Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Vi är inne i en period av god konjunkturdata och framför allt överraskar Europa positivt. Det har gjort att euron blivit starkare gentemot dollarn och vi har hamnat i en situation där placeraren får väga valutamotvinden kontra volymtillväxten. Glädjande är att industrin redovisar en god tillväxt då det kommer till orderingången och bolagen tycks generellt även framöver ha en positiv framtidstro vad gäller detta, trots valutamotvinden.

Detta kan anses vara ett styrketecken på att volymtillväxten dominerar valutamotvinden åtminstone tillsvidare.

I Norden kan också accelererande tillväxt förväntas inför 2018 och framför allt vår hemmamarknad Finland ser stark ut, om så även från låga nivåer. En av orsakerna till att Finlands tillväxt accelererar från låga nivåer är vår lönepolitik. De finska lönerna har under de senaste tolv åren överstigit kollektivavtalen med mer än 15 procent jämfört med motsvarande siffror i Tyskland. Detta har resulterat i minskad konkurrenskraft, högre arbetslöshet samt en långsammare ekonomisk återhämtning. Tyskland kämpade mot hög arbetslöshet för dryga tio år sedan, men har genom tuffa reformer gått till att nu ha den lägsta arbetslösheten i EMU. Detta är ett praktexempel på att det oftast ser som mörkast ut innan det ljusnar.

På bolagsnivå har den goda konjunkturdatan samt lovande orderingången resulterat i en något hög värdering. Detta betyder att vinsttillväxten kommer att vara avgörande för en fortsatt stark börsutveckling i höst. Den höga värderingen är självklart en begränsande faktor då placerarna söker avkastning, men inte alarmerande.

Under en tid av högre värderingar är det viktigt att köpa kvalitet och därför bör placeraren ha några faktorer som kännetecknar så kallade kvalitetsbolag i åtanke: de bör ha en sund affärsmodell, en välfungerande bolagsstyrning, god lönsamhet, en stabil balansräkning och goda kassaflöden, potential för tillväxt samt helst en rimlig värdering.