Ledare
22.11.2016
SOS, var är moralen?
Regeringen tolkar och omformulerar lagar som i vilda västern, och vilseleder riksdagen för egen vinning.
Medveten, men likgiltig. Det är den värsta sortens ignorans. Nu tyder det mesta på att det inte ens handlar om likgiltighet eller ignorans, utan om medveten manipulation samt felaktiga och egna tolkningar av lagen.
I dag kan VBL och ÖT berätta att Finlands regering ansvarar för att man i beredningen av social- och hälsovårdsreformen ignorerat juridiken till förmån för egna intressen – alternativet skulle vara att regeringen är totalt inkompetent, men det tvivlar ledande lagexperter i landet på.
I en rättsstat bör lagar och förordningar följas – även från regeringens håll. När det handlar om att skriva lagberedningar kan man inte som regeringen gjort nu, tillföra egna tolkningar i de hänvisningar man baserar på befintliga lagar. I regeringens förslag gällande vårdreformen, som behandlas i grundlagsutskottet som bäst, hänvisar man till ett utlåtande som grundlagsutskottet gjort 2014 (GrUU 67/2014 rd) när regeringen Stubbs vårdreform gick i stöpet, där det uttryckligen står:
"De språkliga förhållandena kan vara ett sådant särskilt skäl som berättigar till avsteg från i och för sig förenliga områden. Detta betyder bland annat att om det är möjligt att fastställa en administrativt fungerande områdesindelning på flera alternativa sätt, kräver skyldigheten att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna att det alternativ väljs som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna (GrUU 21/2009 rd, s. 3)."
Här hänvisar grundlagsutskottet till det redan kända Lex Karleby från 2009, när Centern senast försökte sig på en reform som hade försämrat servicen för finlandssvenskarna. Inom juridiken kallas det för prejudikat. Regeringens lagförslag låter i stället så här:
"Lösningarna när det gäller områdesindelningen ska i sin tur i tillräckligt hög grad trygga rätten till social- och hälsovårdstjänster på ett jämlikt sätt. Lagstiftaren kan dock inte anses vara skyldig att bland olika lösningar välja den lösningsmodell som är bäst med tanke på en enda grundläggande fri- och rättighet ... och det tydligt och klart har angetts konstitutionellt godtagbara skäl till att lagstiftaren väljer en annan lösningsmodell än den som medför minst problem med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och det allmännas demokratiska beteende (GrUU 67/2014 rd).
Som ni ser finns inga direkt gemensanna nämnare mellan grundlagsutskottets utlåtande från 2014 och regeringens aktuella lagförslag – trots att det senare hänvisar till det förra. Följer man Lex Karleby och andra utlåtanden grundlagsutskottet hittills gjort borde Vasa väljas fram om Seinäjoki. Någon grund för regeringens tolkning eller omformulering finns inte i lagen.
Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, tror inte att det handlar om ett misstag:
"Jag har aldrig stött på något liknande fel i en lagtext. Felet är ganska iögonenfallande och jag ser det som ganska allvarligt ... det här är ett så pass stor fel att det knappast kan röra sig om ett misstag."
Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi, är inne på samma spår, och tycker att regeringen borde stå till svars:
"Ifall det visar sig att regeringen avsiktligt försökt vilseleda riksdagen kan det leda till större processer, rimligtvis en förtroendeomröstning."
Det här är citat av Finlands två ledande experter på grundlagen. Det finns ingen orsak att misstro de två professorerna. Däremot finns det större och större orsak att misstro regeringen.
Under processen kring den omfattande jourens vara eller icke vara vid Vasa centralsjukhus har experter, regionens politiker och tjänstemän samt VBL på bland annat ledarplats otaliga gånger påvisat orättvisor i urvalet av de tolv sjukhusen med omfattande jour. För att inte tala om bristen på förståelse för det andra nationalspråket, svenskan.
Här har vi förklaringen. Är regeringen så ovillig att placera den omfattande jouren i Vasa fram om Centerns egna högkvarter Seinäjoki, att man omformulerar tidigare beslut som fattats i grundlagsutskottet – och dessutom väljer att inte hänvisa till prejudikat som går emot de mål regeringen har med reformen? Missleder regeringen oss och riksdagen medvetet?
Allt tyder på det.
Samtidigt är det talande för vårt politiska samhälle av i dag. Sanningar och beslut förändras och dissekeras till mindre block för främja det egna – som enskild politiker, som parti eller som i detta fall, en regering.
Olli Mäenpää pratar om postsanningssamhället – alltså samhället efter att sanningen var avgörande: "Sanningen ses inte alltid som viktig så länge ett visst syfte tjänas. Om postsanningssamhället går igenom också i riksdagen så är det mycket allvarligt."
Frågan är vad följderna borde vara för en regering som för fram osanning och manipulerar – här spelar det ingen roll om det är medvetet eller omedvetet – för att tjäna det egna syftet.
De politiska maktambitionerna har förblindat regeringen Sipilä, som visar en starkt bristande respekt för lag, ordning och moral. Regeringen kan omöjligen kräva ett rättskaffens beteende av befolkningen, om man inte föregår med gott exempel själv.
Därför borde regeringen Sipilä dra de politiska slutsatserna av detta.
Läs också Kenneth Mynttis ledare på ÖT i samma ämne här.