Men hans sätt att leverera den typ av ”fakta” som hans väljarkår suktar efter och samtidigt spela på känslosträngarna i presentationen får givetvis anhängarna att jubla.
Trumps första State of the union-tal utgjorde inget undantag i det hänseendet. Talets grundstruktur var enkel och lättfattlig för alla amerikaner: ”USA är det ledande landet i världen och ska så förbli.
Det är folket som byggt landet och det är folket som gör USA fantastiskt igen”.
Sedan lyfte han som väntat fram den amerikanska ekonomin, som går relativt bra. Trump tog också åt sig äran för den minskade arbetslösheten, börsernas rekord och den stabila tillväxten.
Han ville övertyga folket om att USA är på väg åt rätt håll. Att han har kontroll. Att ordning och reda råder, såväl i ekonomin och inom rättsväsendet som vid gränsen.
Givetvis ville han också skydda den inhemska marknaden och riva upp olika handelsavtal samt ha mer pengar åt armén. Däremot nämnde han inte #metoo eller klimatförändringarna.
Själv sammanfattade Trump sitt första år som president som en ”extraordinär succé”.
De enda konkreta initiativen han presenterade handlade om infrastruktur och immigrationsreformen. Dessutom nämnde han att fängelset Guantanamo fortsättningsvis ska hållas öppet, och att nya svårplacerade fångar ska flyttas dit.
Reaktionerna i Trumps teatersalong, det vill säga USA:s samlade kongress, var minst sagt delade.
Där republikanerna med jämna mellan rum reste sig som en man och våldsamt applåderade Trumps tal i bästa nordkoreansk stil, så var demokraternas reaktion närmast en form av isande tystnad blandad med burop.
Men Trump sträckte också ut en hand i immigrationsfrågan. Han sade att även amerikaner måste kunna få vara drömmare.
”Drömmarna” är också smeknamnet på de papperslösa invandrarungdomar vars uppehållstillstånd han äventyrat då han i höstas avslutade Daca-programmet som var avsett att skydda just denna grupp.
Nu föreslår Trump en deal: Han är beredd att ge amerikanskt medborgarskap åt 1,8 miljoner papperslösa barn. Men i utbyte för att rädda barnen vill han ha finansiering för att bygga muren vid gränsen mot Mexico.
Dessutom vill han avsluta lottningen av arbetstillstånd och begränsa familjeåterföreningarna. Med detta förslag hoppas Trump få en kompromiss till stånd mellan demokrater och republikaner.
Han är beredd att ge amerikanskt medborgarskap åt 1,8 miljoner papperslösa barn. Men i utbyte för att rädda barnen vill han ha finansiering för att bygga muren vid gränsen mot Mexico.
Samma baktanke finns bakom Trumps förslag till en 1,5 biljoner dollar stor satsning på infrastruktur, som vägar och broar.
Den satsningen skulle ge jobb åt arbetarna, något som också demokraterna gärna satsar på.
Också två andra löften i Trumps tal kan möjligen glädja vissa demokrater: dels talade han om betald föräldraledighet dels om mer resurser till yrkesutbildningar. Men det är löften han kom med även under valkampanjen 2016, utan att sedan visa några tecken på att prioritera dessa frågor under sitt första år som president.
Vi fick alltså höra en Trump som frångått den totala konfrontationsstrategin. Han har insett att han också behöver demokraternas stöd för att få igenom sina målsättningar, och försökte därför erbjuda kompromisser som kan vara svåra att svälja också för den konservativa falangen inom republikanerna.
Också i övrigt skilde sig budskapet i talet från Trumps invigningstal för ett år sedan. Då beskrev han en väldigt mörk världsbild, nu var tonen mera hoppfull: Ekonomin går bra och USA vinner mot terrorismen.
Frank Luntz, en erfaren republikansk strateg, kom efter det en timme och tjugo minuter långa talet med en beskrivande kommentar: ”Det här talet representerar det presidentaktiga uppträdande som Trumps åskådare väntat på. En briljant mix av siffror och berättelser, ödmjukhet och aggressivitet, traditionell konservatism och politisk populism.”(DN 31.1)
Några nya vänner fick Trump knappast med detta tal.
Eftersom han friskt blandar fakta och fiktion och direkta felaktigheter vet man aldrig när han menar allvar och när han är ute för att skapa en verklighet som inte finns.
Sådan är Donald Trumps politiska teater.