Vindkraftverket byggdes för nära bosättningen. Så säger Vasas tekniska direktör Markku Järvelä och miljödirektör Christer Hangelin om det sex år gamla vindkraftverket i Sundom (VBL 10.8).

Problemet är den lågfrekventa bullernivån, ett ljud som är typiskt för just den turbin som används i Sundom.

Då möllan byggdes fanns det inga vindkraftverk i samma storleksklass i Finland. Konsultutredningarna som gjordes identifierade inga problem med projektet, allt verkade vara i sin ordning. Men det var det alltså inte, kunskapen om denna typ av vindkraftverk saknades, åtminstone nationellt. Vi kunde inte föreställa oss de här ljudproblemen, konstaterar Hangelin.

De nationella bullergränsvärdena har också sänkts efter att vindkraftverket byggdes.


Då EPV i oktober 2010 fick tillstånd för ett testkraftverk i Sundom var det bråttom. Vasa ville vara med i vindkraftsboomen och energiklustrets vindkraft behövde ett visitkort på ett synligt ställe, speciellt som vindkraftsbolaget Mervento planerade en monteringsfabrik i Österbotten (Vasa) som väntades ge 100–150 jobb.

Hösten 2011 byggdes så ett ståtligt 3,6 megawatts vindkraftverk, med rotorbladets högsta spets på 184 meter. Den globala marknaden låg och väntade, allt såg ljust ut.

Men ganska snart uppenbarade sig problemen. Invånarna i grannskapet klagade över de ljudproblem som möllan skapade. En del fick insomningssvårigheter och problem med nattsömnen. Kanske det också fanns en oro över hur värdet på det egna huset skulle påverkas av ljudproblemen.

Förhandlingarna mellan Sundbomborna, staden och vindkraftsbolaget ledde till olika åtgärder för att sänka ljudnivån, men ingen sådan lösning som skulle helt skulle ha avhjälpt problemet.


När Mervento gick i konkurs 2016 hoppades många att historien skulle få ett naturligt slut. Redan före konkursen stod vindkraftverket stilla så ofta att Sundomborna slutade klaga på ljudet. Många hoppades att vindmöllan skulle skrotas eller monteras ner.

Så blir det nu inte eftersom möllan har en ny ägare. Det nya ägarföretagets vd Ingmar Sjöblad känner till ljuddebatten. Sjöblad är också inställd på att lösa problemen med ljudnivån eftersom det, med tanke på framtida produktion av vindkraftverk, ligger i företagets eget intresse. I höst kommer företaget att ägna sig åt service och tekniskt underhåll av vindkraftverket. När det är klart görs nya ljudmätningar.

Vasa stad har redan träffat de nya ägarna för att diskutera framtiden, och man har kommit överens om en lägre effekt på nätterna, klockan 22–7, vilket innebär att också ljudnivån är lägre den tiden.


Sundomborna drabbas väldigt olika av ljudet från vindkraftverket, vissa störs inte alls medan andra störs mera trots att de kanske bor längre bort från möllan.

Det beror på att ljudvågorna rör sig väldigt olika i området, beroende på terrängen. I något fall har ljudnivån avtagit då träd vuxit sig större och tydligen fungerat som en ljudbarriär, medan andra åter drabbats av högre ljudnivåer efter att träd fällts i närheten av boendet.

Också för staden är ljudet från möllan ett delikat problem som borde lösas en gång för alla. Inte långt ifrån vindkraftverket ligger ett påbörjat bostadsområde med 80 obebyggda tomter. Vasa har investerat 3,5 miljoner euro i Björsberget, men kan inte dela ut tomterna på Björsberget förrän ljudproblemet är löst.

Samtidigt kan vi på insändarplats i dagens tidning läsa att en stor del av invånarna som redan bor på Björsberget inte själva störs av vindkraftverket, och att många inte uppfattar ljudet överhuvud taget.


Det positiva är att den nya ägaren hoppas på dialog med byborna. Men det fråntar inte staden och de berörda myndigheterna deras ansvar för medborgarnas hälsa.

Bullernivån har, trots utredningar, varit klart högre än prognoserna, och därför byggdes vindmöllan för nära bosättningen. Det därför dags ta alla dem som störs av ljudet på allvar, och finna en slutgiltig lösning på problemet.

Lyckas man inte hitta en lösning återstår bara att flytta möllan till annan plats.