Vad skall vi tro?

Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00.

I somras framhöll stadsstyrelsen i Kristinestad att ett kärnkraftverk skulle göra sig väl på Björnön. Där finns en hamn, ett kolkraftverk och breda gator för elledningarna.

Nå.

- Björnön är för litet och stadscentrum ligger för nära: tre kilometer bort. Enda tänkbara stället för ett kärnkraftverk i Kristinestad är Sideby udde, sade en röst i tekniska verket.

I denna natursköna udde förälskade sig omedelbart Fennovoima, bolaget som vill låta uppföra den sjätte finländska kärnkraftsreaktorn. Att tomtägarna var ointresserade av att sälja mark för kärnkraftverket och att en del av området ingår i Natura 2000 stör inte de hugade kraftverksbyggarna.

Kärnkraftslobbarna är numera synnerligen effektiva. I snabb takt ordnades i Kristinestad ett allmänt informationstillfälle, som om det sjätte kärnkraftverket i Sideby redan var anhängiggjort - utan att de förtroendevalda yttrat sig i ärendet.

Kort därpå inkom fem riksdagsmän från Vasa valkrets samt styrelsen för Österbottens handelskammare med ett positivt uttalande för en sjätte kärnreaktor i Sideby.

Riksdagsledamöterna Miapetra Kumpula-Natri sdp, Håkan Nordman sfp, Juha Mieto c samt Petri Pihlajaniemi och Petri Salo, båda saml, resonerar så här:för kärnkraftverkets skull behöver Fennovoima ett område som inte ligger nära stora eller växande befolkningscentra. Därför är Kristinestad ett beaktansvärt alternativ.

Styrelsen för Österbottens handelskammare menar att projektet behövs för att landskapet Österbotten skall kunna utvecklas jämlikt.

Vad skall vi tro?

Där riksdagsledamöterna tycker det är lika bra att förvisa ett kärnkraftverk till Sideby och Kristinestad, avfolkningsbygden för vilken hoppet är ute, menar handelskammaren att Sideby och Kristinestad bör få utvecklas i samma takt som de övriga delarna av landskapet.

Riksdagsledamöterna har föga att säga om Sideby- eller Kristinestadsborna, men framhåller att planerare, byggare samt transport-, metall- och servicebranschen skulle tjäna på kärnkraftverket. Detta under byggnadstiden, förstås.

Österbottens handelskammare ordar om att det som allra mest talar för Kristinestad är hamnen och kolkraftverket på Björnön.

Men de ligger inte i Sideby. De finns på andra sidan om den långsmala bro som förenar de östra delarna av centrum med de västra.

Handelskammaren nämner också om att närheten till Olkiluoto (130 kilometer) talar för en kärnkraftsetablering i Kristinestad.

Vad menar dessa "tillskyndare", egentligen?

I kärnkraftsdebatten har motståndarna beskyllts för att vara känslomässiga till skillnad från förespråkarna som talar fakta.

Vad slags fakta kommer riksdagsledamöterna och handelskammarstyrelsen med i det här fallet?

Välvilja gentemot Fennovoima är att som riksdagsledamot Miapetra Kumpula-Natri, som är gift med Fennovoimas informationsdirektör Pasi Natri, tala för att bolaget skall få bygga i Kristinestad.

Välvilja gentemot Kristinestad och Sideby är att låta stan och dess olika delar utvecklas enligt egna förutsättningar. I Sideby tredubblas sommartid antalet invånare tack vare stugfolket, byn bör få utvecklas som den gröna orten med den höga livskvaliteten. Försvinner Sideby udde under ett kärnkraftverk försvinner också utsikterna att göra Sideby till ett attraktivt sommarhem för allt fler.

Välvilja gentemot Sideby är inte att pådyvla byn ett kärnkraftverk vilket symboliserar energipolitisk centralism och toppstyrdhet, samt det hejdlöst tilltagande energislöseri och -behov som går hand i hand med ökat miljöslitage.

Vi tror gott om våra riksdagsledamöter; de är för en utveckling. Men Petri Salo i Alahärmä behöver inte ett kärnkraftverk i Sideby för att "elektrifiera järnvägsbanan mellan Vasa och Seinäjoki 231 gånger om". Det räcker med en enda elektrifiering.

Petri Pihlajanniemi i Kristinestad kan inte göra ärendet till en språkfråga; envisas han försöker han så split bland sina väljare. Det är att slösa energi.

Blott Håkan Nordman i Vasa tar sig före att tänka efter inser han att det han beskriver som vårt beroendeskap av kärnkraft upphör först när vi äntligen koncentrerar oss på andra mera ekonomiska och miljövänliga sätt att producera energi på.

Detsamma gör säkert även styrelsen för Ös-terbottens handelskammare.

Liksom Håkan Nordman och Miapetra Kumpula-Natri kan denna gärna ägna uppmärksamhet åt att i Vasa (som ligger minst lika nära Sideby som kärnreaktorerna i Olkiluoto) pågår avancerad forskning i och produktion av andra energiformer.

Att över hälften av finländarna i någon mån accepterar en sjätte finländsk reaktor gör inte kärnkraften demokratisk eller nödvändig. Enligt en färsk gallup (Helsingin Sanomat 3.10) är vindkraft, ved, torv och övrig bioenergi de mest populära energikällorna i detta land, naturgas och vattenkraft är likaså eftertraktade.

Bland dem som i någon mån stöder ett sjätte kärnkraftverk avtar intresset för detta i takt med att andra energikällor lyfts fram (HS 3.10).

DENNIS RUNDT

dennis.rundt@hssmedia.fi

Dennis Rundt