De interna motsättningarna inom SDP verkar inte lägga sig. Tvärtom. Det var meningen att namnet på SDP:s presidentkandidat skulle vara det stora samtalsämnet efter lördagens partifullmäktigemöte i Jyväskylä. Så blev det nu inte. I stället handlar eftermälet om att klyftorna inom partiet verkar bli bredare och djupare.

Starka namn som Jutta Urpilainen, Eero Heinäluoma och partiordförande Antti Rinne hade tidigare tackat nej till kandidaturen. Nu valdes Tuula Haatainen till partiets presidentkandidat genom medlemsomröstning. Haatainen fick 48 procent av rösterna, Maarit Feldt-Ranta 42 procent och Sirpa Paatero 8,6 procent. Tydligen uppfattades inte upplägget som speciellt intressant ens av de egna, eftersom valdeltagandet i medlemsomröstningen stannade under 50 procent.

I förhandsspekulationerna verkade partiets vice ordförande Marit Feldt-Ranta vara knapp favorit till kandidaturen, men hade inte partiordförande Antti Rinnes stöd. Det blev därför en omröstning mellan de som stöder Rinne mot de som vill ha bort honom. Resultatet blev att Haatainen, som ingår i Rinnes stall, avgick med segern.


Tudelningen inom partiet har dels att göra med partidagen i Seinäjoki, då Rinne slog ut sittande ordföranden Urpilainen, och dels med händelserna i fjol, då Rinne utmanövrerade sin starkaste motkandidat till ordförandeposten, riksdagsledamoten Antti Lindtman.

Ett tecken på att Rinne känner sig pressad är Ilta-Sanomats uppgifter om att han skällt ut sin partistyrelse i torsdags, och anklagat ledamöterna för att inte stöda och visa respekt för sin ordförande. Dessutom anklagade Rinne i Iltalehti sina partikamrater för att gå bakom hans rygg och sade att detta påverkar partiets offentlighetsbild och därmed också understödet för partiet.

Det blev heller inte bättre av att Rinne sände ut en obegriplig tweet om att "Arbetstagarna borde behandlas jämlikt. Vi borde förebygga konkurrens med löner och naturaförmåner som verktyg”. Tweeten avlägsnades senare och förklarades med en felskrivning, att man ingalunda avsett ”naturaförmåner” utan ”arbetsavtalens innehåll”.


Det är i denna situation som Tuula Haatainen ska resa runt landet och besöka partiets lokalorganisationer. En minst sagt otacksam uppgift.

Haatainen är i sig en mycket erfaren politiker. Hon var riksdagsledamot 1996–2007 och blev invald på nytt 2015. Hon var undervisningsminister 2003–2005 och social- och hälsovårdsminister 2005–2007.

I sin presidentvalskampanj vill Haatainen lyfta fram att Finland ska ha en feministisk utrikespolitik, att flickors utbildning och kvinnornas ställning ska lyftas fram i biståndspolitiken.

Hon vill också se över bland annat kriterierna för vapenexport till länder som Saudiarabien. Haatainen anser att Finland inte ska ansöka om Natomedlemskap, men att samarbetet med Nato och de nordiska länderna nog ligger i vårt intresse.

Det var under Haatainens tid som undervisningsminister som den obligatoriska studentsvenskan slopades 2005, vilket inte lär höja hennes aktier i Svenskfinland. Beslutet har haft direkt motsatt effekt från vad som påstods vara syftet. Andelen elever som skriver studentsvenskan har minskat från 61 procent 2012 till 49 procent 2016, dessutom läser eleverna också färre andra språk överlag.


Trots att Paavo Lipponen i presidentvalet 2012 endast samlade 6,7 procent av rösterna, blir det nog svårt för Haatainen att ens nå upp till den för SDP katastrofalt låga nivån.

Som det politiska läget ser ut just nu kanske hon i första hand får rikta in sig på att ta upp kampen med De grönas Pekka Haavisto i ett försök att få stopp på de yngre socialdemokraternas avhopp till De gröna. Ifall SDP:arna nu röstar på De gröna, så kanske de gör det också i fortsättningen.

SDP är nu mitt inne i sin egen version av ett "Rosornas krig".

I klartext innebär detta att presidentvalet blir ett ödesval inte enbart för SDP, utan framför allt för Antti Rinne. Ifall Tuula Haatainen gör ett katastrofval faller också Rinne.

Men i SDP:s tappning av "Rosornas krig" är det svårt att se hur ens vinnarna kunde rädda partiet.