Julia Degerth plockar fram några saker ur sin tygväska. En flaska i aluminium, en glasburk med bioavfall och en glasburk med osorterbart avfall. Hon bär dem med sig överallt för att slippa använda sig av engångs- och plastförpackningar och för att ta till vara sitt avfall. Sedan mitten av maj har hon levt enligt livsstilen zero waste (inget avfall) och det avfall som hon producerat sedan dess ryms i en glasburk. – Jag har alltid varit miljömedveten, men jag hade aldrig tänkt att man kan låta bli avfall helt och hållet. Sedan hittade jag en zero waste-bloggare i New York. Allt skräp som hon producerat under fyra års tid rymdes i en enda liten glasburk, säger Degerth, som blev inspirerad att pröva på livsstilen. – Hon skrev att hon nu lever enligt sina värderingar på riktigt, och så känner jag också. Degerth började med att ta med sig glasburkar, papperspåsar och kärl till butiker, restauranger och kaféer för att undvika plastförpackningar och onödigt papper. Smoothien fick hon serverad i sin glasburk och ärterna på torget i sina egna papperspåsar. Sedan började hon tillverka sin egen deodorant och tandkräm för att slippa köpa den i plast. I början höll zero waste på att bli zero waist för Degerth, som hade svårt att hitta mat som hon kunde köpa. Både kött, grönsaker och ekologisk mat var inslagna i den värsta naturboven: plasten. – Jag tänkte att herregud, jag kommer inte att få någon mat med den här livsstilen. Jag kunde inte längre gå till närmaste matbutik utan måste researcha var jag kunde hitta mat i lösvikt och utan förpackningar. Känner sig jobbig I hemstaden Åbo studerar hon till samhällspedagog och jobbar på ett kafé. Där säljer hon smoothies i engångskärl och är tvungen att använda plasthandskar för hygienen, men undviker till exempel att torka händerna i pappershanddukar. – Om det inte fanns så många regler så skulle vi kanske ha mindre avfall. Man kunde till exempel använda handskar som man får tvätta, föreslår hon. Är du en väldigt principfast person överlag, eller är det just zero waste som motiverar dig? – Jag har principer som är jätteviktiga för mig, men som jag kan slarva med ibland. Med zero waste är det annorlunda, jag ville verkligen satsa på det här. Det är roligt och man blir kreativ på ett helt annat sätt. Jag måste tänka: "Vad gör jag om jag inte kan ta emot en servett på ett kafé, måste jag ha med mig en egen handduk?". Jag mår mycket bättre inuti när jag känner att jag gör något bra. Hon skriver om sin livsstil på bloggen Grön i Åbo på plattformen Ratata där hon publicerar två inlägg per dag. På bloggen kan man bland annat läsa om hur hon färgar sina kläder med te, hur man gör mjuka morötter ätbara igen och hur man räddar sura handdukar. Degerth tycker inte att livsstilen begränsat henne nämnvärt. Hon kan göra samma saker som tidigare, men det kräver mer tanke – till exempel när vännerna vill gå ut och äta hamburgare och hon själv försöker beställa en burgare utan papper. – Oftast är folk väldigt positivt inställda, de är nyfikna och intresserade. Jag blir aldrig dåligt bemött, däremot kan folk vara oförstående för mina krav om att undvika plast och onödigt papper. Ibland känns det som att jag är den jobbigaste personen i världen! – Ibland står jag utanför butiken och vågar inte gå in. Men jag vet att om jag inte håller fast vid mina krav så har jag dålig fiilis resten av dagen. Då är det bättre att jag är lite jobbig i stunden. Viktigast att försöka Tanken med zero waste är också att försöka ge saker en så lång livstid som möjligt och återanvända dem innan de slängs bort. Men trots att Degerth försöker gå in för det fullt ut så medger hon att det är svårt ibland. Det viktigaste är att reflektera mer över hur mycket avfall vi producerar och minska på det. – Jag undviker inte till exempel kartong till hundra procent och trots att jag oftast handlar mina kläder på loppmarknader så kan jag ibland om jag har en dålig dag trösta mig med att köpa kläder, säger hon. Hon sitter och snörvlar lite under intervjun och jag undrar hur man gör med mediciner, som ofta kommer i plasthylsor. – Jag lever fortfarande på "gamla" burkar, det vill säga sådant som jag köpte innan jag började med det här i maj. Jag har bestämt att jag får använda upp dem eftersom det ändå skulle slängas. Men det blir en utmaning när mitt smink och mina bläckpennor tar slut! Det finns bläckpennor som man kan fylla men de måste beställas från USA. – Det är klart att jag köper medicin om jag drabbas av något allvarligt, men jag försöker också för min hälsas skull att inte använda så mycket mediciner utan hellre sova ordentligt och slappna av. Hon bor tillsammans med sin pojkvän, vilket hjälper henne att "fuska" lite. Han köper hem toalettpapper, som inte går att köpa någonstans utan plastförpackning. – Han är lite av en räddning, man kan ju inte leva utan toapapper! – Ibland gör det ont i mig att se hur han kommer hem med en plastpåse, men jag kräver inte att han ska leva som jag. Jag vill bara att han ska förstå varför jag gör det, och det gör han. När du började med projektet i maj, tänkte du att du bara ska pröva på eller var det fullt allvar från första början? – Jag tänkte att det här är mitt liv nu. Det är klart att det kan förändras om jag får barn, det är kanske svårt att stå och tvätta återanvändbara blöjor med en skrikande bebis bredvid, men just nu känns det som att jag vill hålla på så länge som möjligt. Jag mår så jättemycket bättre nu.