I grund och botten: Människan är rädd för förändring.

På arbetsplatser runt hela jorden pågår enorma förändringsprocesser och digitala transformationer som påverkar vardagen för varje enskild medarbetare. Det oroar, det irriterar och det skapar ibland osämja bland medarbetare och inom företagskulturen.

Ändå – de största förändringarna mottas ofta rätt väl, det finns en förståelse för den bakomliggande orsaken, det finns en acceptans av premissen: ”Världen förändras, så måste även vi."

Det som alltid väcker minst förståelse är oförankrade förändringar som kommer närmast den enskilda medarbetaren – exempelvis förändringar i arbetstider och semestrar.

En hel kulturell eller digital transformation inom ett företag kan – åtminstone teoretiskt – kraschlanda om arbetsgivaren inte respekterar eller förstår det som ligger medarbetaren allra närmast.

Samma sak bör gå att applicera på den pågående diskussionen om att slå samman Vasa och Korsholm. Innerst inne kan sannolikt många Vasabor och korsholmare se nyttan med och till och med förstå vikten av en sammanslagning – sett ur ett helhetsperspektiv, sett till hur städer rankas och prioriteras efter storlek i maktens korridorer i Helsingfors, sett till hur Korsholm och Vasa för varje dag förenhetligas i nästan allt annat förutom kommungränser och kommunpolitik.

Men det är inte alltid så enkelt som det låter.

"Eftersom tjänstemän och politiker ofta tenderar att hålla sig på helhetsnivå, se den stora bilden och tänka stort, medan invånarna allt som oftast utgår från det egna: huset, gården, byn, stadsdelen eller servicen är det inte så konstigt att avstånden mellan de vi kallar fusionsförespråkarna och fusionsmotståndarna är milsvid."


Eftersom tjänstemän och politiker ofta tenderar att hålla sig på helhetsnivå, se den stora bilden och tänka stort, medan invånarna allt som oftast utgår från det egna: huset, gården, byn, stadsdelen eller servicen är det inte så konstigt att avstånden mellan de vi kallar fusionsförespråkarna och fusionsmotståndarna är milsvid.

De som argumenterar för en sammanslagning gör det främst ur ett helhetsperspektiv. De som argumenterar mot en sammanslagning gör det främst ur ett närperspektiv. Båda synvinklarna bör respekteras – men resultatet är att ingen riktigt lyssnar på den andra sidans argument.


När Korsholm i tisdags ordnade sitt första officiella diskussionstillfälle på Replot, kring en eventuell sammanslagning med Vasa, blev det direkt ganska uppenbart vilken typ av frågor som berör, engagerar och oroar.

Vasabladets rubrik från tillfället löd: ”Hamnar och närdemokrati tände salen” och diskussionen kunde låta så här:

”Vi vet att vi kommer att få en annan typ av närdemokrati med mindre inflytande. Vad finns det för tankar bland politiker för delområdesnämnder?”

”Skärgården hade 2017 40.000 besökare i världsarvet men hur är det med trafiksäkerheten och infrastrukturen? Och vad händer med världsarvsvägen om det blir en fusion?”

”Flera skärgårdsbor poängterade vikten av att ha fungerande hamnar. Under kvällen nämndes flera gånger fiskehamnen i Sundom och dispyten om vem som ska sköta den. Något motsvarande vill man inte se i här.”

Sannolikt kommer en hel del frågor och tankar på liknande nivå – den som ligger människorna närmast – att figurera på alla de övriga diskussionstillfällena runt om i Korsholm i januari och februari.

Språkfrågan är viktig och oroar också. Hur blir det med svenskan om sammanslagningen genomförs? Här har Vasa stad alla möjligheter att aktivt och genuint arbeta för ett tryggande av svenskspråkig service – vilket man i mångt och mycket redan gör. Det viktiga är att det inte bara hörs, utan också syns.

"Det viktiga är att det inte bara hörs, utan också syns."


Nu planeras att ÅA-forskaren Siv Sandberg göra en språkkonsekvensbedömning för de kommande 30 åren. Det är kanske nödvändigt. I grund och botten verkar det ändå inte vara statistik och forskning, som bevisar att andelen svenskspråkiga i ”det nya Vasa” är tillräcklig för en fortsatt stark svenskspråkig service (även om den gör just det), som i slutändan betyder något.

Det som kan övertyga den osäkra korsholmaren är snarare ett Vasa som genuint lyssnar och aktivt garanterar och jobbar för svenskans fortsatta starka ställning för all framtid.

Om invånarna är med och bestämmer, är det sannolikt och helt förståeligt de små detaljerna som ligger närmast människorna, som avgör huruvida vi får se en sammanslagning eller inte – trots att det är helhetsbilden och helhetsbehovet som ligger till grund för hela initiativet och den framtida förhandlingen.

Helheten är viktig, den styr, den skapar förutsättningar. Men för att bygga helheten och nå gemensamma mål, behöver detaljerna vara i tydliga och i skick – det är som bekant i detaljerna som djävulen finns.