Världen i dag skiljer sig väldigt mycket från den för bara några decennier sedan. Men när startade omvälvningarna?

Frågan är naturligtvis en smula ytlig. Historien är ett kontinuum utan början eller slut, och där all inledning i epoker är godtycklig. Den amerikanska historikern Barbara W. Tuchman (1912–1989) skrev i sin bok "The Proud Tower"; 1966, på svenska "Det stolta tornet" 1983, om en värld i omvandling kring förra sekelskiftet. Hon ger flera exempel på det vi uppfattar som 1800-tal i själva verket fortsatte fram till första världskriget. En annan symbolisk markör för att en epok nått sin ände var förlisningen av "Titanic" 1912.

På samma sätt kan man ifrågasätta millennieskiftet som någon stor vändpunkt. Betydligt starkare markörer är åren 1989 och 2001.

• 1989 var tveklöst de stora händelsernas år med Berlinmurens fall med alla sina följdverkningar. Det var också året för protesterna på Himmelska fridens torg i Peking och året då Tim Berners-Lee utvecklade det vi i dag kallar webben.

• 2001 är också en startpunkt med terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september.

Men både östblockets kollaps och den islamistiska terrorn har rötter som går längre tillbaka än så.

Helsingin Sanomat har intervjuat historikern Niall Ferguson (28/1) och ställer till slut frågan "när började närhistorien?"

Ferguson håller med reportern om att 1989 var ett händelserikt år men anser att det finns ett år med betydligt mer långtgående följder, 1979.

• 1979 var året då det politiska islam återkom på världsarenen med revolutionen i Iran.

• Den sovjetiska invasionen av Afghanistan var enligt Ferguson och en tämligen enstämmig historikerkör början till slutet för Sovjetunionen.

• I Storbritannien tog Margret Thatcher över som premiärminister och öppnade för den nyliberala ekonomin som blivit paradigmet för de senaste decenniernas ekonomisk-politiska tänkande.

Ferguson ges inte utrymme att utveckla sina teser desto mer, men uppenbart träffar han rätt i sin analys. Det är mycket som kan härledas till de här händelserna.

Ockupationen av Afghanistan blev ett övermäktig uppdrag för ett Sovjetunionen med sin ekonomi som kunde beskrivas som en koloss på lerfötter. Invasionen bidrog också till en upptrappad rustningsspiral som kom att knäcka den redan från början ansträngda Sovjetekonomin.

Sovjettrupperna gick in i Afghanistan för att stöda kommunistregimen mot den USA- och Afghanistanstödda mujaheddingerillan med bland annat 35.000 soldater som utbildats och väpnats av CIA.

Allt enligt principen om att fiendens fiende är vänner och allierade. Med det stödet lyftes indirekt också senare talibanerna till sin maktposition.

Talibanrörelsens betydelse för dem politiska islamismens framväxt kan inte nog betonas.

Samma kan sägas om Sovjetunionens kollaps, de forna Sovjetrepublkerna i imperiets södra del har blivit plantskolor för den islamistiska terrorismen.

Efterkrigstidens ekonomi kan betecknas som en reglerad marknadsekonomi där tillväxten länge tryggades av en återuppbyggnadsboom som också möjliggjorde en brett förankrad välfärd.

På sjuttiotalet tappade ekonomin styrfart, delvis som en följd av oljekrisen, samtidigt som också sansade bedömare ansåg att regleringen gått för långt.

Thatchers storstädning innebär en början på en ny blomstring men bidrog samtidigt till en nedmontering av välfärden som blev stilbildande och som skapade en ny utslagning.

Vi kan se spåren av marginaliseringen både i framväxten av terrorism och högerpopulism.

1989 är en vändpunkt för utvecklingen av internet då Tim Berners-Lee med lanseringen av world wide web bidrog till att göra nätet till allemans egendom och på sikt skaka om både handel och medievärlden i grunden.

Men som Niall Ferguson påpekar fanns fröet till datorrevolutionen redan 1979 då både Micosoft och Apple hade grundats.

Så får man tro Ferguson fyller närhistorien 40 nästa år.