Enligt enkäten är de största skälen till att arbetslösa inte lyckas uppfylla villkoren att det är svårt att få jobb och att det saknas service. Sämst är situationen för de arbetslösa som bor i norra Finland och för dem som är över 55 år gamla.
– De som svarade på enkäten uppger att det inte går att uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen eftersom det helt enkelt inte finns lediga jobb eller eftersom det inte går att få jobb hur mycket man än söker, säger Saana Siekkinen som är projektchef för FFC:s utvecklingsprojekt för arbetslöshetsskyddet.
I synnerhet i norra Finland, i mindre tätorter och på landsbygden är det svårt att uppfylla kravet på aktivitet.
En dryg tredjedel (37 %) av dem som svarade på enkäten har gjort lönearbete för att uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen. En knapp tredjedel (30 %) har deltagit i utbildning, träning eller någon annan sysselsättningstjänst. Endast en procent har försökt uppfylla villkoren genom företagarverksamhet.
Medlemmarna i arbetslöshetskassorna anser att aktiveringsmodellen är svår att förstå. Hela tio procent av dem som svarade på enkäten visste inte om de har lyckats uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen, och 29 procent visste inte hur många aktivitetsperioder de har haft under året.
Största delen (73 %) av dem som svarade på enkäten anser att den nedskärning av arbetslöshetsskyddet som aktiveringsmodellen innebär, inte aktiverar de arbetslösa att söka jobb eller att delta i sysselsättningstjänster. Av de öppna svaren framgår dessutom att de arbetslösa upplever att aktiveringsmodellen är en bestraffning, att den innebär onödig och tidskrävande byråkrati, samt att den förnedrar och kränker människovärdet.
Enligt dem som svarade på enkäten är det speciellt problematiskt att arbetslöshetsskyddet skärs ner även om man aktivt söker jobb.
– De som är över 55 år berättar att de inte får jobb och att de inte heller antas till utbildning, eftersom de enligt arbetsgivarna redan är för gamla. För dem är aktiveringsmodellen alltså bara ett sätt att skära ner de sedan tidigare små inkomsterna.
FFC har krävt att aktiveringsmodellen ska dras bort, att karenserna i arbetslöshetsskyddet ska lindras och att de arbetslösa ska få bättre service.
– Vi har föreslagit att man ska göra upp en personlig sysselsättningsplan för alla arbetslösa. Och om den arbetslösa vill träffa en tjänsteman från arbets- och näringsbyrån, så måste det gå att ordna, säger Saana Siekkinen.
FFC publicerar sitt eget förslag till reform av arbetslöshetsskyddet i januari. Samtidigt publiceras en analys av de öppna svar som de arbetslösa har fyllt i när de har svarat på enkäten.
Industrifackets enkät visar att ansträngningarna för att uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen tvingar de arbetslösa att ta till olika slags överlevnadsstrategier. Det kan till exempel handla om att kämpa eller ge upp, eller att göra motstånd vilket innebär att de arbetslösa inte ens försöker uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen.
– Det är genom kontakter eller på egen hand som de arbetslösa har hittat jobb som uppfyller kravet på aktivitet, men det är inte många som har hittat mer långvariga jobb. Arbets- och näringsbyrån erbjuder mest bara utbildning och kurser, och dessutom bara för en del av de arbetslösa, säger Industrifackets forskningschef Anu-Hanna Anttila.