Orwellagen-en svensk skam
Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 19 juni 2008 kl. 16:14
Med FRA-lagen tar det svenska samhället ett långt kliv i riktning mot ett övervakningsamhälle à la Orwells 1984. Klyftan mellan politisk elit och samhälle är nu orimligt bred i Sverige.
Förstår de vad de håller på med, undrar Oskar Swartz, grundaren av internetoperatören Bahnhof, med riktning Sveriges riksdag (Svenska Dagbladet, 18.6).
Det undrar vi också efter att den svenska riksdagen på torsdagen antog en lätt fernissad version av den så kallade FRA-lagen. I folkmun redan kallad Orwellagen.
Få politiska frågor har väckt sådant ramaskri och hallå i Sverige som FRA-lagen. Och det med all orsak. FRA står för Försvarets Radioanstalt och frågan handlar om försvarets rätt att spana i all kabeltrafik som passerar Sveriges gränser. Lagen motiveras med kampen mot terrorismen. Men Swartz ställer den följdriktiga följdfrågan: Finns det någon som helst kunskap om att signalspaning är bra mot dessa (hot)?
Swartz känner nätet bra. År 1994 grundade Sveriges första oeroende internetoperatör. Och nu känner han oro: Från de stora operatörernas nätväxlar skall alltså kablar anslutas till ett hemligstämplat regeringsstyrt datanät som sträcker sig genom landet. Nätet innehåller hemligstämplade anläggningar som innehåller hemligstämplad datautrustning. Man vet att FRA fick jordens femte kraftfullaste superdator förra året. FRA äskar i den öppna delen av sin budget medel så att de kan bli 900 personer. De skall expandera. Till detta nät skall en perfekt kopia av all internet och teletrafik som passerar rikets gräns ledas in, skriver Swartz.
För att säga det mera direkt; Sveriges riksdag har beslutat föra Sverige ett stort steg närmare det totala övervakningssamhället, bort från det öppna medborgarsamhället.
Många debattörer drar paralleller till den storebrorsstat som George Orwell skrev om i sin roman 1984. Vänj dig, lilla människa. Storebror ser dig.
Det är givetvis bra att presumtiva och misstänkta terrorister kan stävjas. Men då skall spaningsbeslut fattas av en rättsmyndighet och ansvar i efterhand kunna avkrävas om spaningen riktats mot oskyldiga.
En in blanco-fullmakt, det som FRA-lagen avser, är någonting helt annat. Det är att öppna medborgarnas, alla medborgares, privatliv för risken att godtycklig spaning, godtycklig avlyssning och godtycklig avläsning genomförs.
Swartz är långt ifrån ensam om att se riskerna i Sverige. Tidningsutgivarna uppmanade riksdagen att rösta nej och varnar att meddelarskyddet (källskyddet) riskerar att bli en illusion när efterforskningsförbudet i tryckfrihetsordningen i praktiken sätts ur spel. Förra Säpochefen, Anders Eriksson, varnar att Sverige och övriga EU alltför okritiskt följt USA i långtgående antiterroråtgärder. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg utdömer "det nya förslaget" som gick igenom i riksdagen som "fullständigt oseriöst" (SvD 19.6). Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén varnar att FRA-lagen punkterar den svenska grundlagen och säger att "det finns en gräns för vad en demokrati kan göra för att skydda demokratin utan att själv bli odemokratisk".
Allmänheten har också rasat i Sverige. Utanför riksdagen demonstrerade hundratals journalister, bloggare och representanter för ungdomsförbund mot lagförslaget. Rola Brentlin, internationell sekreterare i Moderata ungdomsförbundet, betonade för sin del att demonstrationen inte är riktad mot det egna partiet utan mot regeringen (SvD 19.6). Och Nätverket Stoppa FRA-lagen fick på mindre än en vecka 310 000 unika besökare på sin hemsida (www.stoppaFRAlagen.nu). "Allt du gör på nätet kommer att övervakas. Alla dina telefonsamtal kommer att avlyssnas", varnar nätverket.
Den massiva kritiken förmådde inte stoppa lagförslaget från att antas, för i riksdagen värdesattes partidisciplinen långt högre än väljarnas åsikter, sakargument och den egna övertygelsen. Liberala ledamöter svängde efter att förslaget fernissats och partidisciplinen hårdnat.
Dagens Nyheter skriver om riksdagsbeslutet på ledarplats som "Hycklarnas afton" (DN 19.6) och anser att "med en sådan arrogans behövs ingen opposition för att fälla en regering. En sådan regering kan fälla sig själv". Svenska Dagbladets PJ Anders Linder skriver att "Det hjälper inte att kalkonen förgylls" och "Nostalgiskt drömmer jag mig tillbaka till en tid då det ansågs naturligt för en person med borgerliga värderingar att vara skeptisk till övervakning och nya statliga organ" (SvD 19.6).
Ja, vi förundras också. FRA-lagen signalerar ett paradigmskifte i synen på medborgarna och deras mänskliga rättigheter. Hittills har medborgarna varit oskyldiga och därmed obevakade tills motsatsen påvisats. Härefter betraktas alla svenska medborgare som potentiellt skyldiga och därför övervakas alla.
Och det är helt enkelt oacceptabelt.
Orwellagen är ett slag mot frihetsbegreppet, den är ett hårt slag mot det demokratiska, liberala, västerländska samhällets grundbultar.
Ironiskt nog är det en borgerlig regering som inför ett övervakningssystem som de gamla diktaturstaterna bara kunde drömma om.
Med FRA-lagen tar det svenska medborgarsamhället ett definitivt steg mot övervakningssamhället. För att parafrasera Oscar Swartz, förstår de svenska riksdagsledamöterna alls vad de håller på med? Och som han fastslog i ett tidigare opinionsinlägg i SvD (16.6): Friheter kan bara försvaras så länge vi har dem.
Riktigt. Och någon motsvarighet till FRA-lagen vill vi inte ha i Finland.
PETER EHRSTRÖM
Peter Ehrström