”Ett vrångt och svårt folk”

Beslutsfattandet i Korsholm är skakat i grunden efter de senaste veckornas räfst och rättarting.
Misstroendet mellan självständighetsvänner och fusionsvänner i SFP:s fullmäktigegrupp verkar avgrundsdjup. Debatten i byarna och de sociala medierna är hätsk, och det verkar inte finnas någon gräns för mängden desinformation.
Dagens situation genomsyrar all verksamhet och allt beslutsfattande i kommunen. Det kan inte fortsätta så här, SFP:arna har ett ansvar för invånarna i sin kommun och för kommunens framtid.

Samtidigt är det inget nytt fenomen som nu kommit upp till ytan. Det äldsta beviset för socknen Korsholms existens kan dateras till1348. År 2000 utkom kommunens historik, ”Korsholm under 650 år” med Svenolof Karlsson som redaktör. I den skriver Jubileumskommittén för Korsholm 650 år följande under rubriken ”Kommunen Annorlunda”:
”Korsholm ligger i Österbottens mitt, i en del av landskapet där människor under många sekler samlats för att göra affärer, samarbeta eller strida. Under senare delen av socknens historia har inom dess område – mot sockenbornas vilja, påtvingat av överheten – vuxit fram en stad, Vasa, till vilken korsholmarna sedan grundandet stått i ett symbiotiskt och komplicerat förhållande.”
”När hauptmannen Botvid Höök omkring 1660 skrev till sin chef, greve Gabriel Oxenstierna, att befolkningen i hans grevskap Korsholm var ”ett vrångt och svårt folk”, stämmer det väl med bilden. Österbottningarna i allmänhet och korsholmarna i synnerhet har inte varit att leka med.”

För Korsholms del var valdeltagandet i kommunalvalet senaste vår rekordhögt och SFP fick ytterligare två mandat och har nu 35 av de 43 mandaten i fullmäktige. Framgången var ändå inte resultat av ett gemensamt valprogram, snarast tvärtom. En del Korsholmare röstade på självständighetsvänner, andra på fusionsvänner. Sen fanns de som röstade för att bevara sin byskola och andra som ville ha ett stort lärcenter.
Dessutom vill varje by ha in sin kandidat, så Björkös röster gick till Björkökandidaten och Petsmorösterna till Petsmokandidaterna och så vidare.

I byarnas Korsholm är SFP helt enkelt en smältdegel av människor med ibland diametralt olika åsikter och målsättningar.
Dessutom fördelas platserna i kommunstyrelsen utgående från samgångsavtalet 1973, trots att befolkningsunderlaget i de gamla primärkommunerna förändrats rätt ordentligt.
Allt detta gör att Korsholm har en mycket konstig demokrati, som inte är helt legitim, om än paragrafmässigt riktig. Den politiska verksamheten har betecknats av en sorts terrorbalans med ett konsensustänkande som ledstjärna.
Så är det inte längre. Nu är det ändamålet som helgar medlen.

SFP:arna borde ta sitt förnuft till fånga. Förutsättningarna för att korsholmarna ska få en väl underbyggd dokumentation till sitt förfogande den dagen de i en rådgivande folkomröstning ska ta ställning till en eventuell kommunfusion, är med dagens ställningskrig inte speciellt ljusa.
Offentliga och inofficiella möten avlöser varandra, och allt som en andra parten gör uppfattas av motståndarlägret som fientlig handling.

Det har fått fullmäktigeledamoten och självständighetsvännen Patrik Pada (SFP), att i ett Facebookinlägg (19.11) mana till besinning, eftersom ”dessa diskussionsträffar långt går ut på att deltagare som har en klar åsikt för eller emot en eventuell fusion (utan förhandlingsresultat) målar upp hot- eller möjlighetsbilder med all kraft istället för att fokusera på det som jag anser är det viktigaste i nuläget: den kommande förhandlingen”.
”För vare sig man var för eller emot förhandlingar med Vasa stad så har fullmäktige i Korsholms kommun beslutat att förhandlingar ska föras med Vasa stad.
Sen - när förhandlingarna är gjorda, och vi har någon form av avtalsförslag att ta ställning till - då är tiden inne för att ta fram vågskålen och börja fundera på för eller emot. Inte nu.”

Det är lätt att hålla med Pada i hans resonemang. För Korsholm skulle det gälla att definiera sin förhandlingsposition. Framför allt vad man konkret vill uppnå med en fusion, och hur en fusion eventuellt kunde erbjuda kommunens invånare en bättre framtid.
Om man lyckas skapa en ny struktur för en stor tvåspråkig stad, en struktur som verkligen är hållbar mycket långt in i framtiden, så har man gjort hela Svenskfinland en tjänst. Men misslyckas man så har man inte åstadkommit något.

SFP:arna i Korsholm har i olika möten försökt tvätta sitt byke internt, men det är alltid svårt att återskapa ett förlorat förtroende.
Ska man tro kommunens egen historik, verkar det som om korsholmarna har en historisk börda på sina axlar som man har svårt att bli kvitt. De förtroendevalda har dock ansvar för att kommunen går in i utredningsprocessen med kommunivånarnas bästa för ögonen.
För att detta ska lyckas måste det vrånga och svåra SFP-folket se sig i spegeln och återupprätta ett sakligt debattklimat där man håller sig till fakta och visar respekt för varandras åsikter.