Ordet delningsekonomi för kanske tankarna till taxitjänsten Uber eller uthyrningsplattformen Airbnb. Men de är långt ifrån ensamma om att förmedla tjänster mellan privatpersoner. Delningstjänsterna dyker upp likt svampar ur jorden och i dag förmedlas allt från hundpassning till verktygslån via digitala plattformar.

Den globala omsättningen för delningsekonomin, eller gig-ekonomin som den också kallas, uppskattades till 26 miljarder dollar under 2015 och beräknas mer än tiodubblas innan 2025 enligt siffror från SIR, Stockholm School of Economics Institute for Research. Och enligt en rapport som regeringen beställde i fjol har var tionde svensk använt sig av delningstjänster. Två av de nyare tillskotten på den svenska marknaden är Tiptapp som låter privatpersoner forsla bort andras avfall och Taskrunner som förmedlar småjobb mellan privatpersoner.

Enligt Magnus Mähring, professor i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, har de nya tjänsterna med relativt lite värde per uppdrag ännu inte fått samma dramatiska genombrott som jättarna Uber och Airbnb, men att det inte är uteslutet att det sker på sikt.

– Om vi hade frågat för ett antal år sedan om det skulle vara möjligt att bygga världens största hotellbokningsföretag utan några hotellrum så hade vi antagligen sagt att det inte går att göra.

Att delningstjänsterna kommer att dyka upp på fler och fler områden inom tjänstesektorn ser han som mer eller mindre självklart.

– En grundprincip är att det som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Entreprenörerna inom techindustrin tittar just nu på vilka funktioner det finns i samhället som levereras som tjänster av företag men som egentligen inte behöver en stor organisation.

Enligt Adrian Adermon, doktor i nationalekonomi och verksam vid Ifau, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, är delningsekonomin i sig inget nytt fenomen. Det nya är att strukturen med plattformsföretag som tillhandahåller matchningsfunktioner som gör det effektivt att dela tjänster.

Den som utför arbete åt gig-företag betraktas som egenföretagare och ska skatta förtjänsten som annan företagsverksamhet.

– Problemet är i praktiken att eftersom det faller på varje enskild utförare att betala in skatt så är det risk att folk glömmer bort det, säger Adrian Adermon.

Bristen på anställningstrygghet och risken för lönedumpning är något som ofta lyfts fram som nackdelar med delningsekonomin. På andra sidan av myntet finns flexibiliteten som kan betraktas som en fördel.

Om delningsekonomin är ett hot mot den etablerade tjänstesektorn är för tidigt att uttala sig om, anser han. Det finns dock exempel på när de nya företagen utmanar traditionella.

– I New York har priset på taximedaljonger mer eller mindre kollapsat sedan Uber slog igenom där, säger Adrian Adermon.

Ett urval av delningstjänster

  • Bonsai, Selfie-jobs och Yepstr: förmedlar extrajobb till unga och studenter
  • Drivenow, Snappcar och Gomore: bildelningstjänster
  • Co-Grow: tjänst för trädgårdsdelning
  • Desk Doubler: förmedling av kontorsytor
  • Fruktkartan: öppen databas för gratis frukt
  • Handiscover: förmedling av semesterboende för personer med fysiska begränsningar
  • Homii: boendeförmedling inom bekantskapskretsen
  • Hyber: delning av barnkläder mellan familjer
  • Hygglo: delning av prylar som till exempel verktyg
  • Invitationsdepartementet: sammanför den som vill bli bättre på svenska medandra som pratar flytande svenska över en middag
  • Karma och Res Q club: kopplar ihop restauranger och butiker med konsumenter för att sälja mat som håller på att bli gammal
  • Qasa: förmedlar lägenheter till företag och privatpersoner
  • Sellpy: hämtar och säljer oönskade prylar mot provision
  • Taskrunner: förmedlar hjälp med enklare uppdrag mellan privatpersoner
  • Tiptapp: hämtning av avfall och oönskade prylar (TT)