Förlusten av IS-territoriet i östra Syrien innebär antagligen inte slutet för IS i regionen, tror Bitte Hammargren, Mellanösternexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– De har förlorat den sista territoriella kontrollen, men det betyder inte att de utplånats, säger hon.

Hon ser det som troligt att IS nu går in i ett nytt läge.

– Ideologin finns kvar, och kunskapen och stridsvanan. De omgrupperar sig, rakar av sig skäggen, gömmer vapnen och går in i sovande celler.

IS består av folk med stor stridsvana, och det är inte bara vuxna män.

– Frågan är vad som händer med IS-krigarnas barn, med nästa generation och hur det blir när IS omgrupperar sig medan ideologin lever kvar.

USA:s president Donald Trump sa i sitt tal i december att IS är besegrat, men det råder högst delade meningar om det, även i den högsta amerikanska ledningen, konstaterar hon. Så sent som på torsdagen sa den amerikanske befälhavaren Joseph Votel, som leder operationen i Syrien, att han motsätter sig ett amerikanskt tillbakadragande i Syrien.

– Kalifatet fortfarande har ledare, stridande, understöd från sympatisörer och resurser. Han har tidigare uppskattat att tiotusentals från IS har gått in i sovande celler i Syrien och Irak.

Men IS har även nått utanför Syrien och Irak, konstaterar hon.

– De har också fått fotfäste i andra regioner, som i Nordafrika och Sahel. De har sin grogrund i krig, kaos och sönderfallande stater, där de försöker dra växlar på sunnibefolkningens missnöje.

Dessutom uppges den kurdiska milisen YPG ha krigsfångar från IS, berättar hon.

– USA är på väg att överge dem nu, men YPG har omkring 2 700 krigsfångar från IS, män, kvinnor och 1 200 barn. Frågan är också vad som ska hända med dem, säger Bitte Hammargren.

Aron Lund, Mellanösternexpert vid Utrikespolitiska institutet, konstaterar också att IS kommer att leva kvar, trots att deras territorium förlorats.

– Organisationen försvinner inte för det. I Afghanistan lyckades USA-ledda styrkor erövra hela landet efter 2001, ändå låg al Qaida under ytan och bubblade, säger han.

Om USA och SDF-styrkorna lyckats besegra IS eller inte beror dock på hur man definierar själva uppdraget, tycker han.

– Antingen ser man på IS som slags regering, och då kan man konstatera att deras kontroll slagits sönder. Om man menar att målet var att bryta ned och förstöra deras område, ja, då har USA vunnit kriget.

– Men om man i stället ser det som att IS är en ideologi så krävs mer omfattande insatser, och det ligger inte i USA:s makt. Det är inte realistiskt att USA ska kunna lösa en så extrem fråga.

Men det faktum att IS haft ett eget territorium har gjort dem till något annat än al Qaida, förklarar han.

– De har kunnat ta emot folk och haft ett eget område.

Nu blir det två organisationer av al Qaida-typ utan eget territorium.

Framöver, efter segern, kan det bli maktkamp om det forna IS-området i östra Syrien, tror han.

– Statsmakten är svag, särskilt i de östra delarna där den inte funnits på över fyra, fem år. Nu kan det bli en tävlan mellan olika grupper om vem som ska ta över. Bashar al Assad med stöd av Ryssland, Turkiet med stöd av rebellerna, SDF-styrkorna trots att USA lämnar dem och så det som finns kvar av IS.

Fast det behöver inte bli så att någon av grupperna vinner helt.

– Det är inte säkert att hela området går åt ett håll. Det kan splittras upp. Men det beror också mycket på andra frågor, säger Aron Lund.

Bakgrund: Syrienkriget

  • Konflikten i Syrien bröt ut i mars 2011 efter den så kallade arabiska våren, då flera regeringar i regionen utmanades av demonstrationer och upproriska stämningar. Den syriska oppositionen krävde president Bashar al-Assads avgång och i utgångsläget demokratiska reformer, men motståndet kapades delvis av andra intressen.
  • Kriget förs i dag i praktiken av regionala stormakter, genom ombud. Bashar al-Assads regeringsstyrkor har med Ryssland, Iran och den libanesiska Hizbollahmilisens stöd tvingat bort rebeller och jihadistgrupper från en rad fästen i landet.
  • Ofta har regimens övertaganden föregåtts av långa belägringar och omfattande bombangrepp, med stora civila förluster som följd. I många fall har förhandlingar hållits med rebeller, som fått välja mellan att bussas i väg till andra rebellhållna områden eller att stanna kvar under regimens styre. Medlingen har ofta skötts av Ryssland, men motparten har i praktiken inte haft några större val annat än att ge upp eller ge sig i väg.
  • Västländer som till en början i första hand stödde rebellerna ställde efterhand om till att bekämpa terrororganisationen IS. USA har stött den arabisk-kurdiska alliansen SDF vars stomme består av den kurdiska milisen YPG, som USA:s Natokollega Turkiet ser som ett hot och betraktar som en terrororganisation.
  • I norra och nordöstra Syrien kontrollerar kurdiska styrkor stora områden, men där finns också Turkietallierade rebellstyrkor. Turkiet har utfört luftanfall mot kurdiska positioner i området och har planer på att "rensa ut" såväl kurdiska styrkor som IS från landet.
  • Källor: Utrikespolitiska institutet, AFP, Reuters (TT)