Kafka i Kristinestad

Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00.

På ledarplats uttryckte i tisdags (19.12) Suupohjan Sanomat, lokalbladet i Kristinestad, sin beundran över det sätt kärnkraftsbyggaren Fennovoima agerat på.

Aktörerna bakom bolaget har enligt tidningen "skickligt och utan överdriven publicitet undersökt möjliga alternativ och kommit till en slutsats som sannolikt sammanfaller med invånarmajoritetens uppfattning: att det är skäl att göra en miljöutredning i Kristinestad."

Skickligt - och i tysthet, har bolaget manipulerat sig fram till att låsa Sideby i sin planering och lägga två byar under lupp, utan att invånarna eller deras politiska företrädare haft något att säga om detta.

Knappast täcks bolagets informationsdirektör ta åt sig av det berömmet, tänker vi. Suupohjan Sanomat gör ju gällande att Fennovoima agerat fegt.

Att lokaltidningen ändå applåderar en aktör, som undviker offentlighet i ett allmängiltigt ärende av stor betydelse för stan och dess invånare, ja för hela landsändan, är märkligt och i bästa fall ett olycksfall i arbetet.

Formuleringarna i ledaren antyder att skribenten känner till att där finns en lokal politisk strategi, som stöttar Fennovoimas avsikter och agerande, och att skribenten även sympatiserar med den.

Det är alls inte omöjligt, med tanke på att tidningens chefredaktör Olli Pursiainen sitter i stadsfullmäktige som representant för samlingspartiet. Ändå avslutas ledaren i Suupohjan Sanomat med konstaterandet att kärnkraften sannolikt spelar stor roll i debatten inför kommunalvalet nästa höst.

Bra.

I fall tidningen hållit fast vid att det är nog med att Fennovoima och dess ledarskribent vet vad Kristinestadsborna tycker hade känslan av Kafkaism varit ännu starkare. Den är för stor redan nu.

Franz Kafka (född 1883 i nuvarande Tjeckien, död 1924 i Österrike) skrev bland andra en surrealistisk roman Processen (utgiven 1925), som är en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet.

Kafkaismen i Kristinestad kommer sig av att stadsborna, och framför allt invånarna i Sideby och Skaftung, tvingats in i någonting som påminner om en svårgenomtränglig labyrint.

I den knuffas de viljelösa framåt mot en kärnkraftsetablering om vilken inte fattats ett enda demokratiskt beslut. Tala om att någonting avancerat av sin egen tyngd.

Kafkaismen kommer sig också av det som den finskspråkiga lokaltidningens ledarskribent berömmer kraftbolaget och övriga agerande för: tystnaden och smygandet.

Fennovoimas representanter var i augusti snabba med att ordna allmän information och meddela att det inte blir någon etablering i fall planerna stöter på motstånd. Därefter drog sig bolaget inom sitt skal och lät utomstående konsulter sköta grovjobbet.

Att kraftbolaget verkar i det tysta leder till osäkerhet, ryktesspridning och prat om falska förespeglingar.

Ytterligare en orsak till den sydösterbottniska kafkaismen är att staden Kristinestad, som i likhet med alla andra kommuner skall se till att invånarna har det så bra som möjligt, i fråga om kärnkraftverket ligger väldigt lågt - till och med gömmer sig bakom kraftbolagets rygg.

Stan har utelämnat markägarna och invånarna i Sideby samt Skaftung åt sitt eget öde. Hur skall vi annars tolka stadsstyrelseordförandes påpekande att "detta är en sak mellan Sidebyborna och Fennovoima"?

Men detta är nog en större fråga än så.

Huruvida vi skall ha ett sjätte kärnkraftverk i detta land är en sak för regering och riksdag. Men även allmänheten bör engagera sig.

Det handlar inte om att en och annan lokal markägare kan göra sig en slant på att sälja åt kraftbolaget.

Det handlar om vad samtliga markägare och invånare - även de som finns på andra sidan Kvarken - anser om att få ett kärnkraftverk till granne. Och inte bara det.

Det handlar om huruvida vi behöver ett sjätte kärnkraftverk - som förutsätter ännu mera konsumtion, och ytterligare kärnkraftverk.

Den frågan bör ställas allra först. Svaret är förstås nej, men i en grundlig debatt av det slag vi inte haft på länge kommer förhoppningsvis tillräckligt många till den insikten.

Sideby och Skaftung har ett värde i sig.

Här finns miljöer och kvaliteter som blivit allt mer sällsynta på annat håll. Redan nu går dessa värden att mäta i pengar, och det ekonomiska värdet kommer att öka - blott strandbyarna inte hamnar under ett kärnkraftverk och den tekniska infrastruktur det i sin tur förutsätter.

Ytterligare ett Kafkamässigt drag i detta är att den politiska ledningen i Kristinestad verkar vara blind för de kvaliteter och möjligheter som finns i strandbyarna, vilket tvingar invånarna där att leva i osäkerhet och oro för hur framtiden ter sig. Det är också en form av energislöseri.

Från riksdagsmannahåll har påpekats att Sideby som avfolkningsbygd lämpar sig väl för ett kärnkraftverk.

Fennovoima överväger att placera kärnkraftverket just där någon satsat småindustriellt på ett av de näringsfång som är naturliga i bygden, nämligen fisket.

Franz Kafka vore grön av avund.

DENNIS RUNDT

dennis.rundt@hssmedia.fi

Dennis Rundt