2008 var de drygt 100. I fjol var ökningen av drograttfyllerister rentav dramatisk. De ökade med över 100 fall till 475. Av alla som körde under påverkan av något så gjorde 34 procent det under påverkan av narkotika.
Om ökningen fortsätter i den här takten så är det snart fler drograttfyllerister i trafiken än alkoholpåverkade förare.
Överkonstapel Ari Paloluoma vid Österbottens polisinrättning talar om de två senaste åren som en vattendelare (VBL 16.1). Före det var nivån ganska stabil, men sedan hände något.
En orsak är förstås polisens att ökade kunskaper och fler drogtester i trafiken, men mängden påverkade förare har också ökat väldigt mycket.
Tidigare var cannabis den rådande drogen i trafiken, men nu registreras allt oftare den mycket tyngre drogen amfetamin, och dessutom metamfetamin som är ännu starkare, i polisens tester.
En del förare har också haft kokain i blodet. Det är speciellt i den meningen att kokain är väldigt dyrt. De som använder det har alltid ont om pengar och gör vad som helst för att få mer.
Antalet drograttfyllerister har nästan femdubblats på tio år
Att drograttfylleristerna nästan femdubblats på tio år är inte bara en trafikfara eller en polisiär olägenhet. Det tar enormt mycket arbetstid.
Då ett vanligt rattfyllerifall tar en eller högst två timmar att handlägga, så är tidsåtgången vid ett drogrelaterat rattfylleri fyra eller fem gånger längre.
Det nya årets två första veckor visar att trenden håller i sig, drograttfyllefallen fastnar i polisens garn med oförminskad takt.
Polisinrättningens polischef Risto Lammi (numera tjänsteman vid inrikesministeriet) konstaterade i VBL förra hösten (3.11) att det finns oroväckande mycket droger i omlopp också i vår region och att handeln av dem sker förhållandevis offentligt.
Därför hade polisen sett sig tvungen att bilda en droggrupp, vilket visar att drogproblemen i vår region eskalerat till en nivå där tidigare resurser inte varit tillräckliga.
Ganska snart kunde gruppen avslöja en drogring i skolorna i Vasa och Korsholm. Såväl cannabis som piller hittades under polisens tillslag. Förutom att drogmissbruket ökar och söker det sig allt lägre ned i åldrarna också i vår region.
Apoteken i Vasa har dagligen kunder som köper sprutor, också 15-17-åringar. Dessutom delar sprutbytesstationen Tipsi varje år ut tiotusentals sprutor enbart i Vasa.
I höstas utpekades färjtrafiken mellan Vasa och Umeå som en huvudväg för narkotikan in till Österbotten. Tullen finns på plats så gott som dagligen då färjan anländer från Umeå, oftast har man även hundar på plats och möter passagerarna som går av.
Arbetet har också gett resultat. Efter rekordbeslag för några år sedan har tullen gjort ett flertal både större och mindre beslag.
Dessutom vet vi ju inte vilket mörkertal som döljer sig bakom siffrorna.
Joonas Turtonen, verksamhetsledare för Nykterhetsförbundet, uppskattar att 80–90 procent av de droger som österbottniska ungdomar använder kommer just från Österbotten. Det betyder att vi i stort sett är självförsörjande, åtminstone vad de ”lättare” drogerna beträffar.
Redan det oroar eftersom produktion då måste vara omfattande.
Enligt polischef Lammi är den omfattande odlingen ett tecken på den sociala acceptans av droger som vunnit terräng de senaste tio åren. Denna attitydförändring bland de unga är verkligt oroande.
Sammantaget visar siffrorna att drogmissbruket i vår region ökat på ett mycket oroväckande sätt. Då talar vi inte enbart om det ökande antalet drogrelaterade rattfyllerister.
Missbruket har sökt sig allt lägre ned i åldrarna vilket i sig säkrat ”återväxten”, eller marknaden, för de som säljer och förmedlar knarket. Dessutom vet vi ju inte vilket mörkertal som döljer sig bakom siffrorna.
Det operativa experimentet med en polisiär droggrupp här i Kustösterbotten ska utvärderas under februari månad.
I skenet av utvecklingen de senaste åren får vi verkligen hoppas att verksamheten får en fortsättning.
Men polisen får inte lämnas ensam. Det krävs nu omfattande samhälleliga åtgärder på bred front för att stävja det växande drogmissbruket.