Det går bra nu. Finlands herrlandslag i fotboll vinner efter en ovanligt lång lågkonjunktur, och herrlandslaget i basket får folket att jubla genom att gå från klarhet till klarhet.

Likadant är det inom ekonomin. Efter en ovanligt lång lågkonjunktur skjuter den finländska ekonomin i höjden. Nyligen kom siffror som visar att landets bruttonationalprodukt är på sin högsta nivå sedan 2008. Bankerna tävlar om att skruva upp förväntningarna på tillväxt, men hinner knappt med verkligheten. Under andra kvartalet ökade BNP med hela tre procent jämfört med samma period året innan. Exporten ökade med åtta procent.

Värre ändå är den pinfärska exportstatistiken från tullen för juli. Det visar sig att exporten då ökade med 20 procent jämfört med juli 2016! En enda stor exportvara från Österbotten sticker ut på egen hand i siffrorna, segelbåten Pink Gin från Baltic Yachts höjde exportvärdet med 50 miljoner euro.

Landslagen i fotboll och basket är inte de enda som får symbolisera framgången. Sent på onsdagen kom ännu en seger; Nordea meddelade att Finland gått vinnande ur kampen om var storbanken ska ha sitt huvudkontor.Statsminister Juha Sipilä var märkbart nöjd och belåten när han kommenterade Nordeas beslut. Det ska han vara, även om Nordeas huvudkontor i minst lika hög grad som idrottsframgångarna kan ses som symboliska tecken på att det går bra nu.

Det blir nämligen inga stora skatteökningar i Finland trots Nordeas beslut. En del välbetalda chefer torde börja betala skatt i Finland i stället för i Sverige, men vad gäller själva vinsten så betalar banken skatt där vinsten görs.

Däremot får Finland i Nordea en belöning för att landet inte har varit bångstyrigt och gått sin egen väg. Två viktiga faktorer bakom att Nordea stannade för Finland i stället för Sverige eller Danmark är att Finland har euron och att landet hör till den europeiska bankunionen, vilket inte de två andra länderna gör än. De här faktorerna gör att Nordea får en mer jämlik ställning i konkurrensen med andra europeiska banker.

Men visst ger Nordeabeslutet också en fingervisning om att Finland uppfattas vara konkurrenskraftigt i andra avseenden. Och, som sagt, riktningen är uppåt.

Nu skulle det bara gälla att medvinden också syns i fler jobb och därmed högre skatteinkomster. Det är det regeringen räknar med när man sänker inkomstskatten per person. Att en del konsumtionsskatter samtidigt höjs är ur skatteinkomstens synvinkel vettigt, eftersom statistiken visar att konsumtionen ökar.

Bland det som ökar kraftigt just nu finns också företagens investeringsvilja, som har legat för fäfot en längre tid. Det ska förhoppningsvis leda till jobb.

Arbetslösheten minskar redan nu, och sysselsättningsgraden ökar sakta. Förutom för individerna är det här viktigt för den offentliga penninghushållningen. Där har Finland trots allt en bit att gå innan den pågående uppgången ger resultat i form av minskande lånebörda.

Även om det går bra nu får landet inte glömma att använda tillräckligt mycket skattepengar för att ta hand om de som av någon orsak inte kommer med på tåget. Trots talet om arbetskraftsbrist är den strukturella arbetslösheten fortfarande hög, det vill säga fel människor finns på fel ställe. Dessutom har vi en växande skara inte minst unga människor som på ett eller annat sätt drabbats av tidigare lågkonjunkturer eller nedskärningar.

Detta sagt är det ett faktum att arbetskraftsbristen på en del håll och i en del branscher är skriande, och den har redan en tid uppfattats som ett av de största hindren för att utvecklingen ska gå ännu snabbare.I vissa fall skulle det säkert hjälpa att helt enkelt betala bättre. Talet om att människan är den främsta resursen ger i Finland fortfarande inte utslag i att man skulle vara villig att betala för den.

Men med en krympande arbetsför befolkning är det givetvis också helt ofrånkomligt att Finland behöver tillskott utifrån, särskilt nu, när landet äntligen har fått upp ångan.

Det nymorgnade intresset för att lösa säkerhetshot genom mer stängda gränser kommer därför synnerligen olämpligt.