Låt byarna leva av egen kraft
Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 4 juni 2008 kl. 16:05
Det har uppfattats som vilseledande att kraftbolaget går ut
med en bild där det placerat kärnkraftverksområdet på mark
som det inte ens besitter.
I dag torsdag samlas stadsstyrelsen i Kristinestad för att ta ställning till "eventuellt uppgörande av etapplandskapsplan för att möjliggöra ett kärnkraftsbygge".
Varför då?
Den sista mars i år konstaterade stadsfullmäktige att Norrskogen och Kilgrund inte är lämpligt område för ett kärnkraftverk. I princip borde ärendet därför vara utagerat.
Men berättelsen om hur Fennovoima försöker pracka sig på Kristinestad börjar bli en lång och märklig historia.
I juni 2006 beslöt stadsstyrelsen utreda möjligheterna att planera för ett kärnkraftverk i Kristinestad - efter vad som i beredningen av mötet beskrivs som en "en preliminär tjänstemannautredning/genomgång av placeringsmöjligheter för ett eventuellt kärnkraftverk".
Den "tjänstemannautredningen" utgörs av tre e-postmeddelanden.
I det första av dem ber stadsdirektör Riitta El-Nemr den 18 juni kommunala tekniska direktören Sven Söderlund att i brådskande ordning utreda möjliga placeringsalternativ för Fennovoima Oy:s kraftverk.
I två därpå följande e-postmeddelanden meddelar tekniska direktören att lämpliga områden inte finns:
Björnön, hamnområdet, som kunde komma i fråga med tanke på vattendjupet, är för liten och ligger för nära bebyggelsen, bland annat. Vid privatägda Sideby udde däremot är vattendjupet tillräckligt stort...
Stadsstyrelsen beslöt ändå den 26 juni utreda möjligheterna att planera för ett kärnkraftverk i Kristinestad.
När det visade sig att staden inte förfogar över något markområde som lämpar sig för ett kärnkraftsbygge, tog Fennovoima Oy tekniska direktören ad notam och förklarade vid ett allmänt möte att det ville reservera Sideby udde och Ljusgrund för kärnkraftverket.
Men markägaren ville inte sälja, Natura-området ligger strax intill och Ljusgrund var för litet.
Trots ett starkt lokalt motstånd förklarade sig Fennovoima Oy (som lovat dra sig tillbaka ifall det inte var välkommet) härefter leta efter tomtmark i Norrskogen och på Kilgrund.
Men också här vägrade markägarna sälja. Bolagets bulvaner lade in en extra växel. Företrädare för Fennovoima har tidigare lovat att bolaget inte tvångsinlöser någon mark, men bulvanerna skall enligt uppgift ha hotat med att bolaget ändå tar över området tvångsvägen.
Småningom kunde Fennovoima Oy vid ett lobbningstillfälle presentera ett bildmontage över det område uppe i skogen, invid Storträsket i Skaftung vilket bolaget säger sig ha kommit över via arrendekontrakt.
Det har uppfattats som vilseledande att bolaget går ut med en bild där det placerat kraftverksområdet på mark som det inte ens besitter.
Största delen av Skaftung by skulle hamna innanför den fem kilometer breda skyddszonen, men det område som Fennovoima Oy de facto arrenderat är så litet att kraftverksbyggnaden ryms på det.
I beredningen av torsdagens stadsstyrelsemöte påstår stadsdirektören att Fennovoima förfogar över en sammanhängande tomt på 250 hektar där det kan placera kärnkraftverket. Men tydligen är tomten inte tillräckligt stor eftersom kärnkraftverket på teckningen ritats in delvis utanför tomten, på mark som tillhör någon annan.
Tekniska direktören påpekar i sin beredning av ärendet att bolaget genom arrendeavtal har 191,03 hektar till förfogande, samt att området till formen är långsträckt och oändamålsenligt.
Detta väcker i Kristinestad frågan om "de inre kretsarna" redan kommit överens om en tvångsinlösning.
Men nej, stadsfullmäktige har ju redan tagit avstånd från tanken på tvångsinlösning.
I en stad, där de som direkt berörs av kärnkraftverkets negativa effekter inte tycks ha någonting att säga till om, förvånar snart ingenting.
Är makthavarna i den omtalade idyllen, det vill säga stamstaden Kristinestad, redo att offra idyllen i Skaftung och Sideby? Eller inser de, i likhet med invånarna i de södra delarna av Kristinestad, att de värden (också de ekonomiska) som idyllen representerar är värda att bygga vidare på?
I beredningen av stadsstyrelsens möte i dag torsdag framgår att det till följd av Natura-områdena och ägoförhållandena i strandområdena är svårt, närmast omöjligt, att placera ett kärnkraftverk i Kristinestad.
Varför då låta processen fortsätta och därmed lamslå de södra delarna av Kristinestad samtidigt som stadsborna ställs mot varandra?
Ta gärna detta som en vink om att företags- och industrietableringar vilka stärker det Kristinestad som är i dag är värda att satsa på. Varje samhälle skall odla och utveckla det som det är bra på. Det blir bäst så.
I Skaftung och Sideby finns gott om värdefull mark och värdefulla vatten, som kan bilda bas för fritidsnäringar, virkes- och sågnäringen, fiske och livsmedelsförädling, bland mycket annat.
Varför förneka detta genom att tuta ut att ett nej till kärnkraften vore det samma som döden - när det är kärnkraften som i sista hand utdelar dödskyssen.
DENNIS RUNDT
dennis.rundt@hssmedia.fi
Dennis Rundt