Drogmissbruket ökar och söker sig allt lägre ned i åldrarna också i vår region. Apoteken i Vasa har dagligen kunder som köper sprutor, också 15–17-åringar. Dessutom delade sprutbytesstationen Tipsi ut tiotusentals sprutor enbart i Vasa under fjolåret.

Polisens nytillsatta lokala droggrupp har jobbat i tre månader, och i jakten på en lokal drogring besökte gruppen förra veckan skolor i Korsholm och Vasa för att tala med elever som är av intresse för utredningen. Det handlar om en drogring med drogförsäljare och -användare där de misstänkta är 15–19-­åringar, personer i skolåldern. De personer som gripits och suttit anhållna har nu alla släppts. Såväl marijuana, cannabis som piller har hittats under polisens tillslag.


Nationella siffror visar att detta inte är ett lokalt eller regionalt problem. Enligt den senaste skolhälsoenkäten anser hela 38,8 procent av eleverna på årskurs åtta och nio att det är lätt eller ganska lätt för någon i deras egen ålder att köpa droger på hemorten. Med droger avses i det här sammanhanget till exempel cannabis.

Bland gymnasieelever stiger siffran till 46,1 procent. Högst är den bland sådana ungdomar som studerar på yrkesskola, 52,8 procent.

Då polischef Risto Lammi säger (VBL 3.11) att det finns oroväckande mycket droger i omlopp också i vår region och att handeln av dem sker förhållandevis offentligt, senast då bör vi vakna. Att polisen dessutom sett sig tvungen att bilda en droggrupp visar att drogproblemen i vår region eskalerat till en nivå där tidigare resurser inte varit tillräckliga.


Och det är så lätt att falla för frestelsen. Först erbjuds ungdomarna gratis smakprov, sedan ”billiga” doser i litet format och sedan, då man fått ungarna på kroken, blir kostnaderna för droganvändningen högre och högre. Det kan innebära problem med bland annat skolgången samtidigt som det pressar ungarna att skaffa pengar på många olika, sällan lagliga, sätt. Sedan leder det ena till det andra, och för de som inte klarar av att ta sig ur träsket är följderna tragiska, för alla inblandande

Verkligheten blir inte mindre skrämmande då barnombudsmannen Tuomas Kurttila framhåller att kriminella organisationer utgör ett reellt hot i barn och ungdomars vardagliga miljöer.

Också enligt Joonas Turtonen, verksamhetsledare för Nykterhetsförbundet, har det blivit lättare att få tag i droger. Turtonen uppskattar att 80–90 procent av de droger som österbottniska ungdomar använder kommer just från Österbotten.


Det betyder att vi i stort sett är självförsörjande, åtminstone vad de ”lättare” drogerna beträffar. Redan det oroar eftersom produktion då måste vara omfattande.

Enligt polischef Lammi är den omfattande odlingen ett tecken på den sociala acceptans av droger som vunnit terräng de senaste tio åren. Denna attitydförändring bland de unga är verkligt oroande.

Trots att det under decennier satsats på förebyggande verksamhet fortsätter drogmissbruket att öka. Dels verkar resurserna vara för knappa dels verkar det vara svårt att få ungdomarna att inse faran med drogerna. Den öppenhet och stora publicitet som polisen nu ger sitt arbete är också i sig ägnat att få föräldrar och institutioner att få upp ögonen för problemet. Uppmärksamheten har en avskräckande effekt, så ungdomarna tänker sig säkert för en och två gånger innan de tar ställning till om de alls ska testa droger.

Det är ju ändå i hemmiljön där grunden för den förebyggande drogfostran ska ske. Men det är ingen lätt uppgift. Trycket från omgivningen är stort och svårhanterbart.


Signalerna är entydiga. Drogmissbruket ökar och resurserna för att komma tillrätta med problemen är för knappa.

Utgående från de resultat som polisens droggrupp på kort tid uppnått, verkar behovet av insatser vara stort. Därför får vi hoppas att verksamheten får en fortsättning då det operativa experimentet här i Kustösterbotten ska utvärderas i februari.

Vi vill inte se våra 15-åringar köpa sprutor i apoteket. Alla krafter i samhället bör hjälpas åt för att ta hand om våra unga så att de inte behöver fly verkligheten genom att försöka uppnå ett töcken i dimma.