Stefan Wallins SFP är en samlingsrörelse som står och faller med svenskan i Finland.
Mannen med det svåraste
uppdraget i Svenskfinland
Publicerad 4 februari 2010 kl. 00:04. Senast ändrad 8 februari 2010 kl. 07:40
Droppeffekt. Samma typ av automatik som marginaliserar svenskan i Finland urholkar också successivt kärnan i SFP.
Det är generellt omöjligt att till allas belåtenhet leda ett politiskt parti. Men frågan inte om ordförandeskapet för Svenska folkpartiet i Finland hör till de allra mest kvistiga uppdragen.
Det är inte nog med att ordförande ska balansera mellan ett helt spektrum av ideologiska värden och regionala intressen - uppdraget innefattar dessutom en ständig fajt med de som vill offra det svenska elementet i partiet i tron att det är vägen till väljartillväxt.
Den diskussion om ett namnbyte som just nu pågår i anslutning till arbetet med det så kallade Kasnäsmanifestet är inget nytt under solen. Redan år 2007 behandlade partidagen en motion om ett namnbyte till Folkpartiet/Kansanpuolue.
Den dagsaktuella diskussionen utgår visserligen från en önskan om att få liberalismen synlig i partinamnet, men i princip handlar det om samma sak. Få radikala förnyelser kan äga rum utan att något annat trängs ut.
Mycket möjligt lyckas partiledningen ännu i år slå vakt om det svenska elementet i partiet. Ändå kämpar partiet - som det nu ser ut - mot naturlagarna.
I sig är det nämligen följdriktigt att den marginalisering svenska språket upplever i Finland också inifrån urholkar det parti, som bildades för att värna om svenskan i vårt land. Den dag svenskan i Finland kommer till vägs ände har partiet - i den mån det överhuvudtaget finns kvar - redan för länge sedan börjat intressera sig för andra saker i samhället.
De senaste årens svenska domänförluster kan i bästa fall ha stämt en och annan väljare till eftertanke om vad som är på gång. Men den insikten hade åtminstone inte infunnit sig i kommunalvalet år 2008 då det gick dåligt för SFP, speciellt i Helsingfors.
SFP-valförlusten gav vatten på kvarn för de som vill tona ner det svenska i partiet och som jobbar för en nyprofilering under till exempel Nordiska folkpartiet eller Liberala folkpartiet.
Vad som blir effekten?
Jo, ett namnbyte skrämmer givetvis de svenska kärnväljarna på flykten. Men fortsätter svenskan att marginaliseras går partiet ändå samma öde till mötes. En brokig samlingsrörelse är chanslös i en tid då den gemensamma nämnaren, språket, inte längre existerar.
Enda chansen till reell tillväxt är att SFP genom sin egen aktivitet får till stånd en tillväxt för det svenska språket i Finland. Ju fler finskspråkiga som lär sig svenska, ju fler invandrare som integreras in i svenskan och ju starkare, samhällsbärande roll svenskan har i statlig och kommunal förvaltning , desto större är sannolikt chansen för att SFP överlever.
Just därför är det värt att stångas mot allmänpartiförespråkarna ännu ett år. Det måste vara möjligt att förnya partiet i en liberal riktning utan att tumma på det som trots allt har varit kärnan ända sedan begynnelsen.
Egentligen är det symptomatiskt för vår tid att den offentliga debatten kretsar kring den yttre fasaden, partinamnet, i stället för att fokusera på innehållet och substansen.
Kenneth Myntti