Flyktingfrågan och eurons framtid är heta frågor i det tyska förbundsdagsvalet på söndag. Ändå är valet nästan över innan det börjat. Opinionsmätningarna visar att förbundskansler Angela Merkels kristdemokrater ligger långt före socialdemokrater och övriga partier. Understödet för CDU/CSU har ett varit kring 36 procent och SPD:s 22 procent. Den verkliga valkampen den här gången handlar om vem som tar plats tre.

I den kampen har vänsterpartiet Die Linke, liberala FPD och det främlings- och islamfientliga högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschland AfD, alla haft ett understöd kring 10 procent medan miljöpartiet Die Grünen hållit sig på 8 procentsnivån. Efter valet handlar det åter om vem Angela Merkel och kristdemokraterna i framtiden kommer att regera med. Merkels enda verkliga utmanaren, socialdemokratiska SPD:s ordförande Martin Schulz, har inte kunnat rubba henne, och valdebatterna dessa två har mera haft karaktären av duetter i stället för verkliga dueller.

Det speciella är att Merkel endast gått med på att möta Schulz i valdebatterna medan de mindre partierna fått gnabbas sinsemellan. Frågorna har delvis varit de samma: flyktingar, integration, utvisningar, terrorism och säkerhet. I motsats till Schulz och Merkel har det dessutom talats om framtid och visioner, i vilken riktning man anser att Tyskland borde gå.


Just nu lutar det mot ett fortsatt regeringssamarbete mellan kristdemokrater och socialdemokrater. Ett annat alternativ är liberalerna, som efter ett katastrofalt val för fyra år sedan nu är tillbaka med besked. Kristdemokraterna och liberalerna har samarbetat också tidigare.

För en majoritetsregering behöver Merkel sannolikt ändå också de gröna i regeringen. Ett möjligt samarbete mellan de tre partierna kan ändå innebära oöverkomliga kompromisser.

Vem som kommer på tredje plats i valet har därför en stor betydelse. Nytt för den här gången är att AfD för första gången ser ut att bänka sig i förbundsdagen, möjligen till och med som största oppositionsparti. I så fall är det åter socialdemokraterna som gäller för Merkel.


Trots att valet verkar avgjort finns det en vis spänning i luften. Den djupa politiska och samhälleliga splittring som råder i Tyskland efter Merkels flyktingbeslut 2015, då hon öppnade dörrarna, tickar likt en tidsinställd bomb.

Populisterna anser att allt är Merkels fel. Det är hon som skickat tyskarnas pengar till Grekland och öppnat gränserna för hundratusentals muslimer. Merkel och ”asylmaffian”.

Om Tyskland ändrar sin flyktingpolitik får det följder i hela EU. Men även i en sådan situation där Afd skulle ta en storseger, kommer det knappast ännu denna gång att påverka flyktingpolitiken i alltför avgörande grad.


En som med viss oro tycks följa slutspurten i den tyska valrörelsen, är den franske presidenten och regeringen i Paris. Det beror delvis på liberala FDP:s återkomst i den tyska politiken.

De tyska liberalerna säger helt nej till stora delar av Emmanuel Macrons europlaner på att centralisera styrningen av valutaunionen bland annat genom en egen finansminister. För att inte tala om en gemensam arbetslöshetsförsäkringsfond för hela unionen, något som exempelvis Frankrike skulle dra nytta av eftersom arbetslösheten där är 2,5 gånger högre än i Tyskland.

Utan Tysklands stöd kommer Emmanuel Macrons europlaner inte kunna bli verklighet. Det underlättas inte av att Merkel anser att den monetära unions problem beror på för mycket centralisering och för litet nationellt ansvarstagande.


Men vad Angela Merkel vill göra med eurosamarbetet är delvis oklart, tydligen är hon öppen för olika lösningar. Detta karaktäriserar också Merkels ledarskap. Hon är ingen estradör som klarar av att uppvigla människomassorna, i stället navigerar hon mellan blindskären och väntar in rätt läge innan hon berättar vad hon anser.

”Mutti” kallas Merkel av sina anhängare. ”Teflonkanslern” av kritikerna. Kritik, kriser och begynnande skandaler rinner av henne som vatten på en plastbeklädd stekpanna.

Angela Merkel står för en stabilitet som andra inte kan erbjuda, och i dessa osäkra tider är den egenskapen hårdvaluta också i Tyskland.