Just nu är det förbryllande att läsa valgallupar och -analyser. Får Sauli Niinistö 68 (HS), 58 (Alma Media) eller bara 49,2 procent (Iltalehti) som den färskaste mätningen ger vid handen?
De tre undersökningarna ger resultat i helt olika storleksordningar, är inte riktigt jämförbara med varandra men pekar alla åt samma håll, det enorma försprånget med understöd på uppemot 80 procent har smultit bort och en andra valomgång är inom sannolikhetens gränser.
Både Helsingin Sanomats och Alma Medias undersökningar, utförda av Kantar TNS respektive Tietouykkönen, baserade sig på ett hyfsat brett material, för HS del två telefonenkäter som bägge omfattade 500 personer, för Alma Medias del 468 telefonenkäter och 1.032 internetbaserade svar. Enligt Juha Määttänen som svarade för Tietoykkönens undersökning påverkade inte kanalen för utfrågningen utfallet.
Bägge undersökningarna utfördes under samma veckor i januari. Felmarginalen i undersökningarna är av samma klass, 3 respektive 2,5 procent.
Ingetdera forskningsinsititutet har någon riktigt bra förklaring på att utfallet blev så olika. Det här ger en tankeställare om enkäternas allmänna tillförlitlighet. Hur tillförlitliga är de om skillnaderna är så här stora?
Iltalehti publicerade sin undersökning i måndags. Den skiljer sig väsentligt från de övriga, inte bara genom sitt uppseendeväckande utfall som ger Niinistö snäppet under 50 procent av rösterna, vilket skulle innebära att vi får en andra valomgång. Den skiljer sig också metodiskt.
Analysförertaget Accuscore som utfört undersökningen för tidningens räkning har inte gjort någon egen enkät utan serverar en sorts metastudie; en simulering baserad på redan publicerade gallupar. Enligt Iltalehti var Accuscore med denna metod bäst på att förutsäga resultatet i det senaste riksdagsvalet.
Låt oss se var Iltalehti landar:
• Sauli Niinistö 49,2
• Pekka Haavisto 13,6
• Paavo Väyrynen 13,2
• Laura Huhtasaari 7,8
• Matti Vanhanen 5,0
• Merja Kyllönen 4,7
• Tuula Haatainen 4,4
• Nils Torvalds 2,1
Den sittande presidentens stöd är fortfarande förkrossande men skulle inte, om valet utfaller så här, räcka till en seger redan i första omgången.
Den hårfina skillnaden mellan Haavisto och Väyrynen kommer att bli valets thriller.
Det skulle vara ett sundhetstecken för den finländska demokratin. Understödssiffror som närmar sig 80 procent känns främmande för en västerländsk demokrati med en polyfon parlamentarisk kör bakom presidenten.
Enkäter är alltid lite knepiga, hur tillförlitliga de än må vara då de publiceras. Dels påverkas väljarna in i det sista av kampanjer och debatter, dels kan själva enkäterna påverka röstningsbeteendet.
• Den som velar mellan Niinistö och någon annan kan vilja trygga hans val.
• Den som tänkt rösta på någon av de kandidater som ändå inte ser ut att ha en chans kan kandidatrösta för att motverka en misshaglig kandidat att gå till andra omgången.
Den hårfina skillnaden mellan Haavisto och Väyrynen kommer att bli valets thriller. Haavistoeffekten vid förra presidentvalet tycks ha förpassats till historien. Ingen SFP-kandidat tycks heller kunna upprepa Elisabeth Rehns remarkabla prestation i presidentvalet 1994.
För SDP och Centern är detta förmodligen ett val de helst vill glömma. Då Paavo Lipponen vid valet 2012 fick bara 6,7 procent av rösterna var det pinsamt nog, nu tycks man inte ens uppnå 5 procent. Borde man, då namn som Jutta Urpilainen, Erkki Tuomioja och Eero Heinäluoma tackade nej, ha avstått från att ställa upp en egen kandidat?
För statsministerpartiet Centern som backar också i mätningar om stödet inför riksdagsvalet är resultatet mer än pinsamt. Inte nog med att partiets kandidat ser ut att hamna i bottenstriden – han slås klart av partiets trefaldiga presidentkandidat och hedersordförande Paavo Väyrynen.
Oavsett hur det går är de senaste enkätsiffrorna ägnade att öka valaktiviteten. Också det är bra för demokratin.