Skarvbeståndet längs den österbottniska kusten är starkt och orsakar lokalt allvarlig skada. Det finns alltså goda grunder för att reglera skarvbeståndet i enlighet med gällande lagstiftning.

Så konstaterar den regionala skarvsamarbetsgruppen som i dag, flera månader senare än planerat, presenterade åtgärdsplanen för skarv i Österbottens kustområde (Österbotten och Mellersta Österbotten). Med åtgärdsplanen, som är den första i landet, vill samarbetsgruppen visa att det finns goda möjligheter att minska skarvarnas negativa inverkan.

Själva planen är indelad i sju huvudkapitel som bland annat behandlar skarvkoloniernas utveckling i kustområdet och skador som skarven orsakar, och som kan vara till grund för beviljande av undantagstillstånd.


Åtgärdsplanen innehåller också fem exempel på konfliktområden. Syftet med konfliktområdena är att exemplen kan fungera som underlag vid ansökningar om undantagstillstånd.

Till konfliktområden räknas: Lappfjärds åmynning, Malax åmynning, Oravais-Monå-Kantlaxfjärden, Revöfjärden och Södra stadsfjärden i Vasa.

Men man nådde inte konsensus om planen inom skarvsamarbetsgruppen. Fyra avvikande åsikter lämnades in, bland annat Natur och Miljö ställer inte sig bakom planen. Den brännande punkten var förslaget om att reducera skarvstammen i Österbotten till 25 procent av 2016 års nivå.

Enligt Finlands miljöcentral var antalet häckande skarvpar i Österbotten förra året 7 400.


Åtgärdsplanen är inte juridiskt bindande och används primärt som underlag och tillägg till ansökan om undantagstillstånd mot skarv. Målgrupperna är i första hand fiskeområden, delägarlag, fiskargillen och yrkesfiskare.

Skarvsamarbetsgruppen låter planen vara ett levande dokument som gruppen uppdaterar och kompletterar årligen