Livmodersdonation väcker etiska frågor

2014 skedde ett stort genombrott på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Efter femton års forskning kunde det allra första barnet i världen födas efter en livmodertransplantation. Mamman var en 36-årig kvinna från Göteborgstrakten som fått en livmoder donerad till sig av en 61-årig nära bekant till familjen.

Sedan dess har minst nio barn till fötts efter livmodertransplantation: sju i Sverige, ett i USA och ett i Brasilien. Metoden är än så länge på forskningsstadiet, men kan i framtiden komma att införas som behandling i den vanliga vården. Och den har inneburit nytt hopp till kvinnor som är barnlösa till följd av att de saknar eller har fel på sin livmoder.

– Det finns ofta ett antagande att livmodertransplantation skulle vara ett självklart alternativ till altruistiskt surrogatmödraskap. Man fokuserar på att i de länder där man inte tillåter surrogatmödraskap så skulle det här kunna vara ett alternativ, säger Lisa Guntram, biträdande lektor och forskare vid Linköpings universitet.

Tillsammans med den brittiska forskaren Nicola Jane Williams bestämde sig Lisa Guntram därför för att undersöka vad som händer om man tar argument som har lyfts mot altruistiskt surrogatmödraskap, och i stället ser på livmodertransplantationer utifrån dessa. Till sin hjälp tog de den statliga utredning om altruistiskt surrogatmödraskap som presenterades 2016, och som kom fram till att detta inte bör tillåtas i Sverige.

Ett av argumenten emot altruistiskt surrogatmödraskap är att även om någon ställer upp till synes frivilligt kan det finnas dolda ekonomiska motiv, framförallt när det inte är någon närstående som är surrogatmoder. Och i de fall det är en närstående kan man tänka sig att det uppstår en press – att hon känner sig tvingad att ställa upp. Detta kan gälla även för livmodertransplantation, konstaterar Guntram och Williams.

En annan fråga är om man verkligen kan veta vad man ger sig in på när man blir surrogatmoder.

– Kan man ge ett informerat samtycke till ett surrogatmödraskap och helt säkert veta vad det får för konsekvenser för en? Även om detta vid första anblick kan tyckas mindre komplicerat i livmodertransplantationsfallet, så har vi mycket forskning om assisterad reproduktion och från donationsfältet som visar att det kan vara väldigt svårt att förstå vad det innebär att genomgå fertilitetsbehandling eller att få och ge bort ett organ. Särskilt om det inte går bra, säger Guntram.

Och även om man hela tiden talar om en frivillig donation så måste man ta med i beräkningen att ett tillåtande av livmodertransplantationer på sikt kan bidra till en svart marknad för organen, enligt studien som publiceras i tidskiften Bioethics.

Ett annat argument som använts mot surrogatmödraskap är att man inte vet tillräckligt mycket om hur barnen påverkas och mår. Det är också ett argument som i allra högsta grad kan vara applicerbart på livmodertransplantationer, då ju bara ett fåtal barn fötts hittills. Samma gäller för de inblandade kvinnornas hälsa, även om resultaten hittills visar att allt gått väl.

Lisa Guntram poängterar att hon inte har analyserat de enskilda donationsfallen – utgångspunkten är utvecklingen och den medicinska debatten kring livmodertransplantationer. Och hon tar inte ställning för eller emot varken surrogatmödraskap eller livmodertransplantation.

– Vår poäng är att visa att eftersom utvecklingen går så fort och vi snart måste ta ställning till livmodertransplantation, så måste vi förhålla oss till att vi ganska nyligen hade en utredning som sa nej till altruistiskt surrogatmödraskap, säger Lisa Guntram, och fortsätter:

– Om de här argumenten håller även för livmodertransplantation, då är det kanske inte lika självklart längre att vi bara kan säga att det är mindre komplicerat att införa i vården.