"Moment 22" är ett ofta använt uttryck, men det finns kanske orsak att upprepa vad dert var den amerikanske författaren Joseph Heller avsåg med paragrafen i boken med samma namn.: Det enda sättet att bli frikallad från militärtjänst är att vara galen, men för att bli frikallad måste man ansöka om detta. Ansökan antas emellertid bero på att man är livrädd för att delta i kriget och då detta är en sund reaktion är man följaktligen inte galen.
Det har kanske gått inflation på begreppet, men sällan har uttrycket varit så befogat som då man vill karakterisera de nya skärpta reglerna för arbetslöshetsunderstöd som riksdagens beslutade om strax före jul.
I ett nötskal handlar det om att den som lyfter arbetslöshetsunderstöd och som under tre månader inte varit på jobb eller i sysselsättningsfrämjande verksamhet under minst en veckas tid får sitt stöd sänkt med 4,65 procent.
Du ska med andra ord – för att spetsa till det bara lite grann – ha jobb för att få lyfta full arbetslöshetsersättning.
Kapten John Yossarian i Hellers klassiker hade känt igen sig.
Det finns naturligtvis en tanke bakom modellen, det vore ren populism att hävda att regeringen bara vill jäklas med de arbetslösa. Idén är att bestämmelserna ska få de arbetslösa att lämna sofflocket och aktivera sig. Logiken håller ändå inte hela vägen ut och modellen kan bli ett sätt att slå de redan slagna.
Men låt oss ge förespråkarna av lagen en chans att försvara den. Helsingin Sanomat har talat (19/12) med riksdagsledamot Ben Zyskowicz, som säger att det är något fel med den nuvarande lagstiftningen då öppna arbetsplatser duger åt utländska, men inte inhemska arbetssökande.
Zyskowicz förnekar inte elementen av piska och tvång i aktiveringsmodellen, men säger att erfarenheterna av att införa gränsen på 300 euro som man kan tjäna per månad utan att förlora sitt understöd fungerade bra. "Inte fanns ju heller de snuttjobben innan man införde det positiva incitamentet", säger Zyskowicz som tror att aktiveringsmodellen på samma sätt ska skapa snuttjobb och deltidsarbete.
Regeringen förväntar sig att aktiveringsmodellen ska ge 8.000 nya jobb.
Zyskowicz kan ha rätt i att det inte i alla lägen är tillräckligt lönande att arbeta jämfört med att lyfta understöd.
Det handlar ändå mer om att röja i regeldjungeln så att tillfälliga jobb, hur mycket man än förtjänar, ska leda till karantän. Huvudorsaken till att människor går arbetslösa är att det inte finns jobb. Eller om man vill vara mera exakt, att utbud och efterfrågan inte möts då de jobbsökande har fel utbildning eller bor på fel ställe.
Aktiveringsmodellen sägs råda bot på en del av de här problemen, men dubierna är många. Villkoren är stränga, du ska antingen ha arbetet i 18 timmar under granskningsperioden, har tjänat minst 240 euro som företagare eller deltagit under minst fem dagar i sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Det handlar inte om att belöna aktivitet utan att bestraffa misslyckade försök att få jobb. Som debattören Saku Timonen påpekar på sin blogg (17/12) kan det lyckas i större städer medan det i kommuner med hög arbetslöshet och långa avstånd är omöjligt att hitta avlönat snuttjobb. "Det hjälper inte det minsta att söka jobb aktivt då det inte finns några jobb", skriver Timonen och menar att regeringen inte bryr sig ett dyft.
De syssselsättningsfrämjande åtgärderna betraktar Timonen som ett skämt, och säger att trots att TE-centralerna köper kurser i accelererande takt räcker de inte åt alla. Det bidrar i sin tur att den som är arbetslös kan straffas för att hen inte rymts med på en kurs.
Han skriver att den som är ung, varit arbetslös en kort tid och har yrkeskompetens har lättastv att få jobb. "Den som är över 50 och varit arbetslös länge har obefintliga chanser", skriver Timonen vars huvudtes är att aktiveringsmodellen bygger på en vanföreställning om att det finns jobb men att lata arbetslösa inte vill ha dem.
Det behövs incitament för att aktivera arbetslösa, men mer morot än piska.
Framför allt behövs det nya arbetsplatser.
Opinion
2.1.2018
Moment 22 för arbetslösa
Huvudorsaken till att människor går arbetslösa är att det inte finns jobb.