|

DEBATTARTIKEL: Östersjön i går, i dag, i morgon – kan vi påverka utvecklingen?

Övergödning i kombination med accelererande klimatförändring har inneburit en snabbt accelererande utbredning av syrebrist i Östersjön, både i djuphålorna i öppna havet och längs våra kuster, skriver Erik Bonsdorff. På bilden ser man påvuxen blåstång. Zoom
Foto: Erik Bonsdorff

Övergödning i kombination med accelererande klimatförändring har inneburit en snabbt accelererande utbredning av syrebrist i Östersjön, både i djuphålorna i öppna havet och längs våra kuster, skriver Erik Bonsdorff. På bilden ser man påvuxen blåstång.

Östersjön behöver tid för återhämtning. Vi borde vända blicken bort från broar, tunnlar och vägbankar till Sverige, och i stället bejaka välplanerat naturskydd, skriver Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

Var och en som bekymrar sig för Östersjöns (inklusive Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens) framtid behöver stanna upp och fundera hur havet mår, varför det mår illa, och hur vi kan bidra till att förbättra tillståndet. Vi bör vara medvetna om att patienten Östersjön inte bara lider av en farsot, utan av en uppsjö mer eller mindre allvarliga symptom.

För att få bukt med Östersjöns mångfald av miljöproblem, måste vi lära oss undvika kortsiktiga nyttomål och ekologiskt felaktiga åtgärder. Vi räddar ingenting genom att till exempel skjuta skarv och säl, eller genom att pumpa syrerikt vatten i våra kustbassänger. Men omfattande landbaserade åtgärder kan däremot vara avgörande, då cirka 80 procent av näringsämnesbelastningen från Finland fortfarande kommer från livsmedelsproduktionen.

Det viktigaste vore att samhället och olika intressegrupper och aktörer lyssnar och litar på de forskningsresultat vetenskapen tagit fram över lång tid gällande alla delar av Östersjön.

Vi studerar och analyserar havet och dess utveckling ur långsiktiga och mångvetenskapliga helhetsperspektiv. De råd vi för fram grundar sig på vetenskapliga rön, inte på kortsiktigt tyckande eller löften om snabba resultat. Vårt mål är att ta fram sådan kunskap som bidrar till att få havets ekosystem i balans så att det därigenom får hjälp till självhjälp.

Annons

"Vi borde vända blicken bort från broar, tunnlar och vägbankar till Sverige, och i stället bejaka välplanerat naturskydd."

 

Den bästa medicinen för Östersjön är att havet ges tid att återhämta sig. Östersjön är inte en isolerad enhet, utan havet är helt beroende av det som sker inom dess enorma tillrinningsområde med drygt 85 miljoner människor och av de storskaliga processer som påverkar hela Nordatlanten, där klimatpåverkan är snabb och omvälvande. Vi måste sannolikt ge upp kortsiktiga planer på omfattande fiskodling i öppet hav i Kvarkenområdet i tron att sådant inte belastar havsmiljön.

Algblomningarna har tyvärr kommit för att stanna om vi inte reagerar snabbt och seriöst. Vi borde vända blicken bort från broar, tunnlar och vägbankar till Sverige, och i stället bejaka välplanerat naturskydd – sådant betalar sig på lång sikt. Arbetet för en ren och hållbar havsmiljö sker för framtiden.

Trådalger.
Foto: Erik Bonsdorff

Trådalger.



Under det senaste seklet har Östersjön påverkats av en snabbt ökande tillrinning av näringsämnen (fosfor och kväve). Situationen blev akut under 1970- och 1980-talen i och med extensivt bruk av kemisk konstgödsel. Man gödslade hellre för mycket än för lite, och på så sätt kom man att skapa ett överskott i jordarna.

Följderna av det överskottet får havet dras med ännu länge trots att man under de senaste 30 åren lyckats minska den direkta tillrinningen av främst fosfor till våra kustvatten.

I takt med den snabba utvecklingen av industri och effektiva samhällen och med användning av gifter inom industri, jord- och skogsbruk, steg även halterna skadliga ämnen snabbt under i stort sett samma tid som näringsämneshalterna. Detta fick grava konsekvenser för hela Östersjöns ekosystem: algerna frodades, och toppkonsumenterna (säl, havsörn och fet fisk) drabbades av höga halter av tungmetaller och klorerade kolväten, vilket gjorde dem sterila eller oätliga.

Det industriella fisket utvecklades snabbt, och trots varningar från fiskekologer har man fram till våra dagar fortsatt överfiska vissa nyckelarter (torsken är kanske det bästa exemplet).

"Den syrefria ytan är större än Danmark, det handlar om ett exceptionellt omfattande och permanent problem."

 

Samtidigt har sjöfarten ökat markant, och med ökad trafik har vi fått problem med utsläpp och undervattensbuller, och med ballastvattnet har vi fått in ett stort antal för Östersjön främmande arter med konsekvenser för hela ekosystemets struktur och funktion. I samma veva har byggnation och muddringar påverkat många arters lek- och livsmiljöer.

Alger.
Foto: Erik Bonsdorff

Alger.



Den biologiska mångfalden har kommit att hotas på olika sätt och i olika skalor. Dessutom har övergödning i kombination med accelererande klimatförändring (varmare vatten med lägre syreupptagningskapacitet) inneburit en snabbt accelererande utbredning av syrebrist i Östersjön, både i djuphålorna i öppna havet och längs våra kuster.

I dag är den syrefria ytan större än Danmark, och från att ha varit ett marginellt fenomen för ett halvt sekel sedan, handlar det nu om ett exceptionellt omfattande och permanent problem.
I syrefria miljöer frigörs dessutom tidigare bunden fosfor, som i sin tur bidrar till en ökande algproduktion, och då fosfor finns i överflöd, kommer cyanobakterierna att frodas, då de kan tillgodogöra sig det kväve som kommer via luften.

Inte att undra på att vårt hav mått och mår illa!

Men är allt hopp ute? Finns det ljusglimtar i utvecklingen?

Svaret är både ja och nej.

Vissa miljögifter har man genom internationella överenskommelser lyckats få bukt med eller kraftigt reducera (dit hör organiska kolväten och vissa tungmetaller), medan andra gifter fortsatt kan utgöra problem och nya kemikalier ständigt tillkommer. Hit räknas hormonstörande ämnen, antibiotika och andra läkemedelsrester.

Tillrinningen av näringsämnen har minskat betydligt, men halterna i havsmiljön är fortsatt så höga att gödningsgraden överskrider de internationella målsättningarna. Men trenderna går åt rätt håll, och kanske målen kan nås om något decennium.

"Om vi lyhört lyssnar till havet, om vi tar dess problem på ödmjukt allvar, då kan vi bidra till att Östersjön återfår sin särpräglade ekologiska lyster!"

 

Ren blåstång, som den ska se ut.
Foto: Erik Bonsdorff

Ren blåstång, som den ska se ut.



Fiskeriet är numera mera lyhört för forskarnas varningar, men fortfarande har vi många konflikter att lösa innan de dominerande fiskbestånden tål ett ökat uttag. Ett stort och övergripande problemkomplex utgörs av den långvariga misshushållningen med Östersjöns resurser som lett till att hela ekosystemet rubbats. I dag ser vi genomgripande trofiska kaskader drivna från botten upp och från toppen ner, vilka i sin tur skapar sekundära problem.

Om vi lyhört lyssnar till havet, om vi tar dess problem på ödmjukt allvar, då kan vi bidra till att Östersjön återfår sin särpräglade ekologiska lyster!

Mest läst senaste veckan