|

RECENSION: Filmatisering av Sofi Oksanens "Baby Jane" står och faller med Maria Ylipää

Jonna (Roosa Söderholm) och Piki (Maria Ylipää) på dans i "Baby Jane". Zoom
Foto: Pressbild

Jonna (Roosa Söderholm) och Piki (Maria Ylipää) på dans i "Baby Jane".

Formen är som en Hitchcock-film och temat är som i en gammal Suomi-film: Oskyldig kvinna kommer till storstan och har svårt att stå emot alla frestelser.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Regissören Katja Gauriloff är känd som en mycket duktig dokumentärfilmare, som ofta dykt djupt ner i den samiska kulturen där hon har sina rötter. Hennes film "Kuun metsän Kaisa" (2016) hör absolut till de bästa inhemska dokumentärerna från de senaste åren.

Nu har Gauriloff gjort sin första fiktion och det är föga överraskande att hon valt att filmatisera just Sofi Oksanens andra roman "Baby Jane" (2005). Filmen har visserligen inget med den samiska kulturen att göra, men i Gauriloffs dokumentärer framgår det att hon har ett intresse för de frågor som tas upp i "Baby Jane".

Film

  • Baby Jane
  • Regi: Katja Gauriloff
  • I rollerna: Roosa Söderholm, Maria Ylipää, Nelly Kärkkäinen
  • Längd: 93 min
  • Åldersgräns: 12
  • Premiär: 8 mars 2019
  • Betyg: 4 av 5
 
Gauriloff och manusförfattaren Veera Tyhtilä har förflyttat berättelse till nutid. Handlingen kretsar kring Jonna (Roosa Söderholm) – en oskyldig flicka från landet – som kommer till storstan och får smak för allt det som staden kan erbjuda en ung kvinna. En kväll hamnar hon i en hotfull situation och Piki (Maria Ylipää) räddar henne. De två åker hem till Piki – och snart inleder de ett förhållande.

Det som följer är ett slags kammarspel som oftast utspelar sig i Pikis lägenhet. Det visar sig nämligen att Piki undviker att lämna sin lägenhet. Hon går bara ut när hon är tillräckligt berusad och då helst maskerad. Hennes före detta flickvän (Nelly Kärkkäinen) handlar åt henne och tar hand om smutstvätten. Ganska snart står det klart för tittaren att detta är ett triangeldrama.
Annons

"Huvudpersonens karaktärsdrag avslöjas lager för lager"

 
"Baby Jane" är en mycket stark film. Formen är som en Hitchcock-film: Huvudpersonens karaktärsdrag avslöjas lager för lager – precis som när en lök skalas. Temat är som i en gammal Suomi-film: Oskyldig kvinna kommer till storstan och har svårt att stå emot alla frestelser.

Jonna (Roosa Söderholm) flyttar från landsbygden till storstan och blir förälskad.
Foto: Pressbild

Jonna (Roosa Söderholm) flyttar från landsbygden till storstan och blir förälskad.


Filmens står och faller med Maria Ylipääs prestation. Hon är nästan en karikatyr av en lesbisk kvinna. Hennes sätt att röra sig och reagera är på ett sätt som ofta betraktas som manligt. Men Ylipää gör det med en elegans som är lätt att acceptera. 

Roosa Söderholm är mera avlägsen i sin tolkning som Jonna. Som tittare kommer jag aldrig riktigt nära hennes karaktär. Det är förståeligt att hon vill testa sina sexuella gränser, men riktigt övertygande är hon inte.

Det är mycket spel med ljus och mörker i "Baby Jane". Fotografen Heikki Färm har skapat ett eget universum. Inne är det varmt och mörkt. Ute är det kallt och ljust. När huvudpersonerna rör sig, finns Färms kamera bakom dem. Hela foto-arbetet är mycket genomtänkt. Katja Gauriloffs första fiktion ger mersmak och jag hoppas att det blir fler filmer.

 

Mest läst senaste veckan