-lag i Kina kan ishockeyn bli central i framtida samarbetsprojekt. – Den kinesiska ishockeyn har en lång, men smal historia. Sporten ökar ändå i popularitet och vi har redan över hundra skollag i Peking, säger Liu. För att Finland ska kunna leva upp till de kinesiska förväntningarna krävs det att även andra länder är med i samarbetet. Det uppger Ilkka Homanen, direktör på branschorganisationen Cleantech Finland. – Vi måste bli partners med till exempel de andra nordiska länderna och skala våra resurser enligt behov och resurser. Vi kan inte ta emot allt, men vi vill vara med och dela på kakan, säger Homanen.