I går kom bekräftelsen på det många antagit. Det stöd ett partis kandidat fick i presidentvalet har inte mycket att göra med det stöd själva partiet har.
”De tre stora” ligger fortfarande ungefär där de låg före valet. Samlingspartiet stöds av 20,8 procent av finländarna, SDP av 18,7 procent och Centern av 17,4 procent.
Presidentens gamla hemvist Samlingspartiet har inkasserat en liten vinst på en procentenhet sedan senaste mätning. Nästan detsamma gäller för SDP, ökning 0,9 procentenheter. Centern ska ha tappat 0,4 procentenheter.
Detta enligt den opinionsundersökning Taloustutkimus utfört, på Yles begäran.
Tidsperioden då utfrågningen gjordes sträcker sig från den 28 december till den 6 februari. Det betyder rimligen att bara en mindre del av de 4224 som tillfrågades om sina partisympatier svarade efter presidentvalet, som ju hölls den 28 januari.
Ifall en väljargrupps stöd för sitt parti minskat till följd av föga framgång i presidentvalet syns det inte så tydligt, eftersom en stor del svarade innan de kände till resultatet av presidentvalet.
Med andra ord levererar undersökningen bara en delsanning om kopplingen mellan stödet för partierna och utfallet i presidentvalet.
Men eftersom resultatet som sagt motsvarar vad många antagit, är man ändå benägen att se det som någon sorts sanning.
Apropå sanningar och delsanningar:
Man kan drabbas av en viss leda inför de ständiga opinionsundersökningarna. Taloustutkimus´ undersökningar inkluderar alltid, som seriösa undersökningar bör, en uppgift om felmarginalen. Tämligen ofta ligger de förändringar som registreras innanför felmarginalen.
Så är det också den här gången. Felmarginalen är 1,6 procentenheter i vardera riktningen. De ovannämnda förändringarna för de tre största partiernas del ligger alltså innanför felmarginalen. Det gör också Sannfinländarnas ökning med en procentenhet och Vänsterförbundets och KD:s minskning med 0,7 respektive 0,8 procentenheter.
SFP har enligt undersökningen inte rört sig ur fläcken sedan fjolåret. Men i teorin – dock knappast i praktiken - kunde en minskning/ökning på 1,6 procent gömma sig i det nollresultatet.
Förändringar som ryms inom felmarginalen kunde kallas nollnyheter. Ändå blir opinionsundersökningar med ett sådant resultat regelbundet faktiska nyheter, eftersom medierna strävar efter att ständigt ha ett alert finger på den politiska pulsen.
På hur stort allvar ska vi egentligen ta dem? Är de kanske mera lek och politisk underhållning än allvar?
Fast, å andra sidan:
Det är inget fel på att leka eller på att spekulera om huruvida det går uppåt eller neråt för det ena eller det andra partiet. Det är en naturlig del av det politiska livet och själva livsluften för de politiskt passionerade. Sådana kunde det för övrigt gärna finns fler av, eftersom de har en vitaliserande inverkan på den politiska debatten.
Siffror inklusive opinionssiffror måste alltid tas med en nypa salt. Det är inte siffror utan ord - det ideologiska innehållet - som är eller åtminstone borde vara ryggraden i ett lands politiska liv.