Det sägs att det tar tre generationer för mänskligheten att glömma. Ser vi till ordningen i världen och stämningen i vårt samhälle – både när och fjärran – verkar det ligga rätt mycket i det talesättet.

Den senaste veckan har USA kokat av ilska. Dels handlar ilskan om händelserna i Charlottesville, Virginia, där nynazister och högerextremister samlades för att enas för sin sak. Bland annat skanderade man nazistiska slagord samt ”ni kan inte ersätta oss”.

Som om den vita mannens plats i världen verkligen är hotad.

Det hela slutade i en tragisk händelse när en av nynazisterna med vilja körde in i motdemonstranternas folkmassa och dödade en 32-årig kvinna.

Mest handlar ilskan efteråt ändå om Donald Trumps och Vita Husets oförmåga att fördöma nynazismen och högerextremismen i Charlottesville och överlag. Rapporter om att Trump så sent som i maj fryste omkring 10 miljoner dollar som den tidigare administrationen öronmärkt för kampen mot högerextrema krafter gör inte saken bättre (CNBC, the Independent m.fl).

Det kommer tyvärr alltid att finnas människor som hyllar det som nazisterna gjorde för drygt 80 år sedan, men det borde inte få finnas presidenter och ledare i den upplysta västvärlden som tyst tillåter de högerextrema krafterna att höras, synas och verka.

För varje dag som Trump väljer att inte fördöma nazismen och högerextremismen i USA ger han sin tillåtelse för fler liknande incidenter som den i Charlottesville.

Tänk er segerkänslan hos nynazisterna, vars medlem nyss dödat en motdemonstrant, när de hör sin presidents tystnad. På Twitter tackar ökända nynazisten och förre ledaren för Ku Klux Klan, David Duke, Trump för "att han vågar tala sanning och fördöma vänsterterroristerna (motdemonstranterna reds,anm.)."

Vi behöver tyvärr inte gå utanför våra gränser för att hitta ledare som saknar vilja eller mod att stå upp mot rasism och högerextremism. Under sin tid som partiordförande för Sannfinländarna gled utrikesminister Timo Soini (numera riksdagsledamot för föreningen Nytt alternativ) ständigt undan de flesta möjligheter att angripa och fördöma – varför inte slänga ut – rasisterna och högerextremisterna ur det egna partiet.

Det är här problemen uppstår på riktigt – när en amerikansk president eller högt uppsatta politiker i Finland ger sitt tysta medgivande till åsikter och ageranden av rasister och högerextremister. Det ger en legitimitet åt extremisterna, ett slags grönt ljus att fortsätta hata och kränka – till och med?döda.

Även om Sampo Terho, föreningen Nytt alternativs ordförande, nu i måndagens A-studio på Yle (14.8) betonar att utbrytarna från Sannfinländarna inte tillåter rasism eller högerextrem retorik i sina led, ska vi minnas att Terho och Soini, genom att blunda och sitta tysta under alla år som sannfinländare, alltid gjort just det: godkänt rasism.

Det har mer eller mindre alla medlemmar av Nytt alternativ de facto gjort.

Om medlemmarna av Nytt alternativ utgör ”de mer snälla typerna” som i somras bröt sig ut ur Sannfinländarna, så vet vi också vilka typer som finns kvar i det högerpopulistiska partiet, som i dag har ett understöd på drygt nio procent (Yle 17.8).

Där lär vi inte få se den nya partiledningen reagera mot rasism – heller.

Det som nu sker i USA, där politiker (demokrater och republikaner) rasar mot Trumps tysta stöd för högerextremismen, där företagsledare tar avstånd från Vita huset och där stora delar av befolkningen gör sina kritiska röster hörda, är en glad syn och positiv reaktion mot våld och rasism.

Den typen av reaktioner ser vi dock inga av i vårt land. Här fortsätter i stället vår statsminister och vår finansminister att bilda regering med ”de snälla avhopparna” från ett stundtals öppet rasistisk parti.

Och vi ”vanliga människor” grymtar till (förutom de drygt nio procenten av alla röstberättigade som stöder Sannfinländarna) och fortsätter som förr.

På så vis är det till och med värre här än i USA.