Ändringen av domstolslagen har väckt skarp kritik i Svenskfinland. Det beror dels på att tingsrätterna i Borgå och Raseborg skulle läggas ned, dels på att sammanträdesplatser på flera svenskspråkiga orter skulle försvinna (se fakta). Planen var att riksdagen skulle rösta om förslaget på onsdag, men kvällen innan kom det besked om att omröstningen skjuts upp en vecka framåt.

Under tisdagens plenum var det bara ett fåtal ledamöter från Sannfinländarna och Samlingspartiet som försvarade reformen, medan representanterna från Vänstern, Svenska Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och De gröna förkastade förslaget i skarpa ordalag. Eva Biaudet inleder tingsrättsdebatten med pondus.

– Tyvärr tyckte inte minister Häkkänen att ärendet var tillräckligt betydande för att delta. I lagutskottet har utmaningarna tagits på allvar, men orosmomenten har inte fått särskilt mycket genklang från justitieministeriet, säger Biaudet.

Syftet med reformen är att spara in mellan 7 och 7,5 miljoner euro och effektivera rättsväsendet. Biaudet tror att utgången blir den motsatta: ineffektiva jätteorganisationer och magra inbesparingar.

– Det är svårt att göra tingsrätterna effektivera genom att ta bort resurserna, alltså kunniga människor. Dessutom flyttar personalen sällan vidare till enheter på andra orter. Det här bortfallet är svårt att mäta i pengar, men jag tycker att inbesparingarna blir väldigt dyra i det här fallet.

Biaudet övergår till språkfrågan och hävdar att Finlands tvåspråkighet mäts i hur väl behov av offentlig service på det egna modersmålet tillfredsställs.

– Att skrota perfekt fungerande tvåspråkiga tingsrätter på områden med mycket svenskspråkiga är oerhört kortsiktigt. Det tyder på okunskap och ansvarslöst gnagande på rättstatens grunder, säger Biaudet.

– Jag anser att regeringen än en gång vänder ryggen mot att säkra en livskraftig tvåspråkighet. Jag hade aldrig kunnat vänta mig ignorans av den här klassen från Samlingspartiet och Centern. Bristen på historia är enligt mig förvirrande och alarmerande, säger Biaudet.

Enligt henne kan regeringens förslag vara början till rättstatens förfall.

– Vi har inte råd att skrota välfungerande tingsrätter, vi har inte råd att avsluta tvåspråkiga kanslier, vi har inte råd att tömma nybyggda eller nyligen renoverade lokaler. Men vi har råd att upprätthålla ett tingsrättsnätverk som i verkligheten kan garantera allas tillgång till rätten, oberoende hemort, också i norr, säger Biaudet.

Österbottens tingsrätt ska enligt förslaget slås ihop med Mellersta Österbottens tingsrätt, därmed skulle förvaltningsspråket byta från svenska till finska. Det innebär att Ålands tingsrätt skulle vara den enda tingsrätten med svenska som förvaltningsspråk – och att de svenskspråkiga auskulteringsplatserna minskar från fem till två. Oroväckande, anser Ålands riksdagsledamot Mats Löfström (SFP).

– Reformen heter ironiskt utvecklingen av tingsrättsnätverket. Denna utveckling innebär att många tingsrätter läggs ner och sessionsplatser dras in. Om reformen godkänns, kommer enbart Ålands tingsrätt att vara med förvaltningsspråk svenska i hela landet, säger Löfström.

– Genom att gå så hårt mot emot tingsrättsstrukturerna på svenska riskerar nedläggningarna att i framtiden äventyra rättsäkerheten för svenskspråkiga. Statliga omorganisationer får inte leda till att staten inte kan uppfylla sina språkliga skyldigheter enligt grundlagen.

– Tingsrättsreformen kommer också att påverka auskulteringsplatser. Genom funktionen säkerställer man bland annat att de finns svenskspråkig personal inom domstolsväsendet. Enligt regeringens förslag skulle detta inte kunna säkerställas eftersom antalet platser sänks från fem till två. Sammanlagt finns det 138 auskulteringsplatser.

– Lagutskottet gör en lagändring som möjliggör fler auskulteringsplatser på svenska, men det hänger regeringen om det blir fler platser i praktiken.

Löfström håller ett långt anförande där han sätter fingret på många andra brister i förslaget, såsom faktumet att den förra reformen inte har utvärderats.

– Förslaget innebär, om lagen godkänns, att den enda kvarvarande tingsrätten där man har möjlighet att auskultera på svenska skulle finnas på Åland. Riskerar förslaget ändå att på sikt undergräva tillgången av svenskspråkiga tjänstemän över hela landet.

– Själv hoppas jag att reformen ännu kommer att stoppas. Jag kommer att rösta mot reformen och hoppas att alla som vill slå vakt om rättssäkerheten i vårt land att också i framtiden göra detsamma, avslutar Löfström.

Thomas Blomqvist (SFP) är av samma åsikt som Biaudet och tycker inte att regeringens proposition ger garantier för hur man ska kunna trygga en tillräcklig svenskspråkig personal.

– Enligt paragraf 17 i grundlagen tryggas allas rätt att använda finska eller i domstolen. I grundlagens 122 paragraf stadgas också om statsförvaltningens regionala uppdelning, genom vilken man ska se till att den finsk- och svenskspråkiga befolkningen får service på sitt modersmål på samma villkor. Min uppfattning är att regeringens förslag inte fyller grundlagens krav, säger Blomqvist.

Han anser att minimikravet är att kanslierna i Borgå och Raseborg skonas från nedläggning.

– Det största problem med lagförslaget är att de språkliga rättigheterna och likabehandlingen äventyras. Ett annat problem är att avståndet till tingsrätterna kommer att bli så långt att det är problematiskt. Dessutom är inbesparingarna av reformen mycket anspråkslösa, sammanfattar Blomqvist.

Den enda ledamot på plats som klart stöder regeringsförslaget är Pia Kauma från Samlingspartiet. Partikamraten Markku Eestilä uttalade sig redan under riksdagens första behandling kritiskt till reformen. Johanna Ojala-Niemelä (SDP) är aktivast i tingsrättsdebatten och riktar systematiskt kritik mot förslagets olika beståndsdelar. Hon håller med Biaudet och lyfter också språkfrågan, men ur samernas perspektiv.

– När rättskipningens gräns flyttas söderut, försvagas de språkliga rättigheterna, säger Ojala-Niemelä, som själv är uppvuxen i Lappland.

Johanna Karimäki (Gröna) hör också till dem som stöder Biaudets anförande och vill säkerställa de språkliga rättigheterna och den geografiska balansen.

– Nyland drabbas synnerligen hårt och mister både Borgå och Raseborg. Det är redan nu svårt att rekrytera svenskspråkig personal till Esbo tingsrätt, säger Karimäki.

Hon undrar också varför regeringen är beredd att genomföra en ny reform med drastiska nedskärningar utan att veta vad de förra nedläggningarna ledde till.

– Det är en stor brist att man inte har utvärderat reformen från 2010. I stället planerar man fler nedläggningar.

Karimäki är också orolig över samernas rättskydd.

– Det är 500 kilometer från Ivalo till Uleåborg. Vad som är viktigare: individens rättskydd eller inbesparingarna?

En annan finskspråkig som uttrycker sin medkänsla med finlandssvenskarna är Antero Laukkanen (KD). Han är upprörd över att Åland kan bli Finlands enda tingsrätt med svenska som förvaltningsspråk.