Timslånga vittnesmål har gett unik insyn i Sinaloakartellen och den genomkorrupta värld som möjliggjort brottssyndikatets resa till att bli det som åklagarna beskriver som världens största och mest ökända knarkrörelse.
Joaquin "El Chapo" Guzmáns tidigare underhuggare har berättat om arbetet i "La Empresa" – företaget – på ett sätt som ibland fört tankarna till framväxten av en multinationell organisation med förgreningar i tiotals länder snarare än den illegala och hänsynslösa verksamhet som blivit kartellens signum. Det har handlat om infrastruktur, bokföring och leverantörskedjor.
Men det som har skvallrat om att Sinaloa inte är något vanligt företag är historierna om bestialiska mord, juvelbeströdda vapen och drogsmuggling ombord på flyg och i väggarna på godståg. Kokain och marijuana har flödat in i USA från Mexiko genom ett nätverk av tunnlar, varav en där det gick att gå upprätt med bara lätt böjt huvudet och där ingången dolts av ett biljardbord. Smugglingsvägarna gjorde Guzmán känd som "El Rapido" – den snabbe – för sin förmåga att snabbare än någon annan kunna transportera droger över gränsen.
Med hjälp av miljonmutor som gått till i princip alla nivåer av den mexikanska statsapparaten har Guzmáns brottssyndikat sedan slutet av 1980-talet kunnat befästa sin kriminella verksamhet. Vittnesmålen beskriver en korruption som omfattar allt från befälhavare inom polis och militär till lokala och statliga tjänstemän. Mutanklagelserna har till och med nått två tidigare presidenter, men uppgifterna har förnekats och inte gått att bevisa.
Enligt åklagarna tjänade Guzmán minst 14 miljarder dollar på sina olagliga affärer innan han – med två rymningar i bagaget – greps 2016. Sannolikt väntar livstids fängelse sedan juryn i USA funnit honom skyldig på tio åtalspunkter, trots att försvaret framhåller att yrkeskriminella vittnen inte är att lita på.
– Det finns de som säger att det inte är värt att utkämpa kriget mot narkotikan. De har fel, sade åklagaren Richard Donoghue när domen avkunnats.
En anledning till att det drogrelaterade våldet exploderade i Mexiko var Guzmáns försök att med hjälp av kallsinniga torpeder stjäla territorium från rivaler. 2006 förklarade regeringen "krig" mot narkotikan, men den hårdföra militärkampanjen blev inte särskilt framgångsrik.
Visserligen fångades eller dödades många ledarfigurer inom stora gäng, men det ledde till att mindre – ofta mer våldsamma – grupperingar uppstod i deras ställe. Tiotusentals människor har dödats och den nuvarande mexikanske presidenten Andrés Manuel López Obrador har lovat en ny taktik. Det så kallade kriget mot narkotikan är över och han säger sig snarare vilja satsa på sociala insatser för att tackla problemet.
Men trots åklagare Donoghues triumfatoriska brösttoner finns ingenting som tyder på att den illegala droghandeln är på väg att upphöra. Sinaloakartellen kontrollerar fortfarande stora delar av den mexikanska narkotikamarknaden – med eller utan El Chapo vid rodret. De står fortfarande för den största delen av smugglingen till USA, följda av den snabbt växande kartellen Jalisco Nueva Generación.
Knarkaffärerna gynnas av att korruptionen fortfarande är utbredd i det offentliga Mexiko. Och Sinaloa har länge haft ett decentraliserat ledarskap, vilket enligt experter är ett framgångsrikt koncept. Utan ett tydligt ledarskikt är det svårt att stoppa syndikatets tentakler från att breda ut sig och drogerna kommer att fortsätta flöda så länge efterfrågan är stor.
Den 31 januari, samma dag som rättegången mot Guzmán avslutades, meddelade gränspolisen i Arizona att de gjort det hittills största beslaget av fentanyl någonsin i USA. Det skedde vid gränsstaden Nogales – i ett område där Sinaloa i åratal kontrollerat den illegala handeln.