Omkring 20 miljoner euro beräknas det ha kostat när det står klart. Då har det som kallas Närpes servicecenter byggts ut i en satsning av historiska proportioner med Närpes mått mätt. Och vem som den dagen bedriver verksamheten och i vilken omfattning i byggnaderna, eller ens med säkerhet vem som äger dem, vet man ännu inte. Detta givetvis på grund av vårdreformen.

Samtidigt är vårdreformen också en orsak till att satsningen görs och påskyndas.

Mycket är osäkert kring reformen men alla vet vad stordrift, dessutom i bolagiserad eller privat form, leder till. Att det exempelvis på sikt ska finnas två fullskaliga hälsovårdscentraler i Sydösterbotten är högst osäkert.

Och då gäller det att vara rustad. Kommunens trumf kan ligga i fastigheterna när man inte längre har direktkontroll över själva vården.

Givetvis är det också så att behovet av renovering och utbyggnad av sjuk- och äldrevårdens fastigheter i Närpes är stort. De är gamla och delvis oändamålsenliga för dagens behov.

På så sätt sker satsningen inte en dag för tidigt. Men det strategiska inslaget med tanke på vårdreformen kan inte bortses ifrån.

Det kan tyckas vara något av ett spel, men chansen till vinstlott anses öka med ett färdigt servicecenter i toppskick. Och serviceboende för äldre på nära håll kommer att behövas oavsett vad reformen medför.På den punkten ser situationen något olika ut i de tre sydösterbottniska städerna. Närpes storsatsar på egna serviceboenden. Några initiativ från privata vårdbolag har det inte hörts talas om, frånsett Folkhälsans bygge i centrum som är en helt annan typ av boende.

Kristinestad renoverar visserligen det egna Kristinahemmet. Men samtidigt har privata bolag närmast stått i kö för att få satsa i staden. De har i det stora hela välkomnats, och ett är redan byggt och bebott.

I Kaskö planeras en satsning på det egna Mariahemmet, medan en förfrågan från ett bolag om att bygga ett servicehem lagts i väntan på "vidare utredning".

Vilken strategi som är bäst är svårt att avgöra. Men när det gäller tillgången på just serviceboende med intensivare vård torde det inte finnas orsak till någon större oro i någon av städerna. Det finns ett behov och därmed - med ett begrepp som i vårdreformens anda ligger nära till hands - en marknad.

Det stora frågetecknet i Sydösterbotten är inte boendena utan hälsocentralerna, framför allt då läkarmottagningarna. Som planerna ser ut hittills övertar landskapet tjänster som mödrarådgivning och skolhälsovård, sådana tjänster som inte behöver bolagiseras eller ingå i reformens valfrihet.De tjänsterna skulle koncentreras till "familje- och välfärdscentraler", och finnas i varje kommun.

Läkar- och tandläkarmottagningar ska däremot bolagiseras i form av social- och hälsovårdscentraler. I somras hettade det till en aning när en av landskapets arbetsgrupper som förbereder reformen föreslog att Österbotten ska ha tre sådana centraler: Jakobstad, Vasa och Närpes.

Förändringsledaren Göran Honga tonade ner förslaget, och hänvisade till att mycket ännu är oklart med bolagiseringen och valfriheten, och att beslut fattas av landskapsfullmäktige i framtiden. Dessutom vill man inte splittra Sydösterbotten (SÖ 10.6).

Må så vara. Men lokala beslutsfattare och tjänstemän som vill vara framsynta kan knappast annat än förbereda sig på en situation där ett sådant här konkurrensförhållande kan uppstå, hur trist det än vore.

Det kostar. Och Närpes liksom grannstäderna har många brådskande investeringsprojekt på kö, inte minst när det gäller skolor.

Samtidigt kan satsningarna på vårdfastigheter bära sig om/när de hyrs ut eller säljs. Rent ekonomiskt är den största risken att en del av hälsovårdscentralerna blir tomma om läkarmottagningar med kringtjänster flyttas.

I en sådan situation är det ändå främst invånarna som förlorar om närservice försvinner.

Men om detta vet man egentligen inte mycket ännu, precis som det mesta i övrigt som gäller vårdreformen.