Al Gore öppnade Slush med ett brandtal för klimatet

Rökmaskiner, laserstrålar, technomusik. Dekorationerna i Helsingfors mässcentrum för tankarna till ett raveparty – klubbkidsen i generation Y har vuxit upp och börjat jobba på teknologibolag. Sedan stiger mannen själv på scenen, grå i håret, knivskarp kostym. En blandning av väckelsepredikant och fastighetsmäklare.

– Business och entreprenörer spelar en avgörande roll i att lösa den ekologiska krisen och klimatkrisen. Min uppgift här är inte att underhålla eller informera er, utan att rekrytera er att bli en del av lösningen. Många utanför er generation förstår inte hur allvarligt det är, säger Gore, med sin karismatiskt vibrerande barytonröst.

Al Gore Foto: Vesa Moilanen/Lehtikuva

Strålkastarna blinkar, publiken suger upp ex-presidenten med sina ögon. Avståndet från scenen till första raden är bara fem meter. Alla sittplatser är upptagna. Folk trängs för att få vara med om den här stunden: Slushfestivalens öppningsanförande.

– De tre viktigaste frågorna, fortsätter Gore. Måste vi ändras, kan vi ändras, kommer vi att ändras.

Gore är optimistisk när det kommer till de två första frågorna. Den tredje frågan, medger han, är svårare. Hans erfarenhet från hundratals uppträdanden och föredrag är att folk ofta blir paralyserade och deprimerade inför klimatförändringen. Samtidigt är den ett faktum.

– Vi ser starkare stormar, översvämningar, torka, eldsvådor, till exempel i Portugal, Kalifornien och Ryssland. Vi ser hur tropiska sjukdomar flyttar norrut. I går på Grönland var temperaturen flera grader på plus, det är extremt ovanligt i slutet av november. Det ökar risken för att havsvattennivån stiger, vilket är ett enormt hot speciellt i Asien och Stillahavsregionen.

De politiska implikationerna av klimatkrisen är uppenbara. Gore tar upp flyktingströmmarna till Europa. Klimatförvandlingen gör delar av Afrika och Mellanöstern obeboeliga. Detta måste ändra, proklamerar Gore pregnant.

– Vi tänker kortsiktigt. Vi måste tänka långsiktigt på följderna av de beslut som vi fattar, säger Gore.

Han övergår till att påpeka att många av de teknologier som behövs för att lösa klimatkrisen redan finns, till exempel vindkraft, solkraft, billigare batterier, hållbart jordbruk och elektriska fordon. Om 30 år kommer 100 procent av alla nya person- och lastbilar att vara elektriska, spår han.

Sedan kommer stunden som alla väntat på, kängan till USA:s nuvarande president Donald Trump. Strax efter att han tillträdde som president meddelade han resolut att USA kommer att lämna FN:s internationella klimatavtal som undertecknades i Paris 2015.

– Jag vill inte göra några partipolitiska kommentarer om Donald Trump, börjar Gore anspråksfullt till en redan leende publik. Men första dagen då USA lagligen kan lämna avtalet är dagen efter presidentvalet 2020. Om USA då har en ny president kan han omedelbart gå med igen. Så oberoende av vad Trump twittrar, är USA fortfarande med i kampen mot klimatkrisen.

Applåder. Utan tvivel är det många i publiken som ser Förenta staternas nästa president framför sig.

– Vi kommer att vinna! Men kommer vi att vinna i tid?

Klimataktivisten när sig slutet av sitt brandtal. Publiken lyssnar med hänförelse. Den här mannen vet hur man snackar. Trots att publiken består av över tiotusen personer är det nästan som att sitta kring en lägereld. Karisma kan inte köpas för pengar.

– Här finns investerare, företagsledare, entreprenörer… Det här är er livstids chans. Kommer ni att ta lyra på den? Ni är alla med när klimatkrisen ska lösas. Vi måste vara intelligenta med tanke på vår framtid, säger Gore.

Han lyfter återigen upp teknologibranschens möjligheter att påverka den globala utvecklingen. Tiden då företag enbart stirrade på siffror är förbi. Om ett företag idag vill rekrytera de bästa anställda måste det tänka miljön, etiska och moraliska värderingar, och hållbarheten. Generation Y vill jobba för bolag som göra bra saker för världen. Företagsvärlden har inget alternativ än att ändra sig. Rules of business.

– Vissa kanske tvivlar på att vi som människor har viljan att ändras, säger Gore. But let me leave you with what I’ve learned: The will to change is itself a renewable resource.