Vad är det som kan förvrida huvudet på en småtråkig försäkringsagent, driva en tidigare helnykter fru till flaskan och få gamla vänner att ställa upp på saker som får Temptation Island att te sig som en barnlek? Svaret verkar finnas i en svart portfölj. Men vi tar det från början.
Håkan Sjöberg (Nicklas Granvik) råkar i misstag få med sig fel portfölj under en lunch i Vasa. Snabbt inser han att lyckan äntligen ler mot honom, väskan är nämligen fylld med pengar. Men det gäller att vara snabb, portföljens ägare kommer förmodligen snart märka att hen har fel väska med sig och då tänker Håkan vara långt borta. Om det blir Bangkok eller Australien spelar ingen större roll, men fort måste det gå. Men det visa sig snart att frun Eva (Samantha Nygård) inte alls är lika pigg på att flytta utomlands, hembyn har allt hon någonsin kan önska sig. Vännerna Anette (Miranda Eklund) och Jan-Erik Johansson (Daniel Norrback) blir också indragna, fastän de egentligen bara skulle komma över på Håkans födelsedagsmiddag. Taxichauffören Kent Kangas (Christoffer Söderback) får till uppgift att köra paret Sjöberg till flygfältet men inser snart att situationen är minst sagt komplicerad. När polisen K-A Palander (Roberth Sjöström) ringer på dörren börjar situationen bli svettig och värre ska det bli om den så kallade huvudmannen faktiskt är på väg.
Pengrännon, ursprungligen Funny Money skriven av den världskände komediförfattaren Ray Cooney, är Alex Holmlunds regidebut. Det är vågat att inleda med en fars eftersom det krävs fingertoppskänsla för att få allt att fungera perfekt i det snabba tempo som präglar hela pjäsen. Allt måste helt enkelt klaffa för att det ska vara trovärdigt. Så ja, det är djärvt. Och det funkar alldeles förträffligt. Pengarännon är som en dokusåpa med extra allt snyggt inpaketerat i en fläckfri scenografi signerad Julia Björklund. Det är fart och fläkt från början till slut med smällande dörrar, förväxlingar, ringande telefoner och grannens frass vars nionde liv verkar vara till ända.
Niklas Granvik är en ypperlig Håkan, en uttråkad tjänsteman som fått nog av att gneta fram i livet. Pengarna är hans belöning för allt slit och han påpekar noga den tydliga skillnaden mellan att agera omoraliskt och att agera olagligt. Hans minspel och kroppsspråk är fenomenalt och sitter som ett smäck. Samantha Nygård spelar fru Eva som snabbt navigerar mot flaskan med bravur och har en scennärvaro som imponerar. Kompisen Daniel Norrback agerar motpol till den allt mera stirrige Håkan och Miranda Eklund spelar snyggt den äventyrslystna Anette som verkar mera pigg på strapatser än Eva. Roberth Sjöström gestaltar snitsigt suspekt snut och Sofia Klåvus, som dyker upp lite senare, agerar strongt den tålmodiga men irriterade Stella Krook som aldrig tycks få sitt ärende uträttat. Christoffer Söderback spelar taxichauffören Kent med utmärkt tajming och glimten i ögat.
Anders Teir förtjänar en speciell eloge för översättningen till närpesdialekt som ju är känd för att kunna vara en smula utmanande för utbölingar. Fastän vissa genuint lokala bygdemålsuttryck flyger över huvudet så lyckas skådespelarna ändå leverera, främst tack vare underbar tajming och samspel.
Inget kan få en att glömma mörkret utanför som en klassisk festlig fars. Ellder kva säjr it?