En ganska speciell situation, eller hur?
Dessutom upplevs dagens familjepolitik som ojämlik. Kvinnors karriärer, löner och pensioner hänger efter männens, eftersom kvinnorna fortfarande bär det huvudsakliga ansvaret för hemmet och barnen.
En reform av familjeledigheterna kunde förbättra jämställdheten, sysselsättningen, familjernas situationer och öka smidigheten på arbetsmarknaden.
Det här var utgångspunkterna då regeringen i höstas tog sig an familjeledigheterna.
Ärendet fanns från början inte i regeringsprogrammet, men i samband med att Sannfinländarna splittrades och en fraktion skiftade färg till de Blå, kom ärendet in på agendan med Samlingspartiet som drivande kraft.
Vilka exakta modeller och beräkningar som funnits på bordet i förhandlingarna har inte publicerats i sin helhet, men stötestenarna har kommit fram.
Regeringen hade internt som villkor för reformen att den inte får bli dyrare än den gamla, att det ska vara möjligt att sköta barnet hemma tills det fyller tre år och att reformen ska förstärka sysselsättningen.
Enligt uppgift var planen att fördubbla faderns andel av familjeledigheten, medan moderns andels skulle förkortas med ungefär 30 dagar. Detta för att göra reformen kostnadsneutral.
"En reform av familjeledigheterna kunde förbättra jämställdheten, sysselsättningen, familjernas situationer och öka smidigheten på arbetsmarknaden."
Senaste fredag meddelade dock familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C) att hon som föredragande minister lägger ner reformarbetet med motiveringen att det hade blivit för dyrt.
Enligt Saarikko hade reformen krävt en tilläggsfinansiering på 100 miljoner euro.
Kritiken från Samlingspartiet var inte nådig. Enligt undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen föll inte familjeledighetsreformen på pengarna, utan på förlegade värderingar.
”Familjeledighetsreformen, som främjar jämställt föräldraskap och arbetsliv, är möjlig att genomföra inom de givna budgetramarna”, konstaterade hon.
Den hårda kritiken tvingade fram ett möte mellan statsminister Juha Sipilä (C), finansminister Petteri Orpo (Saml) och Europa-, kultur- och idrottsminister Sampo Terho (Blå).
Efter mötet på måndagskvällen konstaterade Sipilä att det inte gick att finna en gemensam modell, och att det därför inte blir någon föräldraledighetsreform under denna valperiod.
Enligt Sipilä skulle reformen ha gett en sysselsättande effekt på 1.600 årsverken och kostat 100 miljoner i tilläggskostnader för ökad användning av dagvård. Det här var betydligt mindre än väntat, med hänsyn till vad reformen skulle ha kostat.
Därom verkar dock råda olika åsikter. Dessutom verkar det finnas en djup ideologisk skiljelinje mellan partierna.
Med dagens upplägg lyfter mammor 98 procent av dagpenningarna för familjeledighet. Procenten har knappt ändrats alls på tjugo år.
Moderskapsledigheten är omkring 4 månader. Därefter är föräldraledigheten, som vilken som helst av föräldrarna kan använda, omkring sex månader lång.
Den öronmärkta pappaledigheten är drygt två månader, och av dessa kan tre veckor användas samtidigt som mamman är hemma, medan resten kan användas för att förlänga föräldraledigheten.
"Med dagens upplägg lyfter mammor 98 procent av dagpenningarna för familjeledighet. Procenten har knappt ändrats alls på tjugo år."
Finland behöver reformer som ökar jämställdheten på ett familj- och barnvänligt sätt. Varken kvinnors ställning i arbetslivet eller fäders ställning hemma blir bättre utan en reform av familjeledigheten.
Många förbättringsförslag har presenterats genom åren. Svenska Kvinnoförbundet förespråkar 6+6+6-modellen.
I en familj med mamma, pappa och barn skulle mammans ställning på arbetsmarknaden, pappans ställning som vårdnadshavare och barnets relation till båda föräldrarna främjas. Den modellen har också stöd av FSD.
Vi har ett demografiskt problem i Finland som på sikt kan avhjälpas bland annat genom att öka intresset för de yngre generationerna att skaffa fler barn.
Vi har också ett utpräglats jämställdhetsproblem inom familjepolitiken som i första hand drabbar kvinnorna.
Missförhållandena kan inte avhjälpas utan reformer. Men eftersom familjernas och barnens behov är familjespecifika, krävs flexibla lösningar, och flexibla lösningar kostar.
Därför är det svårt att tänka sig en reform som inte ökar kostnaderna.
En reform som ökar intresset för att sätta barn till världen är en investering i framtiden.
De politiska partierna har nu visat var de står ideologiskt i denna fråga. Det betyder att väljarna vet hur de i riksdagsvalet nästa vår ska lägga sin röst ifall de vill ha en förändring av familjepolitiken.