Norges egen Jussi Halla-aho – invandringsministern Sylvi Listhaug från Fremskrittspartiet – åkte till Sverige mitt i den heta valrörelsen.

Resan var en del i planen att attrahera marginalväljare med invandrarfientliga åsikter. Men resan till Stockholmsförorten Rinkeby med pressen i hälarna blev inte riktigt den succé som före detta pr-kvinnan Listhaug hade tänkt sig.

Integrationsfrågan har inte fått så stort utrymme som väntat i den norska valdebatten, till Framskrittspartiets besvikelse. I stället har valrörelsen varit något av en traditionell höger vänster-konflikt om arbete, skatter, skola, olja och välfärd.

Med tanke på vilka som har varit de stora valfrågorna är utvecklingen av opinionssiffrorna intressant inför måndagens val (i en del kommuner börjar valet redan i morgon).

I vintras var socialdemokratiska Arbeiderpartiet i närheten av ett understöd på fyrtio procent i mätningarna. Men på senare tid har oppositionspartiet Arbeiderpartiet med partiledaren Jonas Gahr Støre i spetsen störtdykt – i en NRK-mätning tidigare i veckan var understödet nere på tjugofyra procent.

Inte sedan 1927 har partier haft så svagt väljarunderstöd som nu. Partiet understöd rasar dessutom mest i traditionellt starka socialdemokratiska fästen. Arbeiderpartiet leder visserligen i opinionsundersökningarna, men enbart med ett cirka ett par procentenheter före Høyre. I valet för fyra år sedan blev Arbeiderpartiet störst med 30,8 procent och Høyre näst störst med 26,8 procent.

Nu kan statsminister Erna Solbergs Høyre kan ta platsen som största parti i Stortinget. I så fall är det första gången på över nittio år som de konservativa Høyre får en starkare ställning än det socialdemokratiska Arbeiderpartiet.

Vissa analytiker talar om Jonas Gahr Støres avsaknad av karisma som en stor orsak till Arbeiderpartiets problem att utmana regeringspartierna. Men vi ska också notera att Høyreregeringen i större omfattning än någon tidigare norsk regering har använt pengar från oljefonden för att betala ut bidrag till den stora andel av norska befolkningen som inte arbetar.Høyreregeringens tre senaste budgetar har helt saknat reformer eller satsningar för att öka sysselsättningen och minska bidragsberoendet. De norska väljarna går inte heller till valurnorna tyngda av några nedskärningsbeslut från den här regeringsperioden.

Det går fortsatt bra för den norska ekonomin, mycket tack vare oljan och gasen. Och är det ekonomiska läget gott brukar det gynna den sittande regeringen.

Samtidigt har Jonas Gahr Støre öppnat för ett regeringssamarbete i borgerlig riktning, om Arbeiderpartiet vinner valet, med Kristeligt Folkparti och Venstre. Det har sympatisörerna på vänsterkanten haft svårt att svälja. Ännu fler har lyckats förstå de skattehöjningar motsvarande femton miljarder norska kronor som finns i valprogrammet.

Opinionsläget inför valet ser rätt ljust ut för regeringspartierna konservativa Høyre och populistiska Fremskrittspartiet, som leds av Siv Jensen. De har styrt med stöd av kristdemokratiska Kristelig Folkeparti och liberala Venstre. Men helt smärtfritt fungerar samarbetet inte – de två stödpartierna, som 2013 inte ville ingå i samma regering som Framskrittspartiets, har en del problem med populisternas politik.Om de borgerliga lyckas ta hem segern i den jämna kampen så måste Erna Solberg klara av att hålla samman de borgerliga partierna. Och oenigheten inom borgerligheten tycks ha bli allt större, så regeringsbildningen blir ingen enkel match med en borgerlig valseger.

Egentligen är det enda som med säkerhet går att slå fast på förhand är att Norge styrs av Erna Solberg eller Jonas Garhr Støre efter valet. Hur konstellationerna i övrigt kommer att se ut finns det inga självklara ledtrådar till.

Det finns inte heller några orosmoln på den norska himlen. Oljepengarna räcker för att hålla landet rikt även om Norge har problem med sysselsättningsgraden.

Men ingen behöver oroa sig för djupa kriser – oberoende av hur regeringskonstellationen kommer att se ut efter valet.