– De är 74 totalt, jag ser redan ett par larver som håller på att äta här just nu. De verkar må väldigt bra, säger Jimmy Helgesson, ansvarig för uppfödningen på stiftelsen Nordens Ark i Sverige.

Larvtillskottet är en hoppfull nyhet i en annan ganska dyster situation. Framtiden för den spröda mnemosynefjärilen – en av Sveriges mest hotade fjärilar – ser mycket mörk ut. Nordens Ark har bestämt sig för att försöka bevara arten, och föder sedan ett par år upp den så gott det går.

Äggen som kläckts är från förra sommaren, och nu kommer utvecklingen framåt att gå undan, berättar Jimmy Helgesson.

– Det finns redan de larver som är tillräckligt stora att spinna in sig för att bli puppa. Om en månad blir det fjärilar. Då kommer de att paras, och deras avkommor ska sedan nästa år släppas ut i områden i Uppland, och kanske även Stockholms län.

Mnemosynefjärilen

  • Mnemosynefjärilen (Parnassius mnemosyne) tillhör gruppen dagfjärilar och familjen riddarfjärilar.
  • Fjärilen har ett vingspann på 55–68 mm, och vita vingar med svarta markeringar.
  • Mnemosynefjärilen har tidigare funnits i många sydsvenska landskap. Nu finns den i små populationer i Uppland, Blekinge, Stockholm och Medelpad i Sverige.
  • Fjärilen är starkt hotad (EN) på den svenska rödlistan.
  • Bristen på betesmarker och skogsbryn som nu växt igen är den främsta orsaken till minskningen av fjärilen.
  • Källa: Nordens Ark
 
Över 70 små nykläckta larver har precis sett dagens ljus.


Starkt hotad

Det handlar om den nordliga sorten av mnemosynefjäril, som härstammar just från Uppland och Stockholmsregionen i Sverige. Det finns även en sydlig art som hittats i Blekinge. Arten som helhet finns knappt kvar i vårt land – en utveckling som bland annat beror på de förändringar som landskapet genomgått i modern tid.

– Vi har ju både ställt om mycket av de naturmiljöer den levde i, och vi har ändrat hur vi brukar mark. De trivdes bra när vi hade små jordbruk, säger Jimmy Helgesson och fortsätter:

– Mnemosynefjärilen vill ha ett glänterikt landskap med små ängar, och det är ju många arter som inte har det nu.