|

"Lärjungen" drabbar

Patrik Kumpulainen, till vänster, och Erik Lönngren gör sina roller med talande blickar. Niklas Groundstroem är den tyranniska fyrmästaren Hasselbond som skyr varken fysiska eller psykiska bestraffningar. Här tillsammans med sin son Gustaf spelad av Patrik Kumpulainen.
Ulrika Bengts film ”Lärjungen” är en berättelse med mörka undertoner. I dag har filmen premiär.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

LärjungenRegi: Ulrika BengtsManus: Roland Fauser & Jimmy KarlssonSkådespelare: Erik Lönngren, Patrik Kumpulainen, Niklas Groundstroem, Amanda Ooms, Ping Mon Wallén, Philip Zandén, Sampo SarkolaFilm: Robert NordströmMusik: Peter HägerstrandProducent: Mats Långbacka, Långfilm ProductionsFinlandspremiär 27.9.2013 Ulrika Bengts Oscarsnominerade långfilm ”Lärjungen” är mycket vacker samtidigt som den är stark och drabbande.Händelserna utspelar sig på en ett ensligt fyrskär sommaren 1939. Där bor fyrmästaren Hasselbond (Niklas Groundstroem) med sin hustru, tonårsson och liten dotter. Hasselbond härskar över alla med oinskränkt makt, och skyr vare sig fysiska eller psykiska bestraffningar. Så en dag anländer den trettonårige Karl (Erik Lönngren) till ön för att bli fyrvaktare. Han är jämnårig med Hasselbonds son Erik (Patrik Kumpulainen). Sakta närmar sig de två pojkarna varandra. Karl, som är klipsk och har lätt för att lära, hjälper Erik med matematiken och andra skolämnen. Erik, i sin tur, introducerar nykomlingen i hur man fiskar, simmar och navigerar.Karl, som kommer från svåra förhållanden, ser vistelsen på ön som möjligheten till en nystart i livet. Han bjuder till, är mån om att visa att han har mål och ambitioner. Det här är egenskaper som Hasselbond uppskattar, och det blir också orsaken till att händelserna eskalerar. Hasselbond spelar ut de två pojkarna mot varandra genom att favorisera Karl framför sin egen son som han kallar småsint krake. Den spirande vänskapen mellan Karl och Gustaf byts ut mot spänning och rivalitet. I bakgrunden finns en mörk familjehemlighet som avslöjas lite i sänder, och som påverkar både faderns tyranniska drag och hans hustrus (Amanda Ooms) oförmåga att värja sig mot dem.” Lärjungen” formar sig till en gastkramande och mörk berättelse om maktens mekanismer.Visuellt är filmen mycket vacker. Bildsättningen och ljusbehandlingen är gjord med stor eftertanke. Det vindpinade och svindlande vackra skärgårdslandskapet understryker kargheten och kärvheten i förhållandet mellan människorna. Fyren blir nästan som en egen person som tronar på klippan och ödesmättat blickar ut över det som sker på ön. Peter Hägerstrands musik, med piano och stråkar, understryker och bär händelserna framåt utan att ta över. Regissören Ulrika Bengts bygger skickligt upp ett dramatiskt skeende med små medel. För att hitta skådespelare till barnrollerna synade hon hundratals pojkar på auditioner innan hon gjorde sitt val, och med det har hon lyckats utmärkt. Erik Lönngren och Patrik Kumpulainen gör sina roller naturligt och utan att spela över trots att känslorna vibrerar i många av scenerna. De uttrycker sig med hjälp av talande blickar och diskreta gester – något som inte ens yrkesskådespelare alltid klarar av. Också Niklas Groundstroem och Amanda Ooms lyser i sina roller som förtryckaren och den förtryckta. Det känns nästan som en lättnad när filmen når sin kulmen. Även om en av de mest hjärtknipande scenerna återstår. Gustaf, som hela sitt liv blivit illa behandlad av fadern, är fortsättningsvis pappan trogen och hoppas på hans kärlek och uppskattning. Han hoppas förgäves. ”Lärjungen” är inspelad i den åländska skärgården och starkt förankrad där. Ändå är berättelsen universell. Det är inte alls konstigt att filmen är Finlands Oscarskandidat.

Kommentarer
|

RECENSION: Portförbud på livstid, mordhotad och utbränd – Krista Siegfrids bjöd på den ocensurerade versionen av sitt liv

Nyhetsbild
Krista Siegfrids och Ben Bergman hade ett avslappnat samtal om hennes liv. Foto: Patrik Back
Krista Siegfrids är en chosefri naturbegåvning på scenen. Hon är slagfärdig och humoristisk – och sjunga kan hon också, skriver Patrik Back i sin recension av "Krista Siegfrids – Ett ocensurerat liv".

Mest läst senaste veckan