Blev offer för människohandel i Italien – nu ska hon skickas tillbaka dit med sitt barn

NyhetsbildZoom
Itohan Okundaye och hennes lilla son ska avvisas till Italien, det land där hon föll offer för människohandel. Foto: Tom Forsman
Hon är offer för människohandel och hon har en snart femårig son som bara känner till ett liv i Finland. Men det är inget skäl för att få stanna här anser myndigheterna.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Itohan Okundaye var 16 år när hon kom från Nigeria till Italien i hopp om ett bättre liv. I stället tvingades hon till prostitution av människosmugglare som hjälpt henne till landet.

De sa att hon var skyldig dem tiotusentals euro som hon måste betala av med prostitution. Drömmarna blev en mardröm.

Vi talar inte mer om den tiden när vi träffas i Kristinestad. Hon berättar bara kort att hon greps av polis i Italien, vistades i ett deportationsläger, men i något skede fick uppehållstillstånd.


Det finns mer akuta saker som upptar hennes tankar nu. Migri har beslutat att hon ska skickas tillbaka till Italien. Det beslutet fick hon förra veckans onsdag.

Beslutet kan överklagas, men det går inte att få verkställighetsförbud. Med andra ord, polisen kan när som helst hämta henne och föra henne till Italien.

Och inte bara henne, utan också hennes snart femåriga son som är född i Kristinestad.


– Det som känns mest orättvist är att man inte beaktar honom. Han är född här, känner inte till något annat, och försöker starta ett liv här. Jag har inte hjärta att tala om för honom hur det ligger till, säger Itohan Okundaye.

"Jag har inte ens blivit hörd personligen av myndigheterna en enda gång."
Itohan Okundaye
 

I beslutet från Migri som hon visar nämns sonen knappt alls. Bara att hon och hennes barn inte har den "särskilt utsatta ställning" som skulle motivera uppehållstillstånd.

Det står också att ingen förundersökning om människohandel i hennes fall pågår i Finland. Det kunde annars ha varit skäl för uppehållstillstånd.


Itohan Okundaye har varit med om det här förr. Efter att hon kom till Finland för knappt fem år sedan har hennes asylansökan fått avslag av Migri, och sedan överklagats vidare till två instanser utan att ändras.

Så långt är hennes historia inte annorlunda än många andra asylsökandes. Det finns andra saker som gör hennes fall speciellt.

Hon har under hela tiden i Finland ingått i det särskilda stödsystem för människohandelsoffer som finns här. Efter att den senaste överklagan inte beviljades, ansökte hon om uppehållstillstånd på nytt, denna gång i egenskap av offer för människohandel.


Det är beslutet på denna ansökan som kom i onsdags. Och det hänvisar till det förra beslutet från 2016.

2016 hann hon och sonen faktiskt föras till Italien.

– Finländska poliser eskorterade oss och överlämnade oss utan några frågor till italienska polisen.

Men de italienska myndigheterna ville inte ha dem. De inte bara fördes till fel stad, utan de italienska myndigheterna var inte informerade om att hon hade ett barn. Så de skickade dem med nästa plan tillbaka till Finland och Kristinestad.


Catarina Mikkonen från föreningen Elpida försöker hjälpa kvinnor som Itohan Okundaye med stöd på olika plan. Men när det gäller myndigheterna är det inte lätt. Foto: Tom Forsman


Det är inte så att finländska myndigheter skulle vara omedvetna om problemet med Italien och människohandelsoffer. Itohan Okundaye är väldigt långt ifrån ensam om sin situation.

Otaliga afrikanska, och främst nigerianska, kvinnor har hamnat i Italien i klorna på människohandlare och ett liv som sexslavar. Bara under åren 2015–2017 kom cirka 15.000 nigerianska kvinnor och flickor till Italien.

Det är ett system med långa rötter, upprätthållet av maffian och nigerianska människohandlare.


2016 kom Migri ut med ett allmänt meddelande om just de här kvinnorna. Där står exempelvis:

"Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland."

Det hänvisas också till Högsta förvaltningsdomstolen som fastställt att kvinnorna "kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen". Inte ens hälsoskäl eller det att man är ensamförsörjare av ett barn är skäl för uppehållstillstånd, enligt Migris meddelande.

Formuleringarna kunde nästan vara citat ur avslaget som Itohan Okundaye fick i onsdags.


Men i januari 2017 besökte Migri och andra myndigheter Italien för att bekanta sig med landets hantering av människohandelsoffer. 

Då konstaterades att Italien har ett system för att ta hand om offren, men att systemet är överbelastat. Migri konstaterade också att kvinnor som återvänder till Italien löper stor risk att hamna i samma situation igen.

163
personer upptogs i det finländska hjälpsystemet för människohandelsoffer under 2018.
 

Därför skulle de finländska myndigheterna framöver beakta offrens ansökningar om uppehållstillstånd i Finland särskilt noggrant.

Sedan dess har diskrimineringsombudsmannen kommit med en rapport om de nigerianska kvinnornas situation. Och allt fler upptas i hjälpsystemet för människohandelsoffer – enbart i fjol 163 personer.


Men inget av detta har hjälpt Itohan Okundaye och hennes son.

– Jag har inte ens blivit hörd personligen av myndigheterna en enda gång under åren av ansökning och överklagande i Finland, säger hon.

I beslutet står att hon hörts skriftligt.

– Det hänvisar till själva ansökan, som görs på ett formulär. När man fyller i det väntar man ju sig att de ska ringa upp och fråga mer så att man får berätta mer detaljerat om sin situation. Det har aldrig hänt.

"Jag har fortfarande inte tappat hoppet. Jag ger inte upp ännu."
Itohan Okundaye
 

I fallet spelar även Dublinförordningen en roll: Ansökan om asyl inom EU ska behandlas i det land dit den sökande först kommit. Alltså Italien. Det land där hon blev offer för människohandeln.


Vad som skulle hända om hon och sonen skickas till Italien vet hon inte. Hennes gamla uppehållstillstånd där har gått ut, så den processen skulle antagligen få göras om.

– Det skulle bli en svår situation, och med ett barn. Italien har inte alls samma sociala stödsystem som Finland, säger hon.

Vad som händer nu vet hon inget om. Hon frukar att en polisbil när som helst ska hämta henne och sonen.


– Min advokat försöker fundera om det finns något sätt att stoppa avvisningen, och avslaget på uppehållstillstånd ska överklagas. Jag har fortfarande inte tappat hoppet. Jag ger inte upp ännu, säger hon.

I Kristinestad har hon stöd av bland andra föreningen Elpida, som grundades i staden för några år sedan uttryckligen för att stöda asylsökande kvinnor som är offer för människohandel, och som VBL skrev om för ett år sedan.


De har i dag kontakt med ett antal kvinnor runt om i Finland, men i sådana här fall har de ingen makt och resurserna är begränsade. Catarina Mikkonen från föreningen är upprörd över myndigheternas hantering av kvinnorna.

– Precis som diskrimineringsombudsmannen konstaterat så behandlas de olika. Det finns ingen enhetlig linje, vilket är skrämmande i en rättsstat. Att Itohan inte ens blivit hörd personligen under alla år är otroligt, säger hon.

– Det sägs att kvinnorna ska vara i särskilt utsatt ställning. Barn är ju i utsatt ställning. Men det beaktas inte alls.

Kommentarer

Mest läst senaste veckan