Alla finländare ska ha lika tillgång till terminalvård och palliativ vård, det vill säga vård som lindrar symtom.
– Vi har rätt till ett gott liv, men också en god död. Man kan inte knuffa undan vård i livets slutskede, säger familje- och omsorgsminister Annika Saarikko.
Finlands och Sveriges cancervård är i världsklass, men palliativ vård handlar inte bara om obotlig cancer, utan också om andra sjukdomstillstånd.
– Finlands palliativa vård är inte alls särskilt bra. I nästa års budget finns det för första gången öronmärkta pengar för smärtlindring och spridandet av kompetens inom området, säger Saarikko.
Social- och hälsovårdsministeriets nya rekommendation bygger på kompetens- och kvalitetskriterier enligt en norsk trestegsmodell: tjänster på grundläggande nivå, specialnivå och krävande specialnivå.
– Fokus ligger på två saker, tillgång och kompetens. Den palliativa vården ska bli en integrerad del av hälsovården och man måste bli bättre på att utföra vårdplaner proaktivt, säger överläkare och professor Tiina Saarto på HUCS Cancercentrum.
– Nu är det slumpmässigt och fast på personer om palliativ vård erbjuds eller inte. Ingen är tvungen att arrangera palliativ specialistvård, å andra sidan finns det heller inga kriterier för specialistvård. Vilket vårdhem som helst kan anmäla att de specialiserar sig på terminalvård. Vi är glada över att ministern lovade att vi får utarbeta kriterierna för den palliativa sjukvården under nästa år, säger Saarto.
Den grundläggande nivån omfattar olika former av vård nära patientens hem. Dit hör hemsjukvård, serviceboendeenheter, ålderdomshem, men också andra enheter med vård dygnet runt.
– Många vill dö hemma, men det är svårt om det inte finns någon anhörig på plats i hemmet. I fjol förverkligades terminalvården i hemmet för ungefär 400 personer, men det kommer att bli lättare att genomföra i framtiden, säger Saarto.
På specialistnivå är personalen specialistutbildad för att vårda patienter i livets slutskede. Förutom palliativ vård hör hemsjukhus, terminalvårdsplatser, avdelningar för vård i livets slutskede, terminalvårdshem, palliativa polikliniker och konsulteringsgrupper till den här kategorin. Den tredje nivån – krävande specialistvård – består av universitetssjukhusens palliativa center med vård dygnet runt.
Regionala utmaningar, såsom långa avstånd, inverkar på vilken servicenivå som är ändamålsenlig att upprätthålla, och hur man kan svara på servicebehoven.
Det ansvariga vårdteamet ska utarbeta en vårdplan i samförstånd med patienten och anhöriga. Målet är att kartlägga målet för vården, nödvändiga vårdmetoder och begränsningar av vården i god tid.
Symtomlindrande vård ges i alla sjukdomsskeden. Det som i dagsläget saknas är vårdlinjer när den återstående livslängden inte längre kan påverkas, och målet i stället blir att lindra symtom och upprätthålla en så god livskvalitet som möjligt. Ett terminalvårdsbeslut fattas när patienten beräknas avlida inom de närmaste dagarna eller veckorna.
För att kunna förverkliga en jämlik palliativ vård, behövs mer kompetens bland hälso-, sjuk- och socialvårdspersonal. Därför ska palliativ och terminalvård få större utrymme i läroplanen. I dagens läge kan läkare specialisera sig på palliativ vård, men sjukskötare kan däremot inte specialisera sig inom området.
– Det finns ett stort intresse bland unga läkare att specialisera sig inom palliativ medicin, men inom smärtlindringen råder det akut brist eftersom en stor andel har gått i pension.
Rekommendationen bygger på nuvarande social- och hälsovårdsstrukturer, men kan lätt anpassas till den kommande reformen. Hur mycket satsningen på palliativ vård kommer att kosta är fortfarande oklart, men Saarto tror att initiativet på lång sikt kommer att vara vinstbringande. Tidtabellen är också oklar, men resultat kan synas redan om ett par år.
– Det är svårt att säga när vi kommer att ha en jämlik palliativ vård eftersom det beror på beslutsfattarna. Om de är med på noterna kan det ta ett till två år, men utbildning tar mer tid, säger Saarto.
Inrikes
18.12.2017
Ny modell för jämlik palliativ vård
För tillfället varierar tillgången till vård i livets slutskede enligt var man bor. Det saknas kompetens och kvalitetskriterier, men det ska det bli ändring på. Social- och hälsovårdsministeriet publicerar på måndagen en ny rekommendation.