När Gunilla Lillbacka började sitt jobb som administrativ chef på Wasa Teater för ett halvår sedan blev hon den andra chefen på teatern som är hemma från Kimo. Den första är teaterchefen själv, Ann-Luise Bertell.
Att de båda kommer från samma by är inget de tänker på till vardags säger de.
– Vi som jobbar här kommer från så många orter förutom Österbotten, från södra Finland, Helsingfors och Norden. Vi jobbar så projektstyrt, säger Ann-Luise.
De har inte växt upp tillsammans eller ens umgåtts innan Gunilla började jobba på teatern.
– Men kanske vi har lite gemensamma referensramar och vi pratar gärna dialekt med varandra, säger Ann-Luise.
– Vi kompletterar varandra, tycker jag. Vi är inte för lika och accepterar varandras olikheter, säger Gunilla.
När vi träffas på teatern håller spelåret på och avrundas. Några få föreställningar är kvar av "Heiman" och "Man får väl ställa upp". Men det betyder inte att det är tomt i kalendrarna.
– Den 18 mars är det premiär på "Patrik, Irene och pensionärsmakten". Den baserar sig på Malin Klingenbergs och Joanna Vikströms böcker om "Patrik och Pensionärsmakten". Så gott som alla skolor har bokat den. Det är en fantastisk och humoristisk föreställning, den rekommenderar jag. Jag tycker verkligen man ska komma med sina barnbarn och se den. Den går över generationerna, säger Ann-Luise.
Pjäsen handlar om pojken Patrik, hans farmor och om en pensionärsförening.
– Pensionärerna i föreningen är så livsglada, de är jättehäftiga.
Fram till maj är det också berättardagar och olika gästspel på teatern. Cheferna tillbringar en stor del av sina arbetsdagar med förberedelser inför hösten.
– Vi förbereder mycket inför premiären på musikalen "Vänd om min längtan". Det är jätteskoj, säger Ann-Luise.
Musikalen bygger på hennes utvandrarepos "Vänd om min längtan". Thomas Enroth komponerar och Nils-Petter Ankarblom arrangerar musiken. Låtskrivaren Åsa Jinder är textförfattare. Erik-André Hvidsten regisserar.
– Efter sommaren fortsätter repetitionerna och premiären är den 16 september.
Utanför teaterarbetet vill Ann-Luise skriva.
– Jag har börjat tänka på en ny roman så där smått. Få se om jag kommer igång till sommaren. Tanken är att jag vill skriva och skriva fler romaner.
Gunilla börjar bli varm i kläderna efter halvåret på teatern.
–Jag trivs riktigt bra. Det tar nog säkert ett helt spelår innan jag riktigt har kommit in i allt men det går bra. Det som jag tycker är kul med jobbet är att jag får vara i en miljö som varit mitt fritidsintresse i 20 år samtidigt som jag får nyttja min kompetens i min jobb.
Gunilla har ett förflutet på revyscen i Oravais.
– Det jag inte visste om jobbet innan jag började är hur jättelångt fram i tiden allt ska vara färdigt planerat.
Hittills har hon nästan bara fått följa planerna som redan var uppgjorda innan hon började, säger hon.
– Jag har också fått börja fundera framåt på olika saker. I övrigt gör jag budgeter och bokslut, sköter räkningar och avtal.
Just nu jobbar hon också med anställningar, för det många som ska anställas inför hösten.
– Mitt jobb går lite i cykler så att höst och vinter är det mycket jobb med bidragsansökningar. Nu kommer en period med redovisningar till alla våra bidragsgivare. Det är en del vi ska knyta ihop tills vi börjar i höst.
Sommartid har teatern inga egna produktioner på gång, vilket har flera orsaker. En är att skådespelarna har långledigt efter att de jobbat mycket hela säsongen, även lördagar och kvällar.
– Och på somrarna vill inte österbottningarna sitta inomhus. Då ska man på sommarteater.
På vårvintern och våren väljer många österbottningarna att se lokala revyer men varken Ann-Luise eller Gunilla upplever det som konkurrens. De ser det så att amatörteatern i regionen och Wasa Teater stöder varandra.
– All kultur stöder annan kultur, det är inte bort från oss, säger de.