Hundvänner utmanar Irans regim

Men hundägare måste fortfarande vara försiktiga för att undvika problem med polisen.

En gång i veckan kör Sepide och hennes vänner till ett ödsligt industriområde i utkanten av Teheran. I bilens bagage ligger säckar med potatis, morötter och andra varor, som ska bli mat åt de 50-tal hundar som bor innanför en anonym fasad.

Hemma har Sepide två egna hundar, en terrier och en schäfer.

– Men jag går inte ut med dem så mycket. Jag är rädd för att bli gripen, säger hon.

Kritiker lever farligt

Att engagera sig för herrelösa djur, eller själv skaffa hundar att ha i hemmet, är ett av de många sätt som människor i Iran i sitt vardagsliv pressar den hårdföra regimens gränser.

I Iran fängslas och torteras oppositionella systematiskt enligt människorättsorganisationer. Men det kan också räcka med att ha varit på fest för att tvingas böta en saftig summa, eller till och med gripas av polisen.

– Allt i Iran är dubbelmoral. Vi lär oss från barnsben att leva två olika liv. Man gör massor av saker hemma, tittar på satellit-tv, föräldrar dricker alkohol. Men det får man inte låtsas om i skolan, säger en iransk kvinna som vill vara anonym eftersom hon tidigare haft problem med myndigheterna.

Religion blir politik

Att ha slöja eller inte är egentligen ingen politisk fråga, fortsätter hon. Men eftersom det är lag i Iran blir det en politisk markering att låta den glida av. På hemmafester dricks illegalt importerad öl och hembränd sprit, också det ett brott.

Hundar anses delvis vara orena djur inom islam. Det inte förbjudet i Iran att äga en hund, men det finns ett motstånd mot hundar inom vissa mäktiga grupperingar i samhället. Den växande trenden inom medelklassen att ha hundar som husdjur ses inte med blida ögon av konservativa krafter, som tycker att hunden är en symbol för ett västerländskt leverne man vill stoppa.

Därför blir det i förlängningen också en politisk fråga att syssla med hundar, även för personer vars bevekelsegrund bara är att de gillar djuren.

Sociala medier

Azize och Salman driver en organisation som samlar in pengar till mat och vård åt hundar, och katter. På Instagram sprider de bilder på upphittade djur som behöver akutvård eller hundar som går att adoptera. I städerna pågår en jakt på herrelösa hundar. De ofta våldsamma och tortyrliknande avlivningsmetoderna som används har fått djurvänner att mobilisera sig.

– Tidigare fanns det inget sätt att sprida djurens röst. Nu, med sociala medier, kan vi få människor att förstå deras behov, säger Azize.

Det finns omkring 30 härbärgen för herrelösa djur i Iran, de flesta i huvudstaden. På just det här hemmet bor framför allt stora, handikappade hundar som det är svårt att hitta ett nytt hem åt.

– Myndigheterna skulle kunna stänga ner det, men jag är försiktig. Jag deltar inte i möten med djurrättsaktivister eller i demonstrationer. Då kan det bli problem, säger Maryam, som drivit hemmet i fyra år.

Går i vågor

Salman har i likhet med Sepide en terrier. Han tycker att det har blivit enklare de senaste åren. Myndigheterna ser lite mer mellan fingrarna, säger han. Men att rasta sin hund är fortfarande förenat med risker. Många går ut i skydd av mörkret tidiga morgnar och sena kvällar.

De vanligaste påföljderna är att bli uppmanad att gå hem, eller att tvingas böta. Men polisens kampanjer går i vågor.

– Vissa tider på året annonserar myndigheterna att de kommer att samla in djur. Då tar de alla, även de som har en ägare. De perioderna går jag inte ut så mycket med hunden, men annars gör jag det, säger Salman.

– Man kan inte gripa alla hela tiden.