Ett kränkande lagförslag

Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 12 december 2008 kl. 17:11

Den finlandssvenska kulturen kommer att försvinna om vi själva ger avkall på den via tvåspråkiga lösningar samtidigt som finskspråkiga gör allt som står i deras makt för att köra ner den.

Annons

I Sverige har svenska språket ingen lagfäst ställning. Det har tett sig märkligt, speciellt som ju svenskan har officiell status som ett av två nationalspråk i Finland.

Med tanke på den stora invandring som Sverige har haft och att svenskan i spåret av globaliseringen dagligen förlorar domäner till engelskan var det helt naturligt att krafter började ställa krav på en ny språklag i Sverige.

Till exempel har engelskan i Sverige redan trängt undan svenskan i affärsvärlden och inom universiteten. Många är de akademiska avhandlingar som skrivs enbart på engelska.

Vad händer då hos oss?

Jo, finskhetens förbund (Suomalaisuuden liitto) har inte varit sen att se den nya språklagen i Sverige som en förevändning för en ny språklag i Finland. I det senaste numret av språkröret Suomen Mieli (nr. 3-4) har organisationen med modell från Sverige utarbetat ett utkast som utropar finskan till det enda officiella språket i Finland.

I samma veva har svenskan i utkastet förpassats i en offsideposition som ett minoritetsspråk i raden av de andra-samiska, romani och teckenspråket. I ledaren i Suomen Mieli uttrycker ordförande Heikki Tala respekt för det svenska lagförslaget som-omsatt till finska förhållanden-skulle ge finskan den position språket förtjänar.

Tala förutsätter att de finländska makthavarna följer med situationen i Sverige och att de skrider till verket för en harmonisering av de båda ländernas språklagstiftning så fort tillfälle ges.

Han noterar med tillfredsställelse att både Helsingin Sanomat och MTV 3 på senare tid har gett mer och mer utrymme för en språkpolitisk debatt och att allt fler finländare som en följd av det har visat sitt missnöje med tvångssvenskan.

Enligt Tala börjar Finland nu vara moget för en Östersjölagstiftning enligt vilket landets majoritetsspråk är det enda officiella nationalspråket.

Ack ja.

Eftersom Sverige är språkligt moderland för finlandssvenskarna har det legat i finlandssvenskarnas intresse att få ett lagligt skydd för svenskan i vårt västra grannland. I annat fall kommer också svenskspråkiga i Finland att drabbas av de domänförluster som språket gör i moderlandet.

Men på det sätt som Suomalaisuuden liitto nu agerar kommer en ny svensk språklagstiftning att arbeta till finlandssvenskarnas nackdel. Organisationen gör en logisk kullerbytta, säkert helt medvetet, för att underminera svenskans ställning i Finland.

Då den svenska kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth i mars 2008 tog emot den svenska språkutredningen betonade hon uttryckligen att inget språk skall få breda ut sig på andra språks bekostnad i Sverige. Suomalaisuuden Liittos version till ny språklag i Finland utgör en klar kränkning av finlandssvenskarnas rättigheter och även ett klart avsteg från de principer som har gällt för språklagsreformen i Sverige.

Finskhetens förbund skulle ha en uppgift att verka för den finska minoriteten i Sverige, men vägvalet är klart: Det är svenskan i Finland som ska krossas.

Hittills har båda språkgrupperna i Finland hjälpts åt med att försöka tiga ihjäl nationalistiska, för att inte säga rent fascistiska, tendenser av det slaget som finskhetsförbundet ger uttryck för i sin tidning Suomen Mieli. Men den strategin har i med den växande främlingsfientligheten inte en chans att bära frukt.

För Tala har ju faktiskt rätt på en punkt: Centrala, finländska massmedier har på senare tid börjat tillåta allt mer av hätska angrepp på finlandssvenskarna.

Vissa tidningar har också själv börjat producera egna journalistiska alster som dräller av fördomar om finlandssvenskarna och som också ger bränsle åt avundsjukan mellan språkgrupperna i vårt land.

Till exempel fanns i Helsingin Sanomats NYT-bilaga nr 48 (28.11) ett skolreportage där de svenskspråkiga Grankullaungdomarna utmålades som rikare, mer sociala, gladare och mer välklädda än de inbundna finnarna.

I en vidstående kolumn hänvisades till officiell statistik enligt vilken finlandssvenskarna har pengar, jobb och äktenskaplig lycka. Läsaren av reportaget och kolumnen bibringades uppfattningen att finlandssvenskarna säger nej till tvåspråkiga lösningar i någon form av egoistisk strävan och vilja att hålla allt det goda för sig själva:

"De har nåt vi inte har. Och som de inte vill dela med sig till oss."

Kan det bli mer fel? Om den finskspråkiga allmänheten ständigt bombarderas med propaganda av det här slaget kan ju resultatet inte bli annat än att de negativa attityderna till finlandssvenskarna förstärks.

Finlandssvenskarna vet att det här är en vriden uppfattning och att armarna är vidöppna för de finskspråkiga, som vill bli en del av den finlandssvenska kulturen.

Men den senare finns helt enkelt inte om vi själva ger avkall på den via tvåspråkighetslösningar samtidigt som också finskspråkiga krafter gör allt som står i deras makt att köra ner den. Till exempel genom fördomsfulla texter och en ny språklag, som förpassar Finlands svenskspråkiga ännu mer i offsideläge.

KENNETH MYNTTI

kenneth.myntti@vasabladet.fi

tel. 06-784 8456

Kenneth Myntti