Kommun- och reformminister Anu Vehviläinen (C) varnar kommunerna för att sälja eller hyra ut de fastigheter de nu använder för sin social- hälsovård (HS 8.9).

Orsaken till Vehviläinens varning är att de privata aktörerna i vårdbranschen för närvarande mycket aktivt försöker positionerar sig inför vårdreformen. Men för att kunna erbjuda den valfrihet för patienterna som reformen väntas medföra, krävs verksamhetsutrymmen.


Därför har också många kommuner i Österbotten under sommaren kontaktas av privata vårdbolag och i Nykarleby har två olika vårdbolag, helt oberoende av varandra, närmat sig stadsdirektör Gösta Willman och velat köpa upp samtliga stadens fastigheter för social- och hälsovård (VBL 10.9).

Enligt Willman gällde förfrågan hvc, polikliniken och bäddavdelningen men också äldreboendet Hagalund och psykogeriatriken vid Hagaborg, volymer på över 5 000 kvadratmeter.

Fastigheterna är värda 10–15 miljoner euro, och det skulle därför bli den största affären i Nykarlebys historia.

Willman säger att flera andra österbottniska kommuner fått de här frågorna, utan att specificera vilka. En del kommuner runt om i landet har även börjat förhandla om försäljning, speciellt då kommuner som kanske befinner sig i ett förtvivlat läge och är orolig för att förlora allt, oberoende av om det blir en reform eller inte. Men kommunerna i Österbotten verkar inte vilja sälja.

Tanken är att landskapen tar ansvar för vården från år 2020.


En av orsakerna till att kommunerna inte vill sälja, är att det fortfarande oklart om vård- och landskapsreformen blir av. I en sådan situation ska ju kommunerna fortsätta ansvara för vården. Samtidigt är ju tanken att det ska uppstå en konkurrenssituation som åter i sin tur ska borga för att kostnadsutvecklingen inte skenar i väg.

Om en kommun skulle sälja fastigheterna till ett enda bolag är det svårt att se hur en konkurrenssituation skulle ut. Så länge frågorna är fler än svaren är det därför förnuftigast att vänta och se.

Kommunerna har ju självbestämmanderätt och kan i sig göra vad de vill med sina fastigheter. Det är inget staten kan lägga sig i.

Om det går som planerat träder vårdreformen i kraft från början av 2020, och då ska landskapet till att börja med för tre år hyra de fastigheter av kommunerna som landskapet behöver för att fullfölja sitt uppdrag.

Ifall kommunerna då sålt ut eller gjort långa hyresavtal för sina fastigheter, kan det enligt minister Vehviläinen försvåra landskapets möjligheter att bygga upp ett fungerande servicenät.


Det också mot den bakgrunden man måste se Vehviläinens agerande. Som representant för regeringen försöker hon se till att förutsättningarna för landskapens möjligheter att plocka russinen ur kakan består.

För att kunna ta upp konkurrensen med landskapet vill givetvis privata vårdbolag som Attendo, Mehiläinen, Esperi, Care och Pihlajalinna, i god tid se till att också de har funktionella lokaliteter att verka i.

Samtidigt är många små kommuner oroade över att bli med Svarta Petter på hand, att varken de privata aktörerna eller landskapet är intresserade av kommunens fastigheter, att de lämnas tomma utan verksamhet, och som en belastning för kommunens ekonomi. Det här kan gälla främst äldreboenden, hälsocentralerna och olika typer av institutionellt boende framför allt i de mindre kommunerna.


Till och med grundlagsutskottet har i ett utlåtande från i somras krävt att kommunerna i en sådan situation får en ekonomisk kompensation. Men så länge regeringen inte kommer med dylika garantier råder något av ett kaos på kommunfältet. Oberoende av hur man gör kan det gå fel.

Samtidigt försöker regeringen upprätthålla ett konkurrensförhållande mellan kommunerna. I det skede då landskapen ska förhandla med kommunerna om hyresnivåerna för vårdfastigheterna, är det bra att ha alternativ.

Det har de privata vårdbolagen insett. I de kommuner där det finns möjlighet till ett reellt konkurrensförhållande kommer därför priserna att stiga. Därför vill de vara ute i god tid.